Nostalgi är inte framtiden

Idag står det klart att Koenigsegg drar sig ur det tänkta köpet av SAAB. Detta kan mycket väl innebära slutet för den anrika svenska biltillverkaren. En tragedi för Trollhättan och en problematisk situation för bolagets anställda.

Samtidigt talar vi om ett bolag som har gått i förlust 19 av de senaste 20 åren. Ett företag som till 100 % ägs av amerikanska GM och som råkar ha behållt sin fabrik i Trollhättan under dessa förlustår. Vi talar om en bransch med gigantisk överproduktion. Mängder med bilarbetare världen över är övertaliga och producerar oerhört mycket mer än vad marknaden efterfrågar.

I en stund som denna är det viktigt att inte bli alltför nostalgisk. En fungerande marknadsekonomi skapar välstånd. Grundprincipen i marknadsekonomin bygger på att nya innovativa företag ska växa fram och ersätta de som inte längre klarar av att möta marknadens krav. Konkurser är rent av viktiga. De frigör kompetent arbetskraft och personal som istället kan nyttjas av en annan aktör som behöver dessa resurser för att möta en ökad efterfrågan. Ur det perspektivet ska vi inte sörja SAAB.

Idag är H&M Sveriges högst värderade företag på börsen. Ett bolag som var extremt litet på 60-talet. Andra bolag bland de 30 tyngsta är Securitas som kom igång på 70-talet och Tele2 som bildades så sent som 1993. Ett globalt exempel är Google, bildat 1998, som idag är världens 155:e största bolag. Långt mer framgångsrikt än Coca Cola på som rankas på plats 816 eller, tidigare ettan GM som i Forbes sista ranking hamnade på plats 855.

Det finns således liten anledning att vara nostalgisk. Istället visar det vikten av ett gynnsamt företagsklimat. Nya tankar, nya ideér och nya företag måste få en chans att växa, att anställa och att allokera de resurser som frigörs när andra aktörer försvinner. De måste, med andra ord, få en chans att bli stora, framgångsrika företag. Vilka bolag och vilka branscher som kommer att lyckas är en omöjlig fråga att besvara. Den som visste det kunde naturligtvis bli mångmiljardär när som helst. Trots det är det just vad många politiker försöker göra. Ord som politiker älskar är just "framtidssatsningar" , "ny teknik" och "innovationer". Fina begrepp som följs upp med konkreta förslag som kan handla om allt från "grön teknik" till "finansplats Stockholm". Det ger mig rysningar. Visa mig istället de politiker som på 80-talet talade om Tele2 eller Googles framgångar!

Alla företag i alla branscher måste få verka fritt. Politikernas uppgift är således inte att fundera över i vilka företag och i vilka branscher den framtida tillväxten kommer att ske. De kan omöjligt lyckas. Däremot kommer fler gamla "fina" företag att gå under och fler nya gigantiska aktörer att växa fram. Det kallas utveckling och är inget vi ska vara rädda för. Jag är övertygad om att det är oerhört mycket mer produktivt att staten lägger krutet på skattelättnader för alla företag, än att man håller SAAB under armarna i ytterligare ett par år. Kanske är det just denna jobbiga kris som Trollhättan behöver? Förändringar tvingas fram och varför ska inte nästa Tele2 eller Google kunna växa fram just i Trollhättan? Kanske är det bara bra att kompetensen flyttas från en trög bilindustri till riktiga framtidsbranscher som t ex................... Ja, det får vi se!

Märklig marknadsekonomi

Räntor sätts i en fri marknadsekonomi efter låntagarens kreditvärdighet. Det är naturligt. Samtidigt har vi en statlig insättningsgaranti som numera omfattar mängder med låneinstitut. Det innebär att marknadsekonomin sätts ur spel och att det går att göra helt riskfria vinster på kapitalplacering. Något som i teorin ska vara helt omöjligt, men som blir möjligt när staten tar över risktagandet.

Ett typexempel är om jag lånar 500 000 extra med min bostad som säkerhet. Min bank Skandiabanken är villig att ge mig detta lån med en löptid på ett år med en ränta på 1,69 %. Samtidigt erbjuder Capinordic bank mig ett bundet sparkonto med en fast ränta på 3.3 %. Jag kan alltså låna pengarna och placera dessa under ett år och göra en räntevinst på 1,61 % och därmed tjäna 8050 kronor. Detta hade inte varit något märklig eller annorlunda om jag själv hade fått riskera mitt kapital. Det märkliga i detta är att staten garanterar mina 500 000 om Capinordic inte skulle kunna stå för sitt åtagande.

Jag kan alltså tjäna 8050 kronor helt och hållet riskfritt. Är detta rimligt i en marknadsekonomi? Vad händer med detta system när majoriteten av svenska folket nås av denna insikt och börjar utnyttja denna felaktiga prissättning på risk? Kan vi ha en marknadsekonomi som bygger på principen att mannen på gatan inte ska förstå, känna till och ta del av möjligheter till arbitragevister?

Qviberg och marknadsekonomin

Mats Qviberg skriver idag en krönika i Expressen där han behandlar ämnet marknadsekonomi. Min första tanke när jag läste texten var att det var en argumentation på låg nivå där skribenten radade upp självklarheter på varandra och att texten knappast var värd att publicera.

När jag sedan tänkt igenom ytterligare en gång så inser jag att det tyvärr är nödvändigt med en sådan argumentation i dagens läge då den tillsynes självklara marknadsekonomin tyvärr angrips med de lägsta av agrument, lögner och felaktiga påståenden.

Slutsatsen blir således att Qvibergs krönika endast innehåller självklarheter och att argumenten är så basala att det känns som att de är tagna direkt ur en högstadieuppsats. Tyvärr så är det nog fler liknande krönikor som behövs för att fler ska vakna upp och inse att marknadsekonomi är lika självklart positivt laddat begrepp som såväl frihet, demokrati och fred.