Dagens Nyheter presenterar idag en opinionsundersökning som visar att Piratpartiet skulle få 5,5 % av rösterna och därmed få en representation i Europaparlamentet. Piratpartiet, och partiledare Falkvinge, har förvissa haft en positiv inverkan på den svenska demokratin genom nya infallsvinklar och ska ha beröm för sitt engagemang i integritetsfrågor. Däremot tycker jag att det vore djupt olyckligt om Piratpartiet blev invalt i Europaparlamentet. Vi talar om ett parti som driver fildelning som sin enda fråga, vilket innebär att man struntar fullständigt i vård, skola, omsorg, försvar, skatt, A-kassa, sjukvård och polisväsende.
Att mot den bakgrunden rösta på Piratpartiet i ett demokratiskt val är patetiskt. Man väljer därmed att frånsäga sig sitt inflytande i alla andra frågor som inte rör fildelning. En sådan röst är ett rent hån mot de miljarder människor som idag lever i diktaturer och som endast kan drömma om rösträtt. Min önskan är att väljarna är beredda att ta ett lite större samhällsansvar än att försvara rätten till gratis nedladdning av en film som kostar 40 kronor att ta del av med lagliga metoder.
torsdag 30 april 2009
Politikermakt
Idag har Socialdemokraterna publicerat sin skuggbudget. Som förväntat handlar det om höjda skatter, mer bidrag och politiskt styrda "satsningar" som placerar folk i olika statliga åtgärdsprogram. Eftersom jag personligen efterfrågar en större frihet för medborgarna och mindre politikerstyrning, så är budgeten förstås helt fel väg att gå. Det finns många saker att kritisera, men jag nöjer mig med två absurda inslag:
- Socialdemokraterna vill höja inkomstskatten för inkomster över en miljon kronor. Enligt SCB handlar detta om en extra straffskatt för cirka två procent av vår befolkning. Det säger sig självt att detta handlar om några enstaka miljoner i extra skatteintäkter. Tidigare var Socialdemokraterna ett parti som värnade skatteuppgörelsen från 90-talet där man maximerade marginalskatten till 50 % med hänvisning till att högre marginalskatter hade skadlig inverkan på tillväxten. Idag har vi, under en borgerlig regering, en marginalskatt på ca 58 %. Det tycker nu inte Socialdemokraterna är tillräckligt! Varför har man ändrat ståndpunkt? Enligt mig handlar detta förslag till 100 % om populism som en nivå som hör hemma endast hos Sverigedemokraterna.
- Socialdemokraterna vill tillsammans med stödpartierna införa en så kallad skrotningspremie. Det innebär i praktiken att man ger pengar till dem som skrotar sin bil för att byta ut denna mot en nyproducerad variant. Detta är ett sjukt förslag! Vi har idag resursbrister inom sjukvård, skola, barnomsorg och rättsväsende. I det läget vill dessa partier 1) ta in högre skatter från oss medborgare. 2) ge tillbaks dessa pengar till oss om vi lovar att köpa en ny bil. Är inte detta ett exempel på när politikernas makt, påverkan och vilja att detaljstyra våra liv går helt överstyr? Det bör dock påpekas att detta är en kritik som även gäller regeringens numera, som tur är, avskaffade miljöbilspremie. Ibland vore det sunt om politiker hade någon självransakan när de funderade över på vilken detaljnivå de har rätt att styra "fria" individers investeringsbeslut.
- Socialdemokraterna vill höja inkomstskatten för inkomster över en miljon kronor. Enligt SCB handlar detta om en extra straffskatt för cirka två procent av vår befolkning. Det säger sig självt att detta handlar om några enstaka miljoner i extra skatteintäkter. Tidigare var Socialdemokraterna ett parti som värnade skatteuppgörelsen från 90-talet där man maximerade marginalskatten till 50 % med hänvisning till att högre marginalskatter hade skadlig inverkan på tillväxten. Idag har vi, under en borgerlig regering, en marginalskatt på ca 58 %. Det tycker nu inte Socialdemokraterna är tillräckligt! Varför har man ändrat ståndpunkt? Enligt mig handlar detta förslag till 100 % om populism som en nivå som hör hemma endast hos Sverigedemokraterna.
- Socialdemokraterna vill tillsammans med stödpartierna införa en så kallad skrotningspremie. Det innebär i praktiken att man ger pengar till dem som skrotar sin bil för att byta ut denna mot en nyproducerad variant. Detta är ett sjukt förslag! Vi har idag resursbrister inom sjukvård, skola, barnomsorg och rättsväsende. I det läget vill dessa partier 1) ta in högre skatter från oss medborgare. 2) ge tillbaks dessa pengar till oss om vi lovar att köpa en ny bil. Är inte detta ett exempel på när politikernas makt, påverkan och vilja att detaljstyra våra liv går helt överstyr? Det bör dock påpekas att detta är en kritik som även gäller regeringens numera, som tur är, avskaffade miljöbilspremie. Ibland vore det sunt om politiker hade någon självransakan när de funderade över på vilken detaljnivå de har rätt att styra "fria" individers investeringsbeslut.
tisdag 28 april 2009
Olycklig pragmatism
Idag presenterades en uppgörelse mellan de partier som står bakom pensionsuppgörelsen, det vill säga Alliansen och Socialdemokraterna. Man har beslutat att göra om beräkningsgrunden för AP-fondernas värde till ett treårigt snittvärde istället för att använda sig av den faktiska siffran. Anledningen är att därmed minska den sänkning av pensionerna som blir konsekvensen av börsnedgången.
Detta kan tyckas som en bra och pragmatisk lösning där man skonar fattiga pensionärer från en dramatisk sänkning på flera hundralappar per månad. Personligen tycker jag att det är fel. En sådan dämpande effekt hade enkelt kunnat genomföras genom t ex ett höjt grundavdrag för pensionärer som dessutom inte skulle ha haft någon negativ effekt på det jobbskatteavdrag man hoppas ska stimulera pensionärer till extraarbete. Således en alldeles utmärkt lösning på problemet.
Vi har ett bra och stabilt pensionssystem som är sinnrikt utformat för att per automatik anpassa sig efter det aktuella ekonomiska läget. Att man sedan i efterhand börjar att göra godtyckliga justeringar i systemet är olyckligt och fel. Detta kanske inte får några dramatiska konsekvenser i ett kort perspektiv, men det kan samtidigt vara början på något större. Politikerna har klivit över en gräns och det finns nu inga garantier för att inte fler populistiska justeringar kommer att ske. Risken är att systemet inte blir lika stabilt, väl fungerande och hållbart som var tanken vid införandet. Det är ingen slump att det svenska systemet genom åren lyfts fram som ett positivt exempel på en bra lösning som fler länder varit beredda att ta efter. Tanken var att vi skulle kunna garantera såväl tillväxt, pensioner som statsfinanser även i framtiden. Ett syfte som verkar obekant för dagens politiker.
Förra året skedde en höjning med nästan 500 kronor beroende på en kraftig börsuppgång. Då hördes inga röster för någon justerad beräkningsgrund. Politikerna hade åtminstone kunnat ha lite mer heder i behåll om denna justering hade skett redan för ett par år sedan.
Detta kan tyckas som en bra och pragmatisk lösning där man skonar fattiga pensionärer från en dramatisk sänkning på flera hundralappar per månad. Personligen tycker jag att det är fel. En sådan dämpande effekt hade enkelt kunnat genomföras genom t ex ett höjt grundavdrag för pensionärer som dessutom inte skulle ha haft någon negativ effekt på det jobbskatteavdrag man hoppas ska stimulera pensionärer till extraarbete. Således en alldeles utmärkt lösning på problemet.
Vi har ett bra och stabilt pensionssystem som är sinnrikt utformat för att per automatik anpassa sig efter det aktuella ekonomiska läget. Att man sedan i efterhand börjar att göra godtyckliga justeringar i systemet är olyckligt och fel. Detta kanske inte får några dramatiska konsekvenser i ett kort perspektiv, men det kan samtidigt vara början på något större. Politikerna har klivit över en gräns och det finns nu inga garantier för att inte fler populistiska justeringar kommer att ske. Risken är att systemet inte blir lika stabilt, väl fungerande och hållbart som var tanken vid införandet. Det är ingen slump att det svenska systemet genom åren lyfts fram som ett positivt exempel på en bra lösning som fler länder varit beredda att ta efter. Tanken var att vi skulle kunna garantera såväl tillväxt, pensioner som statsfinanser även i framtiden. Ett syfte som verkar obekant för dagens politiker.
Förra året skedde en höjning med nästan 500 kronor beroende på en kraftig börsuppgång. Då hördes inga röster för någon justerad beräkningsgrund. Politikerna hade åtminstone kunnat ha lite mer heder i behåll om denna justering hade skett redan för ett par år sedan.
söndag 26 april 2009
Sahlin och perspektiv
Vill bara påminna om hur viktigt det är med perspektiv. Mona Sahlin har varit, minst sagt okritisk, i sina hyllningar av USA:s nye president Obama. Hans åsikt är att skattetrycket i USA ligger på bra nivå med 28 procent av BNP. Regeringen Reinfeldt driver en politik som innebär att vi medborgare betalar 48 % av BNP. Det innebär att Reinfeldt förordar ett skattetryck som ligger 70 % högre än Obamas.
Mona Sahlins tolkning är att Obama är en hjälte och Reinfeldt bedriver en oansvarig skattesänkarpolitik som innebär att "A-kassan ligger på satanisk nivå", "han sparkar på de som ligger" och "har totalt raserat den svenska välfärdsstaten".
Hur vore det om Mona Sahlin kunde vara lite mer nyanserad och ha perspektiv på de frågor hon debatterar. Kanske är det inte så förvånande att hennes förtroendesiffror rasar, eller är det så att jag överskattar väljarna?
Mona Sahlins tolkning är att Obama är en hjälte och Reinfeldt bedriver en oansvarig skattesänkarpolitik som innebär att "A-kassan ligger på satanisk nivå", "han sparkar på de som ligger" och "har totalt raserat den svenska välfärdsstaten".
Hur vore det om Mona Sahlin kunde vara lite mer nyanserad och ha perspektiv på de frågor hon debatterar. Kanske är det inte så förvånande att hennes förtroendesiffror rasar, eller är det så att jag överskattar väljarna?
fredag 24 april 2009
Varför så tyst om Socialdemokraternas absurda ROT-förslag?
Idag har oppositionen lagt fram ett förslag som går ut på att ROT-avdraget även temporärt borde omfatta även flerfamiljshus. Detta kan man spontant tycka är en rimlig tanke. Så resonerar tydligen de flesta eftersom kritiken mot förslaget helt lyser med sin frånvaro.
En ägare till ett flerfamiljshus gör avdrag för sina reparationer. Det innebär att 100 000 i intäkt kan användas till 100 000 i renoveringskostnad utan skatteeffekt. En privatperson som drar in 100 000 får betala 31,4 % i sociala avgifter samt 55 % i marginalskatt innan hantverkaren skall betalas. Det innebär att 100 000 i inkomst kan användas till ca 33 000 kronor i renovering.
Detta tycker tydligen Socialdemokraterna och bevisligen hela mediasverige vara en helt rimlig jämförelse. Jag undrar om inte tystnaden beror på en enda sak. Avsaknandet av skattekompetens hos journalistkåren?
En ägare till ett flerfamiljshus gör avdrag för sina reparationer. Det innebär att 100 000 i intäkt kan användas till 100 000 i renoveringskostnad utan skatteeffekt. En privatperson som drar in 100 000 får betala 31,4 % i sociala avgifter samt 55 % i marginalskatt innan hantverkaren skall betalas. Det innebär att 100 000 i inkomst kan användas till ca 33 000 kronor i renovering.
Detta tycker tydligen Socialdemokraterna och bevisligen hela mediasverige vara en helt rimlig jämförelse. Jag undrar om inte tystnaden beror på en enda sak. Avsaknandet av skattekompetens hos journalistkåren?
torsdag 23 april 2009
Inkonsekvent Falkvinge
Lagmannen i rättegången mot The Pirate Bay anklagas nu av de åtalades advokater för att ha befunnit sig i en jävsituation och kräver därför att rättegången görs om. Huruvida fallet är tillräckligt grovt för att räknas som jäv eller inte har jag ingen uppfattning om. Klart är i alla fall att det är oerhört klantigt hanterat av lagmannen. Han borde uppenbarligen ha tänkt tanken att det kunde vara en situation som kunde bli föremål för kritik och borde därför ordentligt ha utrett frågan ordentligt innan rättegången startade. Nu riskerar hans klantiga misstag att kosta skattebetalarna stora pengar.
Vad som däremot är högst intressant med dagens nyhet är att Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge har skickat ut ett pressmeddelande där han kräver att rättegången görs om. Detta är något nytt i svensk politik. Det är högst anmärkningsvärt att en partiledare till ett parti som mycket väl kan bli indvald i såväl Europaparlamentet som Sveriges Riksdag har synpunkter på hur en enskild rättegång har skötts. Detta visar, om inte annat, att Piratpartiet är en politisk kraft som skiljer sig kraftigt åt från andra etablerade partier.
Att Mona Sahlin skulle ha synpunkter på ett enskilt våldtäktsmål eller att Fredrik Reinfeldt skulle rasa över hur en domstol tolkade skattelagstiftningen är fullständigt otänkbart. Rick Falkvinge har uppenbarligen inte gjort samma tolkning av sin roll som politiker.
Personligen tycker jag att Falkvinges agerande är olämpligt och trist. Domstolarnas oberoende är av central betydelse i ett demokratiskt system. Ur det perspektivet får vi alla ett bättre samhälle om våra politiker håller sig till de frågor där de ska tillämpa inflytande. Rick Falkvinge är annars bra på att argumentera för behovet av rättssäkerhet, integritet och individens skydd mot staten. Självklart ska de åtalade ha rätt till en ny rättegång om det visar sig att fel ha begåtts. Den frågan skall dock avgöras av en domstol och inte av politiska partiledare. Falkvinges agerande gynnar inte rättssäkerheten där det är av central betydelse att våra politiker inte försöker påverka våra oberoende domstolar. Falkvinge är med andra ord oerhört inkonsekvent i sin politiska retorik.
Vad som däremot är högst intressant med dagens nyhet är att Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge har skickat ut ett pressmeddelande där han kräver att rättegången görs om. Detta är något nytt i svensk politik. Det är högst anmärkningsvärt att en partiledare till ett parti som mycket väl kan bli indvald i såväl Europaparlamentet som Sveriges Riksdag har synpunkter på hur en enskild rättegång har skötts. Detta visar, om inte annat, att Piratpartiet är en politisk kraft som skiljer sig kraftigt åt från andra etablerade partier.
Att Mona Sahlin skulle ha synpunkter på ett enskilt våldtäktsmål eller att Fredrik Reinfeldt skulle rasa över hur en domstol tolkade skattelagstiftningen är fullständigt otänkbart. Rick Falkvinge har uppenbarligen inte gjort samma tolkning av sin roll som politiker.
Personligen tycker jag att Falkvinges agerande är olämpligt och trist. Domstolarnas oberoende är av central betydelse i ett demokratiskt system. Ur det perspektivet får vi alla ett bättre samhälle om våra politiker håller sig till de frågor där de ska tillämpa inflytande. Rick Falkvinge är annars bra på att argumentera för behovet av rättssäkerhet, integritet och individens skydd mot staten. Självklart ska de åtalade ha rätt till en ny rättegång om det visar sig att fel ha begåtts. Den frågan skall dock avgöras av en domstol och inte av politiska partiledare. Falkvinges agerande gynnar inte rättssäkerheten där det är av central betydelse att våra politiker inte försöker påverka våra oberoende domstolar. Falkvinge är med andra ord oerhört inkonsekvent i sin politiska retorik.
onsdag 22 april 2009
Skattepengar till Gardell?
Idag varslade Volvo ytterligare 1500 om uppsägning. Tragiskt för de drabbade och trist för svensk ekonomi att läget är bekymmersamt. Samtidigt kan jag inte sluta att förvånas av alla Socialdemokratiska krav på stödåtgärder till krisdrabbade industriföretag. Bland kritikerna hittar vi kommunalrådet i Umeå, Lennart Holmlund som på sin blogg frågar sig om regeringen ska låta Volvo lastvagnar dö?
Volvo gjorde så sent som 2007 en vinst på närmare 20 miljarder kronor. Nyligen valde man att dela ut fyra miljarder till aktieägarna med Cevian och Christer Gardell i spetsen. Dessutom såg man ett behov av att investera närmare en miljard i privata flygplan till ledningens förfogande. Till det bolaget vill Socialdemokraterna skicka våra skattepengar. Vart ligger det rimliga i detta?
En fungerande marknadsekonomi bygger på principen att det är ägarna som skall styra företagen. Därför tycker jag att det är fel att vi andra ska ha synpunkter på hur bolaget spenderar sina tidigare vinster. Visst kan man undra hur det står till med ledningens och ägarnas lyhördhet och förmåga att undvika kritik, men det innebär inte att de inte har rätt att själva välja vad man skall göra med sitt kapital. På samma sätt är det grundläggande att vi inte har ett system där ägarna slipper ta ansvar för sitt bolag i dåliga tider. Att kasta in skattemedel i förlustbolag är en vansinnig tanke som upprör. Men kanske är det vad Socialdemokraterna kallar blandekonomi? Ägarna tar vinsten och skattebetalarna förlusten?
Volvo gjorde så sent som 2007 en vinst på närmare 20 miljarder kronor. Nyligen valde man att dela ut fyra miljarder till aktieägarna med Cevian och Christer Gardell i spetsen. Dessutom såg man ett behov av att investera närmare en miljard i privata flygplan till ledningens förfogande. Till det bolaget vill Socialdemokraterna skicka våra skattepengar. Vart ligger det rimliga i detta?
En fungerande marknadsekonomi bygger på principen att det är ägarna som skall styra företagen. Därför tycker jag att det är fel att vi andra ska ha synpunkter på hur bolaget spenderar sina tidigare vinster. Visst kan man undra hur det står till med ledningens och ägarnas lyhördhet och förmåga att undvika kritik, men det innebär inte att de inte har rätt att själva välja vad man skall göra med sitt kapital. På samma sätt är det grundläggande att vi inte har ett system där ägarna slipper ta ansvar för sitt bolag i dåliga tider. Att kasta in skattemedel i förlustbolag är en vansinnig tanke som upprör. Men kanske är det vad Socialdemokraterna kallar blandekonomi? Ägarna tar vinsten och skattebetalarna förlusten?
måndag 20 april 2009
Unket Larsson
Ikväll vandrade i stort sett världens alla demokratiska representanter ut från FN-mötet i Geneve under irans president Ahmadinejads tal inför församlingen. Sveriges representant, Socialdemokraten Hans Dahlgren, vandrade ut liksom alla andra när Irans president sade följande:
- De skickade utvandrare från Europa och från USA i syfte att skapa en rasistisk stat i det ockuperade Palestina.
Vi talar om en förstående konferens mot rasism och det handlar om uttalanden från en president som står för kvinnoförtryck och som förnekar förintelsen. I mina ögon är det den demokratiska världens ansvar att markera mot dessa absurt rasistiska påhopp som inte på något sätt kan accepteras som officiella uttalanden från en president.
Vänsterpartiets talesman Calle Larsson kritiserar Socialdemokratens beslut med följande kommentar:
- Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten.
I mina ögon är det vidrigt att Calle inte står upp för demokrati i debatt med diktatur. På något sätt är hans uttalande en förklaring till varför Vänsterpartiet fortfarande accepterar diktaturhyllande sovjetflaggor i sitt 1:a maj tåg. Ibland tror jag att den gamla separationen mellan Socialdemokrater och Kommunister kvar. Det vill säga, den ena gruppen vill gå den demokratiska vägen till förändring medan den andra accepterar diktaturer och våld för att nå sitt syfte. Calle Larsson luktar unken gammelkommunsit i sin kritik mot demokratiska Socialdemokrater.
- De skickade utvandrare från Europa och från USA i syfte att skapa en rasistisk stat i det ockuperade Palestina.
Vi talar om en förstående konferens mot rasism och det handlar om uttalanden från en president som står för kvinnoförtryck och som förnekar förintelsen. I mina ögon är det den demokratiska världens ansvar att markera mot dessa absurt rasistiska påhopp som inte på något sätt kan accepteras som officiella uttalanden från en president.
Vänsterpartiets talesman Calle Larsson kritiserar Socialdemokratens beslut med följande kommentar:
- Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten.
I mina ögon är det vidrigt att Calle inte står upp för demokrati i debatt med diktatur. På något sätt är hans uttalande en förklaring till varför Vänsterpartiet fortfarande accepterar diktaturhyllande sovjetflaggor i sitt 1:a maj tåg. Ibland tror jag att den gamla separationen mellan Socialdemokrater och Kommunister kvar. Det vill säga, den ena gruppen vill gå den demokratiska vägen till förändring medan den andra accepterar diktaturer och våld för att nå sitt syfte. Calle Larsson luktar unken gammelkommunsit i sin kritik mot demokratiska Socialdemokrater.
söndag 19 april 2009
Trist engagemang
Efter domen mot The Pirate Bay växer Piratpartiet kraftigt och är nu landets fjärde största parti sett till antalet medlemmar. En grundläggande anledning till det stora antalet medlemmar är att medlemskapet är gratis och bekräftas genom ett enkelt knapptryck på partiets hemsida. Därmed inte sagt att man lättvindligt ska avfärda dessa siffror som betydelselösa. Jag är övertygad om att de etablerade partiernas medlemstal inte skulle skjuta i höjden på samma sätt om man försökte attrahera medlemmar med samma metod.
Att engagemanget finns där tvivlar jag inte på. Däremot kan jag tycka att det är tragiskt hur dessa medlemmar väljer att engagera sig politiskt. Jag kan inte på något sätt se att frågan om fri fildelning skulle vara någon särskilt viktig fråga ur ett demokratiskt perspektiv som partiet hävdar. Jag är tyvärr rädd för att många är engagerade i frågan av ett enda syfte. Man är inte beredd att betala för sin mediekonsumtion, vilket gör att detta handlar om en så kallad plånboksfråga där man desperat försöker att hitta djupare infallsvinklar i sin argumentation. Att internet däremot ska vara öppet, tillgängligt och fritt kan vara en viktig fråga, men för mig behöver det inte vara en motsättning mot att mediabolag ska ha rätt till ersättning när konsumenten tar del av en produkt. Att begränsa gratis fildelning har inget med censur eller yttrandefrihet att göra på samma sätt som att de lagar som finns mot snatteri inte kan sägas vara begränsande ur ett människorättsperspektiv.
Även om man tycker att mediabolagen inte har rätt till någon ersättning för de produkter de skapat, så förstår jag ändå inte hur man kan välja att engagera sig politiskt i Piratpartiet. Hur kan den frågan överskugga alla andra frågor? Hur kan fildelning vara så mycket mer centralt än sjukvård, skatt och utbildning? Jag kan inte förstå hur man kan välja att avsäga sig sitt demokratiska inflytande i andra frågor genom en röst på ett enfrågeparti. Ett stort slöseri och ett hån mot de miljarder människor som lever i diktaturer.
Visst har Piratpartiet ett engagemang som är något större är just fildelning. Man har t ex varit väldigt aktiva i t ex FRA-frågan som jag tycker är klart mycket mer relevant. Min respekt för Piratpartiet och dess sympatisörer skulle vara avsevärt högre om medlemstillströmningen hade skett under FRA-debatten istället för efter en dom mot The Pirate Bay. Det faktum att detta inte har skett tyder på att engagemanget handlar om den egna plånboken. Ett argument som inte är värt att ta på allvar i en politisk debatt.
Att engagemanget finns där tvivlar jag inte på. Däremot kan jag tycka att det är tragiskt hur dessa medlemmar väljer att engagera sig politiskt. Jag kan inte på något sätt se att frågan om fri fildelning skulle vara någon särskilt viktig fråga ur ett demokratiskt perspektiv som partiet hävdar. Jag är tyvärr rädd för att många är engagerade i frågan av ett enda syfte. Man är inte beredd att betala för sin mediekonsumtion, vilket gör att detta handlar om en så kallad plånboksfråga där man desperat försöker att hitta djupare infallsvinklar i sin argumentation. Att internet däremot ska vara öppet, tillgängligt och fritt kan vara en viktig fråga, men för mig behöver det inte vara en motsättning mot att mediabolag ska ha rätt till ersättning när konsumenten tar del av en produkt. Att begränsa gratis fildelning har inget med censur eller yttrandefrihet att göra på samma sätt som att de lagar som finns mot snatteri inte kan sägas vara begränsande ur ett människorättsperspektiv.
Även om man tycker att mediabolagen inte har rätt till någon ersättning för de produkter de skapat, så förstår jag ändå inte hur man kan välja att engagera sig politiskt i Piratpartiet. Hur kan den frågan överskugga alla andra frågor? Hur kan fildelning vara så mycket mer centralt än sjukvård, skatt och utbildning? Jag kan inte förstå hur man kan välja att avsäga sig sitt demokratiska inflytande i andra frågor genom en röst på ett enfrågeparti. Ett stort slöseri och ett hån mot de miljarder människor som lever i diktaturer.
Visst har Piratpartiet ett engagemang som är något större är just fildelning. Man har t ex varit väldigt aktiva i t ex FRA-frågan som jag tycker är klart mycket mer relevant. Min respekt för Piratpartiet och dess sympatisörer skulle vara avsevärt högre om medlemstillströmningen hade skett under FRA-debatten istället för efter en dom mot The Pirate Bay. Det faktum att detta inte har skett tyder på att engagemanget handlar om den egna plånboken. Ett argument som inte är värt att ta på allvar i en politisk debatt.
torsdag 16 april 2009
Bakom rubrikerna
Idag har Nokia presenterat sin kvartalsrapport. Rubrikerna lyder:
DN: Sämre än väntat för Nokia.
DI: Nokia ser ljuset.
Det finns en poäng med flera nyhetskällor. Aktien steg hur som helst tio procent under dagen.
DN: Sämre än väntat för Nokia.
DI: Nokia ser ljuset.
Det finns en poäng med flera nyhetskällor. Aktien steg hur som helst tio procent under dagen.
onsdag 15 april 2009
Hög skatt skapar problem
Regeringens vårbudget innehåller inga stora överraskningar och är egentligen inget att hetsa upp sig över. I mina öron låter Anders Borg väl mycket som en klassiskt skolad Socialdemokrat när han lyfter fram fördelarna med ökade utgifter för arbetsmarknadspolitiken. Generellt är jag oerhört skeptisk till den typen av satsningar och mitt förtroende för åtgärderna ligger på mycket låg nivå. Å andra sidan är mina erfarenheter begränsade och möjligen fyller denna typ av åtgärder en funktion i en mycket dyster situation?
Trist är i alla fall att regeringen helt väljer att undvika offensiva åtgärder som de facto skulle bidra till att långsiktigt minska arbetslösheten. Vi behöver bättre förutsättningar för företagande, bygga ut den privata tjänstesektorn samt sluta låsa ut invandrare och ungdomar från arbetsmarknaden. Med andra ord krävs sänkta sociala avgifter, ett avskaffande av 3:12-reglerna, sänkta inkomstskatter, slopande av moms i tjänstesektorn samt ett avskaffande av LAS. En lag som endast har till syfte att gynna äldre vita svenskar genom att stänga ute alert och kompetent konkurrens på arbetsmarknaden i form av invandrare och ungdomar, vilket måste ses som en gigantisk orättvisa.
Självklart får man ha en viss förståelse för att det är svårt att genomföra den typen av offensiva åtgärder i en extrem krissituation. Å andra sidan kan jag rada upp besparingsåtgärder.
- Är det rimligt med 1,5 års betald föräldraledighet?
- Är det rimligt med barnbidrag?
- Är det rimligt med bara en karensdag?
- Är det rimligt med bostadsbidrag till andra än stora barnfamiljer?
- Är det rimligt med kommunala bidrag till t ex golfbanor?
- Är det rimligt att bensinen bara ska kosta tolv kronor litern när den innebär en katastrof för miljön?
- Är det rimligt att varje såld biljett till många kulturinstitutioner kostar skattebetalarna över 2000 kronor?
Nej, om vi avstår från dessa excesser kan vi göra det billigare att anställa, driva företag och utnyttja bolagens tjänster. Det finns två alternativ. Antingen kör vi vidare med denna bidragsfest och ett, ur ett internationellt perspektiv, helt absurt skattetryck, eller så gör vi besparingar och skapar jobbmöjligheter för alla. För mig är valet enkelt!
Trist är i alla fall att regeringen helt väljer att undvika offensiva åtgärder som de facto skulle bidra till att långsiktigt minska arbetslösheten. Vi behöver bättre förutsättningar för företagande, bygga ut den privata tjänstesektorn samt sluta låsa ut invandrare och ungdomar från arbetsmarknaden. Med andra ord krävs sänkta sociala avgifter, ett avskaffande av 3:12-reglerna, sänkta inkomstskatter, slopande av moms i tjänstesektorn samt ett avskaffande av LAS. En lag som endast har till syfte att gynna äldre vita svenskar genom att stänga ute alert och kompetent konkurrens på arbetsmarknaden i form av invandrare och ungdomar, vilket måste ses som en gigantisk orättvisa.
Självklart får man ha en viss förståelse för att det är svårt att genomföra den typen av offensiva åtgärder i en extrem krissituation. Å andra sidan kan jag rada upp besparingsåtgärder.
- Är det rimligt med 1,5 års betald föräldraledighet?
- Är det rimligt med barnbidrag?
- Är det rimligt med bara en karensdag?
- Är det rimligt med bostadsbidrag till andra än stora barnfamiljer?
- Är det rimligt med kommunala bidrag till t ex golfbanor?
- Är det rimligt att bensinen bara ska kosta tolv kronor litern när den innebär en katastrof för miljön?
- Är det rimligt att varje såld biljett till många kulturinstitutioner kostar skattebetalarna över 2000 kronor?
Nej, om vi avstår från dessa excesser kan vi göra det billigare att anställa, driva företag och utnyttja bolagens tjänster. Det finns två alternativ. Antingen kör vi vidare med denna bidragsfest och ett, ur ett internationellt perspektiv, helt absurt skattetryck, eller så gör vi besparingar och skapar jobbmöjligheter för alla. För mig är valet enkelt!
Politikerförakt
Idag har regeringens budget presenterats. Utan att ha hunnit sätta mig in i detaljerna, så blir jag så trött på politiker som agerar på ett sådant sätt att det självförvållat leder till ett gigantiskt politikerförakt. Ett tydligt exempel är Borg och Östros som bråkar huruvida Sverige satsar mycket eller lite i extra stimulanser för att möta finanskrisen. Svaret är att båda har rätt.
Borg hävdar att Sverige ligger i topp, vilket stämmer. Östros menar att Sverige satsar 0,4 % av BNP och att snittet i EU ligger på 0,8 %, vilket är precis lika korrekt. Östros väljer att prata enbart extraordinära åtgärder medan Borg inkluderar de kostnader som stiger per automatik i form av t ex A-kassa. Vilken siffra man väljer att titta på avgör således om Sverige gör lite eller mycket jämfört med andra länder för att lindra finanskrisen.
Både Östros eller Borg är tillräckligt begåvade för att ta till sig fakta. De vet mycket väl hur det ligger till och att båda siffrorna har relevans. Trots detta kan frågan divideras i veckor. Det är däremot ett direkt korkat agerande från dessa båda herrar. Det föder, med all rätt, ett politikerförakt som i förlängningen skadar demokratin. Ta ert ansvar, sluta spela dumma och höj omedelbart debattnivån!
Borg hävdar att Sverige ligger i topp, vilket stämmer. Östros menar att Sverige satsar 0,4 % av BNP och att snittet i EU ligger på 0,8 %, vilket är precis lika korrekt. Östros väljer att prata enbart extraordinära åtgärder medan Borg inkluderar de kostnader som stiger per automatik i form av t ex A-kassa. Vilken siffra man väljer att titta på avgör således om Sverige gör lite eller mycket jämfört med andra länder för att lindra finanskrisen.
Både Östros eller Borg är tillräckligt begåvade för att ta till sig fakta. De vet mycket väl hur det ligger till och att båda siffrorna har relevans. Trots detta kan frågan divideras i veckor. Det är däremot ett direkt korkat agerande från dessa båda herrar. Det föder, med all rätt, ett politikerförakt som i förlängningen skadar demokratin. Ta ert ansvar, sluta spela dumma och höj omedelbart debattnivån!
tisdag 14 april 2009
Reklam i SVT
Tittar på Kobra på SVT och förvånas. Ett långt och okritiskt reportage om modehuset Chanel. Liknande hyllningsreportage är också vanligt förekommande i tex Sveriges Radios program Stil. Detta tycker jag är märkligt. Vi pratar om företag som, precis som alla bolag, har en målsättning att maximera sin vinst. Detta glöms bort i mediavärlden där plötsligt mode likställs med litteratur eller konst. Jag har svårt att ta mode så seriöst och djupt och kan inte se dessa aktiebolag som något större än vilket företag som helst.
Varför bara fokusera på modehusens skapande i public service? Jag är övertygad om att det finns mängder med företag i andra branscher där produktutvecklingen förtjänar samma bevakning. Kanske kan en ny salami från Pick, en leverpastej från Arboga eller en yoghurt från Arla vara resultatet av ett minst lika intressant skapande? Att ge modeindustrin en sådan särställning att det plötsligt tydligen är acceptabelt att lägga licenspengar på en okritisk reklamfilm känns helt orimligt. Vad skulle reaktionen bli om Kobra istället gjort ett liknande reportage om t ex den historiska produktutvecklingen inom ett anrikt företag som Nestlé?
Varför bara fokusera på modehusens skapande i public service? Jag är övertygad om att det finns mängder med företag i andra branscher där produktutvecklingen förtjänar samma bevakning. Kanske kan en ny salami från Pick, en leverpastej från Arboga eller en yoghurt från Arla vara resultatet av ett minst lika intressant skapande? Att ge modeindustrin en sådan särställning att det plötsligt tydligen är acceptabelt att lägga licenspengar på en okritisk reklamfilm känns helt orimligt. Vad skulle reaktionen bli om Kobra istället gjort ett liknande reportage om t ex den historiska produktutvecklingen inom ett anrikt företag som Nestlé?
måndag 13 april 2009
Kvällstidningspopulism
Det finns alldeles för mycket populistiska förslag i svensk politik. Det värsta exemplet hittar vi förstås hos Sverigedemokraterna, men de förekommer bland samtliga våra riksdagspartier. Att Socialdemokraterna i bonusdebatten plötsligt inte tycker att 57 % är en tillräckligt hög marginalskatt är ett aktuellt exempel. KD:s utspel för sänkt bensinskatt innan valet kan också räknas till samma kategori. Jag önskar att vi kunde slippa denna typ av utspel i svensk politik, men risken är uppenbar att de belönas av väljarna.
Vissa väljargrupper är tyvärr inte alltid rationella i sin politiska analys. Innehållet i våra kvällstidningar styrs förstås av vad som säljer mest. Tidningarna får ofta kritik för sitt innehåll, men att man anpassar produkten efter kunden är högst rimligt. Däremot kan man undra hur kunden resonerar?
Ett av de mer absurda inslagen i kvällstidningarna är Aftonbladets frågespalt till någon form av spådam. I gårdagens tidning frågar en familj om de kommer att hitta något hus de har råd att köpa. Spådamen SolBrith Rönnqvist svarar då:
"Nu är inte rätt tid att köpa hus. Ta det lugnt i minst ett år till. Räntan är alltför instabil och hög nu. Bida därför er tid."
Inte nog med att man ger spådamen mediautrymme. Man låter henne dessutom kasta ur sig de mest absurda påståenden. Hon kanske kan se in i framtiden, men hon kan definitivt inte ta till sig aktuell samhällsinformation. Finns det någon annan i samhället som tycker att en styrränta på 1,0 procent är hög?
Aftonbladet vet av erfarenhet att denna typ av inslag säljer tidningar. Ur det perspektivet är det kanske inte så förvånande att vi ser populistiska inslag i politiken. De säljer. Därför är det viktigt att det finns en motkraft mot denna typ av obehagliga utspel. Inte minst har vanliga partimedlemmar ett ansvar att ta avstånd från sina partiledningars mest desperata utspel.
Vissa väljargrupper är tyvärr inte alltid rationella i sin politiska analys. Innehållet i våra kvällstidningar styrs förstås av vad som säljer mest. Tidningarna får ofta kritik för sitt innehåll, men att man anpassar produkten efter kunden är högst rimligt. Däremot kan man undra hur kunden resonerar?
Ett av de mer absurda inslagen i kvällstidningarna är Aftonbladets frågespalt till någon form av spådam. I gårdagens tidning frågar en familj om de kommer att hitta något hus de har råd att köpa. Spådamen SolBrith Rönnqvist svarar då:
"Nu är inte rätt tid att köpa hus. Ta det lugnt i minst ett år till. Räntan är alltför instabil och hög nu. Bida därför er tid."
Inte nog med att man ger spådamen mediautrymme. Man låter henne dessutom kasta ur sig de mest absurda påståenden. Hon kanske kan se in i framtiden, men hon kan definitivt inte ta till sig aktuell samhällsinformation. Finns det någon annan i samhället som tycker att en styrränta på 1,0 procent är hög?
Aftonbladet vet av erfarenhet att denna typ av inslag säljer tidningar. Ur det perspektivet är det kanske inte så förvånande att vi ser populistiska inslag i politiken. De säljer. Därför är det viktigt att det finns en motkraft mot denna typ av obehagliga utspel. Inte minst har vanliga partimedlemmar ett ansvar att ta avstånd från sina partiledningars mest desperata utspel.
söndag 12 april 2009
Begränsa politiken
Socialdemokraterna har lagt fram ett nytt förslag gällande förbättrad mathållning i äldrevården. Den mest uppmärksammade delen av de tankar som Ylva Johansson presenterade innebär att de äldre ska ha rätt att önska sig festmåltider vid fem tillfällen per år.
Jag är övertygad om att man vill väl och att förslaget förmodligen är mer genomtänkt och bearbetat än vad Aftonbladet ger intrycket av. Ändå blir jag bara så trött. Politiker från samtliga partier har en obehaglig övertro på sin egen förmåga och på effekterna av detaljreglering. Jag tror, att Ylva Johansson på fullaste allvar, inbillar sig att hon lägger fram ett förslag som skulle förbättra samhället. Det hon glömmer bort är att hon sätter sig över såväl lokalpolitiker, privata entreprenörer med vårdbolag och anställda. Det vill säga alla som på lokal nivå har till uppgift att driva vårdhem på ett så bra sätt som möjligt. Vad har egentligen Ylva Johansson för syn på dessa människor som är aktiva i verksamheten? Jo, uppenbart att de är helt inkompetenta och odugliga. Vad värre är att hon dessutom försöker detaljreglera livet för de individer som tar del av vården. Ett överförmynderi och en sjuk övertro på politisk styrning som är väldigt obehaglig och dessutom på tok för vanligt förekommande inom samtliga riksdagspartier. Det behövs uppenbarligen en ny sorts politiker som vågar ta ett steg tillbaka och låta såväl kommuner, företag, föreningar och individer utvecklas på sitt eget sätt i en fri miljö.
Jag är övertygad om att man vill väl och att förslaget förmodligen är mer genomtänkt och bearbetat än vad Aftonbladet ger intrycket av. Ändå blir jag bara så trött. Politiker från samtliga partier har en obehaglig övertro på sin egen förmåga och på effekterna av detaljreglering. Jag tror, att Ylva Johansson på fullaste allvar, inbillar sig att hon lägger fram ett förslag som skulle förbättra samhället. Det hon glömmer bort är att hon sätter sig över såväl lokalpolitiker, privata entreprenörer med vårdbolag och anställda. Det vill säga alla som på lokal nivå har till uppgift att driva vårdhem på ett så bra sätt som möjligt. Vad har egentligen Ylva Johansson för syn på dessa människor som är aktiva i verksamheten? Jo, uppenbart att de är helt inkompetenta och odugliga. Vad värre är att hon dessutom försöker detaljreglera livet för de individer som tar del av vården. Ett överförmynderi och en sjuk övertro på politisk styrning som är väldigt obehaglig och dessutom på tok för vanligt förekommande inom samtliga riksdagspartier. Det behövs uppenbarligen en ny sorts politiker som vågar ta ett steg tillbaka och låta såväl kommuner, företag, föreningar och individer utvecklas på sitt eget sätt i en fri miljö.
torsdag 9 april 2009
Kooperationen
Idag var jag lat. Jag handlade på livsmedelsbutiken som ligger närmast hemmet. Den är helt nyrenoverad, fräsch, men lyckas ändå vara en genomusel livsmedelsbutik. Höga priser, dåligt grundutbud samt ofta slut på färskvaror. Förutom närhetsaspekten har konsumbutiken ingen som helst fördel jämfört med såväl ICA som Hemköp längre ned på gatan. De sista femton åren har jag bott på minst tio adresser. Resultatet är detsamma. Konsum är alltid den sämre livsmedelsbutiken i området. Finns det överhuvudtaget några exempel på statsdelar eller orter där Konsum leder utvecklingen?
2007 förlorade COOP Sverige bara sex miljoner vilket skall jämföras med förlusten på 201 miljoner året innan. Samma år visade ICA upp vinster på en bra bit över två miljarder per år. Varför ser det ut så här? Personligen vill jag hävda att den svenska kooperationens misslyckande är en följd av storskaligt kooperativt ägande är en usel driftsform. Jag är övertygad om att alla verksamheter mår bra av att drivas av individer som har ett personligt ansvar för resultatet och där det finns ägare som driver på för en positiv utveckling.
Tidigare idag var jag nere på stan och köpte nya löparskor på Löplabbet. En butik som nyligen har köpts upp och integrerats i kooperationen. Såväl utbud som service var till belåtenhet, men risken är uppenbar att denna fina butikskedja nu påbörjar sin vandring mot problem som så många andra av KF:s satsningar. Guldfynd, Stor & Liten, Wedins och Kappahl är några exempel på företag som genomlidit svåra kriser efter KF:s intåg med medlemmarnas pengar.
Mitt förslag till en entreprenörsvillig person är att dra igång en liknande kedja som Löplabbet. Joggingtrenden är tydlig med rekordanmälningar till de flesta löptävlingar. Samtidigt har vi en ledande kedja på marknaden som jag tror blir lätt att konkurera ut när det gemensamma ägandet tagit över. Allt som krävs är det genuina företagsengagemang som bara kan komma ur personligt ägande. Med andra ord en lysande affärsidé som jag redan ångrar att jag lade ut på nätet.
2007 förlorade COOP Sverige bara sex miljoner vilket skall jämföras med förlusten på 201 miljoner året innan. Samma år visade ICA upp vinster på en bra bit över två miljarder per år. Varför ser det ut så här? Personligen vill jag hävda att den svenska kooperationens misslyckande är en följd av storskaligt kooperativt ägande är en usel driftsform. Jag är övertygad om att alla verksamheter mår bra av att drivas av individer som har ett personligt ansvar för resultatet och där det finns ägare som driver på för en positiv utveckling.
Tidigare idag var jag nere på stan och köpte nya löparskor på Löplabbet. En butik som nyligen har köpts upp och integrerats i kooperationen. Såväl utbud som service var till belåtenhet, men risken är uppenbar att denna fina butikskedja nu påbörjar sin vandring mot problem som så många andra av KF:s satsningar. Guldfynd, Stor & Liten, Wedins och Kappahl är några exempel på företag som genomlidit svåra kriser efter KF:s intåg med medlemmarnas pengar.
Mitt förslag till en entreprenörsvillig person är att dra igång en liknande kedja som Löplabbet. Joggingtrenden är tydlig med rekordanmälningar till de flesta löptävlingar. Samtidigt har vi en ledande kedja på marknaden som jag tror blir lätt att konkurera ut när det gemensamma ägandet tagit över. Allt som krävs är det genuina företagsengagemang som bara kan komma ur personligt ägande. Med andra ord en lysande affärsidé som jag redan ångrar att jag lade ut på nätet.
onsdag 8 april 2009
Hylla mördare?
Annika Östberg har släpps från det amerikanska fängelset och anlände tidigare idag till Sverige. Hon har suttit fängslad väldigt länge och jag har absolut inget emot att hon utlämnas till Sverige och skulle inte heller uppröras om hon släpptes fri. Däremot är mediarapporteringen under all kritik.
Man kan få intrycket av att det handlar om en oskyldig svensk kvinna som suttit fängslad på lösa grunder av onda USA. Riktigt så är inte fallet. Hon har erkänt att hon huggit ihjäl en man samt är fälld för medhjälp till ytterligare två mord. Det är lätt att glömma bort när man följer svensk mediarapportering.
Bloggaren Dick Erixon skriver bra i ämnet och gör en jämförelse med Malexandermorden som var en liknande situation. Alla tre inblandade dömdes där för delaktighet i polismorden trots att det var en som avlossade de dödande skotten. Få framställer dessa gärningsmän som hjältar på samma sätt som man gör med Annika Östberg. Det är obehagligt när den onyanserade nationalismen tar över i nyhetsrapporteringen. Samma sak har hänt förr. Hur tydlig bild har vi egentligen fått över Calle Jonssons inblandning i det uppmärksammade mordförsöket på Kos?
Man kan få intrycket av att det handlar om en oskyldig svensk kvinna som suttit fängslad på lösa grunder av onda USA. Riktigt så är inte fallet. Hon har erkänt att hon huggit ihjäl en man samt är fälld för medhjälp till ytterligare två mord. Det är lätt att glömma bort när man följer svensk mediarapportering.
Bloggaren Dick Erixon skriver bra i ämnet och gör en jämförelse med Malexandermorden som var en liknande situation. Alla tre inblandade dömdes där för delaktighet i polismorden trots att det var en som avlossade de dödande skotten. Få framställer dessa gärningsmän som hjältar på samma sätt som man gör med Annika Östberg. Det är obehagligt när den onyanserade nationalismen tar över i nyhetsrapporteringen. Samma sak har hänt förr. Hur tydlig bild har vi egentligen fått över Calle Jonssons inblandning i det uppmärksammade mordförsöket på Kos?
tisdag 7 april 2009
Tänka positivt
Dagens Industri skriver idag en artikel som bygger på en intervju med Pensers välrenommerade chefsekonom Sven-Arne Svensson. Han påpekar svårigheten i att göra aktuella prognoser kring den framtida tillväxten eftersom vi aldrig har haft en sådan unik situation med gigantiska stimulanspaket som vi har idag. Det betyder att prognoserna 2009 blir oerhört chansartade eftersom det saknas empirisk erfarenhet.
Detta ger förstås hopp. Såväl Regeringen, Konjunkturinstitutet och SEB har den senaste veckan lagt fram prognoser som pekar på ett gigantiskt fall i BNP under 2009 på över fyra procent. Samma institut spådde 2008 års tillväxt i slutet på 2007 och lade då fram tillväxttal på 3,2 %, 3,8 % respektive 2,5 %. Det faktiska resultatet blev -0,2 %. Prognoserna var med andra ord totalt felaktiga.
Detta är viktigt att komma ihåg när vi nu diskuterar krispaket och stimulansåtgärder byggda på gissningar som förra året visade en felmarginal, som i Konjunkturinstitutets fall, på chockerande fyra procent. Deras spådda BNP-fall på 3,9 % kanske i själva verket betyder positiv tillväxt?
Självklart har prognoserna en plats i den politiska debatten, men det finns anledning att vara mer eftertänksam. Felprocenten kan också användas som ett argument för att vi ska vara hoppfulla. Det finns nämligen ingen garanti att allt blir lika uselt som man tror!
Detta ger förstås hopp. Såväl Regeringen, Konjunkturinstitutet och SEB har den senaste veckan lagt fram prognoser som pekar på ett gigantiskt fall i BNP under 2009 på över fyra procent. Samma institut spådde 2008 års tillväxt i slutet på 2007 och lade då fram tillväxttal på 3,2 %, 3,8 % respektive 2,5 %. Det faktiska resultatet blev -0,2 %. Prognoserna var med andra ord totalt felaktiga.
Detta är viktigt att komma ihåg när vi nu diskuterar krispaket och stimulansåtgärder byggda på gissningar som förra året visade en felmarginal, som i Konjunkturinstitutets fall, på chockerande fyra procent. Deras spådda BNP-fall på 3,9 % kanske i själva verket betyder positiv tillväxt?
Självklart har prognoserna en plats i den politiska debatten, men det finns anledning att vara mer eftertänksam. Felprocenten kan också användas som ett argument för att vi ska vara hoppfulla. Det finns nämligen ingen garanti att allt blir lika uselt som man tror!
Överdrifter
Jag har märkt att många rödgröna bloggare och debattörer är väldigt slarviga med siffrorna i sin iver att svartmåla svensk ekonomi och därmed regeringens insatser. Ett exempel hittar vi hos S-bloggaren Nina Drakfors. Hon hävdar att Sverige har Europas näst högsta tillväxtras efter Lettland. Mer felaktiga uppgifter är svåra att hitta. Konjunkturinstitutet spådde en nedgång i svensk ekonomi på - 3,9 %. I OECD:s siffror från den 31/3-09 ser vi att Tyskland beräknas få - 5,3 % och att Euroområdes snitt beräknas till - 4,1 %.
Med tanke på att Sverige är en av världens mest exportberoende ekonomier, så finner jag dessa svenska tillväxttal som skrämmande men ändå förvånasvärt goda. Storleken på det svenska BNP-fallet kan med andra ord inte användas som en hållbar kritik mot regeringen, även om hur man bemöter svåra tider kan vara en relevant fråga för debatt.
En annan aspekt kring svensk ekonomi som är värd att diskutera är just vårt stora exportberoende. Detta är resultatet av den långsiktiga Socialdemokratiska politiken. Man har kategoriskt gynnat och uppmuntrat de stora exportbolagen som har utvecklats gynnsamt. Problemet är att den inhemska konsumtionen, på grund av skattetrycket, har begränsat sig till offentlig konsumtion. I sin tur innebär det att man slagit undan benen för all produktion som sker inom den inhemska privatkonsumtionen som är extremt låg. En politik tvärtemot USA där den privata konsumtionen skapat tillväxt och exportindustrins brister skapat ett handelsunderskott.
Sveriges situation behöver inte vara någon långsiktig katastrof. Däremot bör vi vara medvetna om att vi blir extremt sårbara, vilket gör att inhemska stödpaket får högst marginell betydelse för att dämpa en konjunktur. Vår ensidiga ekonomi skapar problem på samma sätt som det lika begränsade amerikanska systemet. Jag tror att USA skulle må bra av en minskad privat konsumtion på samma sätt som det vore positivt om den sektorn kunde utvecklas och stimunleras i den svenska ekonomin. Ur det perspektivet är jag övertygad om att sänkta inkomstskatter för stora grupper i form av t ex jobbskatteavdrag långsiktigt är helt rätt väg att gå för svensk ekonomi. Det ger oss successivt ytterligare ett ben att stå på när exportindustrin går på knäna och vi slipper således lägga all tänkbar jobbtillväxt i samma korg.
Med tanke på att Sverige är en av världens mest exportberoende ekonomier, så finner jag dessa svenska tillväxttal som skrämmande men ändå förvånasvärt goda. Storleken på det svenska BNP-fallet kan med andra ord inte användas som en hållbar kritik mot regeringen, även om hur man bemöter svåra tider kan vara en relevant fråga för debatt.
En annan aspekt kring svensk ekonomi som är värd att diskutera är just vårt stora exportberoende. Detta är resultatet av den långsiktiga Socialdemokratiska politiken. Man har kategoriskt gynnat och uppmuntrat de stora exportbolagen som har utvecklats gynnsamt. Problemet är att den inhemska konsumtionen, på grund av skattetrycket, har begränsat sig till offentlig konsumtion. I sin tur innebär det att man slagit undan benen för all produktion som sker inom den inhemska privatkonsumtionen som är extremt låg. En politik tvärtemot USA där den privata konsumtionen skapat tillväxt och exportindustrins brister skapat ett handelsunderskott.
Sveriges situation behöver inte vara någon långsiktig katastrof. Däremot bör vi vara medvetna om att vi blir extremt sårbara, vilket gör att inhemska stödpaket får högst marginell betydelse för att dämpa en konjunktur. Vår ensidiga ekonomi skapar problem på samma sätt som det lika begränsade amerikanska systemet. Jag tror att USA skulle må bra av en minskad privat konsumtion på samma sätt som det vore positivt om den sektorn kunde utvecklas och stimunleras i den svenska ekonomin. Ur det perspektivet är jag övertygad om att sänkta inkomstskatter för stora grupper i form av t ex jobbskatteavdrag långsiktigt är helt rätt väg att gå för svensk ekonomi. Det ger oss successivt ytterligare ett ben att stå på när exportindustrin går på knäna och vi slipper således lägga all tänkbar jobbtillväxt i samma korg.
måndag 6 april 2009
Synd för Socialdemokratin
En enhällig LO-styrelse ger nu Wanja Lundby-Wedin ett fortsatt förtroende som LO-ordförande. Ur LO:s och Socialdemokraternas perspektiv så tror jag inte att man fattat rätt beslut. På detta sätt kommer diskussionen leva vidare under lång tid framöver.
Därmed inte sagt att jag tycker det hade varit rättvist om hon hade tvingats att lämna sin post. Mediadreven är hårda och personligen tycker jag att det är rimligt att det finns ett visst utrymme för misstag även av makthavare. Ur det perspektivet är det sunt att hon fortsätter även om jag tror att det skadar hela arbetarrörelsen. Man kan då också fundera över vad som ligger bakom beslutet att ge henne ett fortsatt förtroende. Några anledningar kan vara att hon sedan tidigare haft ett stort stöd, att det saknas bra tänkbara efterträdare samt att LO vill markera sin självständighet mot det Socialdemokratiska partiet som genom Sahlins kritik haft synpunkter på hur facket ska skötas.
Många Socialdemokratiska sympatisörer hyllar nu beslutet och den styrka LO visar upp genom att stå emot, vad man menar är ett borgerligt, mediadrev. Några exempel hittar vi i form av Anna Vikström och Lennart Holmlund som bloggar i ämnet och där Umeås kommunalråd skriver: "Frågorna om varför media har ett större intresse att bedriva häxjakt på socialdemokrater kommer vi nog aldrig att få svar på men som jag ser det är det ett klart och tydligt ställningstagande från medias sida."
Den typen av uttalanden tyder på en omvärldsbild som präglas av paranoida drag. Eller har dessa båda glömt skriverierna om Borelius, Schenström och Stegö-Chiló där den sistnämnda avgick på grund av obetald TV-licens? Samma avgift som statsministerkandidat Sahlin också valt att avstå ifrån samtidigt som hon spenderade 57 000 kronor av skattebetalarnas pengar för privat bruk.
Sanningen är att mediadreven är hårda och skoningslösa, men att de skulle vara ute efter att jaga enbart Socialdemokrater är trams. Mängder med undersökningar visar istället att de rödgröna har ett extremt stort sympatiövertag i journalistkåren.
Att mediabevakningen är massiv och att utrymmet för misstag är minimal är det tyngsta argumentet till varför tunga makthavare i alla sektorer förtjänar att få bra betalt. Det ter sig en aning ironiskt i Wanja Lundby-Wedins fall, men är samtidigt grunden till varför dessa problem har uppstått. Den Socialdemokratiska ledningen gör många och hårda retoriska utfall mot höga löner. Samtidigt tycker man bevisligen att en LO-ordförande skall ha sex gånger så hög lön som en anställd inom Kommunal. Jag tycker lönedifferensen är fullt rimlig, vilket också fack och den Socialdemokratiska ledningen tycker. Problemen uppstår när man inte är villig att stå upp för denna åsikt och förklara hur man argumenterar inför medlemmarna. Jag tror att Lundy-Wedin kommer att få fortsätta att höra kritiska röster länge till, men i grund och botten är problemet hennes tidigare onyanserade retorik som hon bevisligen inte tror på fullt ut. Som man bäddar får man ligga!
Därmed inte sagt att jag tycker det hade varit rättvist om hon hade tvingats att lämna sin post. Mediadreven är hårda och personligen tycker jag att det är rimligt att det finns ett visst utrymme för misstag även av makthavare. Ur det perspektivet är det sunt att hon fortsätter även om jag tror att det skadar hela arbetarrörelsen. Man kan då också fundera över vad som ligger bakom beslutet att ge henne ett fortsatt förtroende. Några anledningar kan vara att hon sedan tidigare haft ett stort stöd, att det saknas bra tänkbara efterträdare samt att LO vill markera sin självständighet mot det Socialdemokratiska partiet som genom Sahlins kritik haft synpunkter på hur facket ska skötas.
Många Socialdemokratiska sympatisörer hyllar nu beslutet och den styrka LO visar upp genom att stå emot, vad man menar är ett borgerligt, mediadrev. Några exempel hittar vi i form av Anna Vikström och Lennart Holmlund som bloggar i ämnet och där Umeås kommunalråd skriver: "Frågorna om varför media har ett större intresse att bedriva häxjakt på socialdemokrater kommer vi nog aldrig att få svar på men som jag ser det är det ett klart och tydligt ställningstagande från medias sida."
Den typen av uttalanden tyder på en omvärldsbild som präglas av paranoida drag. Eller har dessa båda glömt skriverierna om Borelius, Schenström och Stegö-Chiló där den sistnämnda avgick på grund av obetald TV-licens? Samma avgift som statsministerkandidat Sahlin också valt att avstå ifrån samtidigt som hon spenderade 57 000 kronor av skattebetalarnas pengar för privat bruk.
Sanningen är att mediadreven är hårda och skoningslösa, men att de skulle vara ute efter att jaga enbart Socialdemokrater är trams. Mängder med undersökningar visar istället att de rödgröna har ett extremt stort sympatiövertag i journalistkåren.
Att mediabevakningen är massiv och att utrymmet för misstag är minimal är det tyngsta argumentet till varför tunga makthavare i alla sektorer förtjänar att få bra betalt. Det ter sig en aning ironiskt i Wanja Lundby-Wedins fall, men är samtidigt grunden till varför dessa problem har uppstått. Den Socialdemokratiska ledningen gör många och hårda retoriska utfall mot höga löner. Samtidigt tycker man bevisligen att en LO-ordförande skall ha sex gånger så hög lön som en anställd inom Kommunal. Jag tycker lönedifferensen är fullt rimlig, vilket också fack och den Socialdemokratiska ledningen tycker. Problemen uppstår när man inte är villig att stå upp för denna åsikt och förklara hur man argumenterar inför medlemmarna. Jag tror att Lundy-Wedin kommer att få fortsätta att höra kritiska röster länge till, men i grund och botten är problemet hennes tidigare onyanserade retorik som hon bevisligen inte tror på fullt ut. Som man bäddar får man ligga!
lördag 4 april 2009
Fortsätt ät!
Det strömmar in larm om glasbitar som hittats i såväl kyckling som i andra produkter. Nu har det även hittats glas i vegetariska produkter vilket borde innebära att det inte är militanta veganer som ligger bakom attackerna. Märkligt är det i alla fall, men enda lösningen är förstås att inte bry sig! Det är oerhört osannolikt att man själv drabbas, och om så sker, är sannolikheten väldigt liten att man faktiskt äter upp glaset och att det sedan ger några skador. Ingen har hittills skadats allvarligt eller avlidit av glasattackerna. Samtidigt har vi i snitt två dödsfall per dag i trafiken i Sverige. Trots detta skapar glaslarmen oro medan folk gladeligen ger sig ut i trafiken, vilket inte känns särskilt logiskt.
Att sluta servera kyckling, som t ex Södersjukhuset gjort, är enligt mig fullständigt vansinnigt. Varför ska vi låta våra liv styras av någon galning som lägger glas i maten? Nej, jag kommer definitivt att fortsätta köpa kyckling oavsett mängden glaslarm.
Sedan är det en annan fråga om jag egentligen har rätt att uttrycka åsikter om vad man skall äta eftersom hels mitt kostval bygger på hyckleri. Jag skulle aldrig kunna nacka en kyckling, skära halsen av en gris eller skjuta ett rådjur. Har inte heller någon lust att ägna mig åt fiske eftersom jag inte tycker om känslan att döda fisken. Men så fort någon annan har tagit ansvar för dödandet, så är jag snabbt framme och skördar frukterna. Kvällens brasilianska oxfilé var t ex till stor belåtenhet. Den innehöll inga glasbitar och jag lät någon underbetald stackars sydamerikan göra smutsjobbet. Inte särskilt ädelt, men oerhört gott!
Att sluta servera kyckling, som t ex Södersjukhuset gjort, är enligt mig fullständigt vansinnigt. Varför ska vi låta våra liv styras av någon galning som lägger glas i maten? Nej, jag kommer definitivt att fortsätta köpa kyckling oavsett mängden glaslarm.
Sedan är det en annan fråga om jag egentligen har rätt att uttrycka åsikter om vad man skall äta eftersom hels mitt kostval bygger på hyckleri. Jag skulle aldrig kunna nacka en kyckling, skära halsen av en gris eller skjuta ett rådjur. Har inte heller någon lust att ägna mig åt fiske eftersom jag inte tycker om känslan att döda fisken. Men så fort någon annan har tagit ansvar för dödandet, så är jag snabbt framme och skördar frukterna. Kvällens brasilianska oxfilé var t ex till stor belåtenhet. Den innehöll inga glasbitar och jag lät någon underbetald stackars sydamerikan göra smutsjobbet. Inte särskilt ädelt, men oerhört gott!
torsdag 2 april 2009
Reinfeldt spenderar mer än vad vi tror
Ikväll presenterade G20 länderna en omfattande plan med ökade satsningar för att få världsekonomin på fötter. Det är glädjande att länderna kunnat enas om en gemensam plan. Än mer positivt är det att planen också innehåller löften och åtgärder som innebär att frihandeln inte ska begränsas. Detta har annars varit, i mina ögon, ett stort orosmoment efter Obamas populistiska utspel i valrörelsen. Denna globala stimulans tillsammans med en fortsatt frihandelsvänlig politik är precis den medicin som den exportberoende svenska ekonomin behöver.
På hemmaplan fortsätter debatten kring regeringens linje som kritiseras för att vara alltför passiv. Idag presenterade Dagens Industri (ej online) en sammanställning från OECD på hur stora finanspolitiksa stimulanser de olika länderna gör för att bekämpa krisen. Här har man räknat samman de extra satsningar man gjort under krisen tillsammans med de extra utgifter som på ett naturligt sätt belastar statsbudgeten på grund av det ansträngda läget, så kallade automatiska stabilisatorer i form av t ex A-kassa och socialbidrag.
I tabellen kan vi konstatera att Sverige således gör de absolut största satsningarna av alla jämförbara industriländer med krisrelaterade utgifter på drygt tolv procent av BNP. Detta ska jämföras med USA:s elva, Tysklands nio och Frankrikes sju procent av BNP.
Oavsett om man tycker att regeringen gör rätt eller fel, så kan vi alla fall konstatera att oppositionen har fel i sin argumentation där man ofta hävdar att vi har en regering som inte gör, i princip något, för att dämpa krisens effekter. Med OECD:s högsta krisrelaterade utgifter, så är detta uppenbart en felaktig kritik. Det är med andra ord Socialdemokraterna som vill, ur ett internationellt perspektiv, vidta extraordinära åtgärder. Detta är inte det intryck man får i den politiska debatten. Antingen har Reinfeldt brustit i pedagogisk förmåga, alternativt så trivs han bra med imagen som en eftertänksam och sparsam regeringschef trots att det flödar pengar ur statskassan.
På hemmaplan fortsätter debatten kring regeringens linje som kritiseras för att vara alltför passiv. Idag presenterade Dagens Industri (ej online) en sammanställning från OECD på hur stora finanspolitiksa stimulanser de olika länderna gör för att bekämpa krisen. Här har man räknat samman de extra satsningar man gjort under krisen tillsammans med de extra utgifter som på ett naturligt sätt belastar statsbudgeten på grund av det ansträngda läget, så kallade automatiska stabilisatorer i form av t ex A-kassa och socialbidrag.
I tabellen kan vi konstatera att Sverige således gör de absolut största satsningarna av alla jämförbara industriländer med krisrelaterade utgifter på drygt tolv procent av BNP. Detta ska jämföras med USA:s elva, Tysklands nio och Frankrikes sju procent av BNP.
Oavsett om man tycker att regeringen gör rätt eller fel, så kan vi alla fall konstatera att oppositionen har fel i sin argumentation där man ofta hävdar att vi har en regering som inte gör, i princip något, för att dämpa krisens effekter. Med OECD:s högsta krisrelaterade utgifter, så är detta uppenbart en felaktig kritik. Det är med andra ord Socialdemokraterna som vill, ur ett internationellt perspektiv, vidta extraordinära åtgärder. Detta är inte det intryck man får i den politiska debatten. Antingen har Reinfeldt brustit i pedagogisk förmåga, alternativt så trivs han bra med imagen som en eftertänksam och sparsam regeringschef trots att det flödar pengar ur statskassan.
Marit Paulsen
Ikväll har jag tittat på SVT:s Debatt där Marit Paulsen medverkade. Folkpartiet har valt henne som första namn på sin lista till sommaren val till Europaparlamentet. Varför undrar jag? Hon sägs vara folklig och prata så att vanliga människor begriper vad hon säger. Jag håller inte med och förstod inte mycket av det hon sade i debatten. Man behöver inte vara tydlig som politiker bara för att man talar med bred dialekt. Jag tycker Folkpartiets val av Marit Paulsen är fegt. Man lyfter fram en känd profil trots att jag är övertygad att det finns oerhört många mer kompetenta förmågor inom partiet. Ett exempel är Mathias Sundin som medverkade i samma program!
Östros silar mygg och sväljer kameler
Aftonbladet har i en artikel presenterat lönenivåerna för olika fotbollsspelare. Vi kan då konstatera att Zlatan Ibrahimovic har en årslön på 156 miljoner kronor. Det är en nivå som är 16 gånger så hög som Christer Elmehagens sammanlagda årliga lön och pensionsavsättning tillsammans, eller tio gånger så hög som Annika Falkengrens ersättning.
På den allmäna debatten så tycks Elmehagens och Falkengrens ersättningsnivåer vara grunden till alla samhällsproblem. Thomas Östros är patetisk som väljer att blunda för detta. Varför rasar han inte mot Zlatans lön på samma sätt som han angriper andra enskilda individer? Varför är dessa klassklyftor, som är tio gånger gånger värre än VD-lönerna, inte något problem? Jag skulle gärna vilja höra Östros förklaring. Vad är det jag har missat?
På den allmäna debatten så tycks Elmehagens och Falkengrens ersättningsnivåer vara grunden till alla samhällsproblem. Thomas Östros är patetisk som väljer att blunda för detta. Varför rasar han inte mot Zlatans lön på samma sätt som han angriper andra enskilda individer? Varför är dessa klassklyftor, som är tio gånger gånger värre än VD-lönerna, inte något problem? Jag skulle gärna vilja höra Östros förklaring. Vad är det jag har missat?
onsdag 1 april 2009
Varför spendera när det inte ökar efterfrågan?
Igår kom Konjunkturinstitutet med en prognos som talade om kraftigt fallande BNP och rekordhöga arbetslöshetssiffror. Idag svarade regeringen med en ännu dystrare framtidsbild där man spår en arbetslöshet på närmare tolv procent. Klart är att resten av året blir oerhört tufft, att nästan alla drabbas och att vissa grupper kommer att få det mycket svårt.
Sedan har vi nästa fråga. Vad ska vi göra åt problemen? Här går åsikterna starkt isär. Thomas Östros menar att regeringen spenderar alldeles för lite pengar, trots det budgetunderskott som redan uppstått. Han menar att regeringen istället valt att sänka skatten för de rika istället för att prioritera åtgärder som dämpar krisen. Anders Borg å andra sidan menar att den svenska regeringen vidtagit långtgående åtgärder och att ytterligare satsningar vore oansvariga med tanke på statsfinanserna. Självklart går det inte att veta vem som har rätt. Om man visste det skulle man fått Nobelpriset i ekonomi. Årets pristagare heter Paul Krugman och är en ivrig anhängare av Keynes och lutar således helt klart åt Östros linje. En ståndpunkt som jag tror fyller en funktion i USA, men som vore olycklig för Sverige.
Jag tror USA kan behöva stimulans med tanke på att de offentliga utgifterna traditionellt sett ligger på en oerhört låg nivå. Den amerikanska ekonomin drivs att privat konsumtion, vilket skapar problem i ett läge som detta. Sedan är det mycket möjligt att Obama gått väl långt med tanke på det gigantiska budgetunderskott som uppstått. Många vill t o m utmåla USA som ett sjunkande skepp som kommer att explodera innan stormakten helt försvinner. Detta är en överdrift. Det amerikanska budgetunderskottet är klart mindre per capita än vad Sverige hade under 90-tals krisen. Det finns, med andra ord, en väg ut ur krisen.
Den svenska ekonomin är raka motsatsen till den amerikanska eftersom vi har en väldigt låg privat konsumtion. Istället är det den offentliga konsumtionen som ligger i absoluta världstoppen. Att i nuläget öka den offentliga konsumtionen ger inte alls samma effekt i Sverige som i USA. Vi är istället ett av världens mest exportberoende länder. Därför drabbas vi väldigt hårt av en global kris. Vi kan tydligt se att de största problemen i svensk ekonomi också återfinns i exportberoende företag i privat sektor. Dessa kommer inte på något sätt att gynnas av ökade offentliga utgifter i Sverige. Ökade utgifter i den svenska statsbudgeten innebär inte en större efterfrågan för SKF, Autoliv, Atlas Copco, Sandvik eller Volvo. Vi löser således inte problemen genom ökade utgifter. Däremot gynnas vår exportindustri av de offentliga stimulanser som sker på våra exportmarknader i t ex USA, Kina och Tyskland. Vi har således en möjlighet att åka snålskjuts på andra länders satsningar.
De svenska offentliga utgifterna, som redan är högst i världen, blir per automatik högre i en lågkonjunktur på grund av vårt välfärdssystem. Att i det läget satsa ännu mer skattemedel tycker jag vore olyckligt. Det som krävs för att vi skall få bukt med problemen är att världsekonomin kommer igång. Där har en svensk utgiftsökning en högst marginell betydelse. Samma utgifter som skulle skapa ännu större problem i statsfinanserna och i sin tur än större problem när väl vändningen kommer. Ett typexempel på ett land som stimulerade ekonomin så att man fullständigt gick in i väggen hittar vi i Japan. Tokyobörsen står på 26 års lägsta samtidigt som det japanska budgetunderskottet är det högsta i världen. Vi har därmed fått en gigantisk ekonomi som stått och stampat i snart 30 års tid. Anledningen: jo, man stimulerade ekonomin under en kris vilket raserade alla möjligheter till en god framtida utveckling.
Jag tycker således Borg gör rätt som håller hårt i plånboken. Inte för att stimulanser behöver vara fel, utan för att svaga statsfinanser ställer till problem samtidigt som vår exportindustri inte gynnas av ökade utgifter. Sandvik säljer inte mer specialstål för att Borg ger barnfamiljerna ett extra barnbidrag.
Den enda stimulans som jag tycker är rimlig är ett visst tillskott till kommunerna. De sköter fundamentala uppgifter och drabbas självklart hårt av ett minskat skatteunderlag. Det vore bra om krisens effekter kunde bli så små som möjligt inom t ex skola och åldringsvård. Därmed inte sagt att kommunerna inte ska vara med att ta sin del av bördan. Det är uppenbart att viss kommunal verksamhet är överflödig och/eller drivs på ett ineffektivt sätt. Här kan man självklart rationalisera och effektivisera. Därför är det viktigt att man inte går på SKL:s argumentation rakt av utan är restriktiv även med dessa extra stöd, som jag trots allt tror är nödvändiga.
Grundläggande i en kris är att vi inte tappar respekten för skattemedel. Det är lätt att peka på att det behövs några miljarder här och några miljarder där. Det är också lätt att hävda att välfärdssystemen raseras och att allt var mycket bättre förr. Så är det nämligen inte. Det är våra krav och förväntningar som höjts. Det visar, inte minst, SKL:s något nedtystande rapport "Ökade kostnader för välfärden". Där kan vi läsa att välfärdssatsningarna aldrig varit så stora och att de konstant har ökat med cirka en procent mer än vad som krävs av demografiska skäl sedan 1980. Välfärden har alltså aldrig varit så kostsam och så omfattande som idag.
Att det ser ut som rapporten beskriver är svårt att tro när man lyssnar på den offentliga debatten där det är synd om såväl barn, ungdomar, pensionärer, invandrare, studenter, lärare, arbetare och småföretagare. Det är egentligen bara bankchefer som inte får sympati för sina utgiftskrav!
Jag tycker vi kan nöja oss med att konstatera att vi har världens högsta skatter och att vi aldrig gjort större välfärdssatsningar. Borde inte det vara en tillräckligt bra grund för att möta en tuff kris? Det kommer att bli jobbigt, men jag uppskattar att regeringen håller ordning på statsfinanserna. Då står vi väl rustade när vändningen kommer. Den vändning som vi väntar på men inte kan styra över. Ibland är det lite jobbigt att vara så exportberoende. Det är dock ett val vi gjort själva. Med världens högsta skattetryck kommer vi aldrig att få en ekonomi som kan leva på inhemsk privatkonsumtion. Vi har själva valt en politik där vi valt bort denna sektor som på egen hand skapat ett välstånd i USA som gjort att amerikanen har en BNP som är, än i dag, 25 % högre än svenskens. Men det löser sig väl om vi höjer skatten och stimulerar ekonomin med offentliga utgifter, eller?
Sedan har vi nästa fråga. Vad ska vi göra åt problemen? Här går åsikterna starkt isär. Thomas Östros menar att regeringen spenderar alldeles för lite pengar, trots det budgetunderskott som redan uppstått. Han menar att regeringen istället valt att sänka skatten för de rika istället för att prioritera åtgärder som dämpar krisen. Anders Borg å andra sidan menar att den svenska regeringen vidtagit långtgående åtgärder och att ytterligare satsningar vore oansvariga med tanke på statsfinanserna. Självklart går det inte att veta vem som har rätt. Om man visste det skulle man fått Nobelpriset i ekonomi. Årets pristagare heter Paul Krugman och är en ivrig anhängare av Keynes och lutar således helt klart åt Östros linje. En ståndpunkt som jag tror fyller en funktion i USA, men som vore olycklig för Sverige.
Jag tror USA kan behöva stimulans med tanke på att de offentliga utgifterna traditionellt sett ligger på en oerhört låg nivå. Den amerikanska ekonomin drivs att privat konsumtion, vilket skapar problem i ett läge som detta. Sedan är det mycket möjligt att Obama gått väl långt med tanke på det gigantiska budgetunderskott som uppstått. Många vill t o m utmåla USA som ett sjunkande skepp som kommer att explodera innan stormakten helt försvinner. Detta är en överdrift. Det amerikanska budgetunderskottet är klart mindre per capita än vad Sverige hade under 90-tals krisen. Det finns, med andra ord, en väg ut ur krisen.
Den svenska ekonomin är raka motsatsen till den amerikanska eftersom vi har en väldigt låg privat konsumtion. Istället är det den offentliga konsumtionen som ligger i absoluta världstoppen. Att i nuläget öka den offentliga konsumtionen ger inte alls samma effekt i Sverige som i USA. Vi är istället ett av världens mest exportberoende länder. Därför drabbas vi väldigt hårt av en global kris. Vi kan tydligt se att de största problemen i svensk ekonomi också återfinns i exportberoende företag i privat sektor. Dessa kommer inte på något sätt att gynnas av ökade offentliga utgifter i Sverige. Ökade utgifter i den svenska statsbudgeten innebär inte en större efterfrågan för SKF, Autoliv, Atlas Copco, Sandvik eller Volvo. Vi löser således inte problemen genom ökade utgifter. Däremot gynnas vår exportindustri av de offentliga stimulanser som sker på våra exportmarknader i t ex USA, Kina och Tyskland. Vi har således en möjlighet att åka snålskjuts på andra länders satsningar.
De svenska offentliga utgifterna, som redan är högst i världen, blir per automatik högre i en lågkonjunktur på grund av vårt välfärdssystem. Att i det läget satsa ännu mer skattemedel tycker jag vore olyckligt. Det som krävs för att vi skall få bukt med problemen är att världsekonomin kommer igång. Där har en svensk utgiftsökning en högst marginell betydelse. Samma utgifter som skulle skapa ännu större problem i statsfinanserna och i sin tur än större problem när väl vändningen kommer. Ett typexempel på ett land som stimulerade ekonomin så att man fullständigt gick in i väggen hittar vi i Japan. Tokyobörsen står på 26 års lägsta samtidigt som det japanska budgetunderskottet är det högsta i världen. Vi har därmed fått en gigantisk ekonomi som stått och stampat i snart 30 års tid. Anledningen: jo, man stimulerade ekonomin under en kris vilket raserade alla möjligheter till en god framtida utveckling.
Jag tycker således Borg gör rätt som håller hårt i plånboken. Inte för att stimulanser behöver vara fel, utan för att svaga statsfinanser ställer till problem samtidigt som vår exportindustri inte gynnas av ökade utgifter. Sandvik säljer inte mer specialstål för att Borg ger barnfamiljerna ett extra barnbidrag.
Den enda stimulans som jag tycker är rimlig är ett visst tillskott till kommunerna. De sköter fundamentala uppgifter och drabbas självklart hårt av ett minskat skatteunderlag. Det vore bra om krisens effekter kunde bli så små som möjligt inom t ex skola och åldringsvård. Därmed inte sagt att kommunerna inte ska vara med att ta sin del av bördan. Det är uppenbart att viss kommunal verksamhet är överflödig och/eller drivs på ett ineffektivt sätt. Här kan man självklart rationalisera och effektivisera. Därför är det viktigt att man inte går på SKL:s argumentation rakt av utan är restriktiv även med dessa extra stöd, som jag trots allt tror är nödvändiga.
Grundläggande i en kris är att vi inte tappar respekten för skattemedel. Det är lätt att peka på att det behövs några miljarder här och några miljarder där. Det är också lätt att hävda att välfärdssystemen raseras och att allt var mycket bättre förr. Så är det nämligen inte. Det är våra krav och förväntningar som höjts. Det visar, inte minst, SKL:s något nedtystande rapport "Ökade kostnader för välfärden". Där kan vi läsa att välfärdssatsningarna aldrig varit så stora och att de konstant har ökat med cirka en procent mer än vad som krävs av demografiska skäl sedan 1980. Välfärden har alltså aldrig varit så kostsam och så omfattande som idag.
Att det ser ut som rapporten beskriver är svårt att tro när man lyssnar på den offentliga debatten där det är synd om såväl barn, ungdomar, pensionärer, invandrare, studenter, lärare, arbetare och småföretagare. Det är egentligen bara bankchefer som inte får sympati för sina utgiftskrav!
Jag tycker vi kan nöja oss med att konstatera att vi har världens högsta skatter och att vi aldrig gjort större välfärdssatsningar. Borde inte det vara en tillräckligt bra grund för att möta en tuff kris? Det kommer att bli jobbigt, men jag uppskattar att regeringen håller ordning på statsfinanserna. Då står vi väl rustade när vändningen kommer. Den vändning som vi väntar på men inte kan styra över. Ibland är det lite jobbigt att vara så exportberoende. Det är dock ett val vi gjort själva. Med världens högsta skattetryck kommer vi aldrig att få en ekonomi som kan leva på inhemsk privatkonsumtion. Vi har själva valt en politik där vi valt bort denna sektor som på egen hand skapat ett välstånd i USA som gjort att amerikanen har en BNP som är, än i dag, 25 % högre än svenskens. Men det löser sig väl om vi höjer skatten och stimulerar ekonomin med offentliga utgifter, eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)