Att bana väg för Sverigedemokraterna

Integrationsminister Nyamko Sabuni har idag lanserat sin bok "Det nya Sverige". Där resonerar hon bland annat kring nya regler för nyanlända invandrares föräldraförsäkring och lönenivåer.

Personligen tycker jag att resonemanget är vettigt. Självklart ska en nyanländ invandrarkvinna med ett barn på fyra år inte inleda sin vistelse i Sverige med 16 månaders föräldraledighet så som ofta sker idag. Givetvis öppnas bättre möjligheter för barnet om det tidigt integreras i förskola och det är definitivt rimligare att föräldrarnas integration påbörjas med SFI eller liknande istället för en, i mina ögon, onödig föräldraledighet. Observera att det inte är någon som ifrågasätter nyanländas rätt att vara hemma med små barn.

På samma sätt är det tydligt att integrationen måste förbättras och att vägen dit stavas jobb. Idag är det uppenbart att en nyanländ somalisk kvinna som saknar språkkunskaper och som är analfabet inte kan skapa ett tillräckligt stort ekonomiskt mervärde för en arbetsgivare på den reguljära arbetsmarknaden. Mot den bakgrunden är det rimligt att diskutera hur det kan skapas en efterfrågan för enklare typer av jobb i tjänstesektorn. Det kan vara lägre ingångslöner för dessa grupper och/eller ett lägre skattetryck. RUT-avdraget är ett bra första steg som skapar vita anställningar med kollektivavtal just för dessa grupper som annars är dömda till ett liv i utanförskap.

Tyvärr så möts Sabunis bok inte av en saklig diskussion. Bloggen Anarkia skriver att Folkpartiet har gjort sig till murbräcka för främlingsfientliga stämningar, bloggen Svensson menar att Sabuni ger uttryck för rasism, SSU:aren Rasmus Lenefors säger att Folkpartiet saknar empati, Socialdemokraten Peter Andersson hävdar att Sabuni inte är värdig sin statsrådstitel och partikamraten Christian Norlin menar att Folkpartiet numera är ett brunt parti. I ett inlägg igår vädjade också Socialdemokraten Björn Andersson till medborgarna att välja det rödgröna framför det blåbruna tåget.

Dessa rödgröna skribenter som kallar Sabuni för rasist och Folkpartiet för ett brunt parti: Kan ni inte istället för mig förklara vikten av att en nyanländ invandrare med en fyraåring måste ha rätt till 16 månaders föräldraledighet? Hur tror ni att er adekvata och viktiga kritik mot Sverigedemokraterna ska tas på allvar en politiskt ointresserad väljare när ni redan tagit till dessa övertoner?

Vi har stora integrationsproblem i landet. Det måste tas på allvar och diskuteras. Att spela ut fascist- och rasistkorten mot sakliga folkpartister är farligt. Det, om något, är att bana väg för Sverigedemokrater vars tyngsta argument är att integrationsproblemen bara tystas ned av de etablerade partierna. Skärpning!

Liberaler som glömmer friheten

Folkpartiets kvinnoförbund och dess ordförande Birgitta Ohlsson för nu fram kravet på ökad kvotering inom föräldraförsäkringen. Tanken är på intet sätt ny och liknande förslag har tidigare förts fram från oppositionen. Bakgrunden är förstås att endast 21 % av föräldraledigheten idag tas ut av män, vilket självklart har en negativ inverkan på jämställdheten i samhället.

Jag är övertygad om att denna typ av kvotering skulle få avsedd effekt. Män skulle ta en större del av föräldraansvaret och kvinnorna skulle undvika de negativa karriäreffekter som en föräldraledighet kan medföra. Ur det perspektivet är förslaget naturligt och säkerligen ett steg på vägen mot ett mer jämställt samhälle.

Trots de positiva effekterna tycker jag att det är helt fel väg att gå. Om man genomför ett sådant förslag, så utsätter man också medborgarna för en uppfostrande tvångsåtgärd som jag ser som negativ. Vi har två val, antingen överlåter vi maximalt med bestämmande åt föräldrarna att själva styra fördelningen eller så låter vi politikerna fatta detta beslut åt den enskilda familjen. Här tycker jag att frihetsperspektivet väger betydligt tyngre än att vi med tvångsåtgärder från politikerna ska tvinga in medborgarna i, vad man menar, är den korrekta mallen.

Man kan förstås hävda att det är rimligt att samhället har rätt att ställa krav på bidragstagarna som tar emot denna form av ekonomiskt stöd. Det är en märklig tanke. Vi kan också vända på resonemanget och utgå från de långtgående tvångsåtgärder som dagens föräldrar redan utsätts för. Vi betalar idag världens högsta skatter. 50 % av all konsumtion sker via politisk styrning istället för via beslut hos de enskilda individerna. Vare sig vi vill det eller ej tvingas vi betala dessa globalt unikt höga skatter som bland annat finansierar en föräldraförsäkring som, under drygt ett års tid, täcker upp inkomstbortfall ändå upp till 36 000 kronor per månad. Redan här har de enskilda föräldrarna förlorat möjligheten att själva styra och påverka sin situation. Kanske hade en kortare och lägre föräldrapeng i kombination med ett lägre skattetryck varit ett mer önskvärt och flexibelt alternativ för många föräldrar? En kvoterad föräldraförsäkring utgår ifrån att alla familjer är stöpta i samma mall. Många kan helt enkelt inte vara föräldralediga fullt ut. Det kan t ex handla om företagare med en eller ett par anställda. Att ta bort intäkterna men behålla kostnaderna i företaget blir förstås en helt omöjlig ekvation som, med en kvoterad föräldraförsäkring, får till följd att barnet straffas genom mindre tid i med sina föräldrar.

De politiker som för fram denna typ av förslag vill definitivt väl och jag tvekar inte att åtgärderna skulle få en viss positiv effekt i kampen för ett mer jämställt samhälle. Problemet är att den politiska debatten helt saknar det frihetsperspektiv som jag tycker vore önskvärt. Vi svenskar har valt att offra mycket av vår frihet för ett kollektivt system där vi överlåter till politikerna att styra över vår konsumtion och vårt sätt att leva. Jag tycker vi har gått alltför långt och att det är dags att föra tillbaka makt till individ- och familjenivå. Ur det perspektivet kan aldrig en kvoterad föräldraförsäkring försvaras. Tyvärr så är Folkpartiets kvinnoförbund och oppositionen beredda att ytterligare begränsa vår individuella valfrihet till förmån för politisk styrning som skall förmå medborgarna att agera, vad man menar, korrekt! Att politikerna styr en familj bättre än föräldrarna är uttryck för en högst märklig, och inte särskilt sympatisk, människosyn.

Marit Paulsen

Ikväll har jag tittat på SVT:s Debatt där Marit Paulsen medverkade. Folkpartiet har valt henne som första namn på sin lista till sommaren val till Europaparlamentet. Varför undrar jag? Hon sägs vara folklig och prata så att vanliga människor begriper vad hon säger. Jag håller inte med och förstod inte mycket av det hon sade i debatten. Man behöver inte vara tydlig som politiker bara för att man talar med bred dialekt. Jag tycker Folkpartiets val av Marit Paulsen är fegt. Man lyfter fram en känd profil trots att jag är övertygad att det finns oerhört många mer kompetenta förmågor inom partiet. Ett exempel är Mathias Sundin som medverkade i samma program!