Aftonbladet skriver idag om ett antal riksdagsmotioner som våra förtroendevalda har skrivt. Ett exempel som ges är kristdemokraten Désirée Pethrus Engström föreslår att barnfamiljer som väljer tygblöjor ska belönas med en speciell miljöblöjspremie.
Vissa politiker saknar helt spärrar och tycker uppenbart att det är fullständigt naturligt att reglera precis varje detalj i samhället. Just denna typ av indivder finns i alla partier och de skrämmer mig oerhört. Ett större inslag av personval vore därför önskvärt. Det skulle underlätta för oss som vill undvika att bli representerade av individer som ägnar sin tid åt absurda motioner som saknar all sans och verklighetsanknytning.
Visar inlägg med etikett Kristdemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristdemokraterna. Visa alla inlägg
tisdag 6 oktober 2009
torsdag 2 juli 2009
Lysande
Tidigare ikväll höll Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund sitt tal i Almedalen. Jag vet inte om det beror på att jag börjar bli gammal eller på det faktum att jag snart ska få barn, men jag tyckte att talet var lysande.
Hägglund var konkret och tydlig när han lyfte fram frågor som:
- att ingen tar avstånd från vänstergrupper som slår sönder hela städer och vanliga medborgares vardag i socialismens tecken
- att "alla" röstar för IPRED, men ingen står upp för upphovsrätten i debatten
- att vi har ett alldeles för svagt civilt samhälle i Sverige. Alla väntar på staten, medan vanliga människor i t ex USA tar ett konkret ansvar för sin familj, sin omgivning och sin lokalsamhälle.
- att talet om delad föräldraförsäkring faktiskt handlar om statliga tvångsåtgärder mot individer och inte om jämställdhet
- att skatt faktiskt handlar om frihet. Antingen bestämmer staten över intjänade pengar eller över individen.
Alla ovanstående ämnen är konkreta och vardagliga ämnesområden som de övriga borgerliga partiledarna har talat i gåtor omkring.
Utifrån talen hittills i Almedalen så skulle min röst falla på Hägglund och Kristdemokraterna. Samtidigt inser jag att det är ett parti som inte godkänner homoäktenskap och som propagerat för avskaffad fastighetsskatt och lägre bensinpriser. Det är också förklaringen till varför min röst aldrig de facto kommer att hamna hos KD!
Det innebär också att jag inte är säker på att Hägglund stärkte sin position genom sitt tal. Han höll ett lysande allmänborgerligt tal med ett frihetligt perspektiv. Det gjorde han på ett utomordentligt sätt. Å andra sidan är dessa väljargrupper redan fast förankrade hos Center- och Folkpartiet. Kanske hade han vunnit mer på att tydliggöra skillnaden mot övriga partier och istället värnat familjen, religionen och traditionellt konservativa värderingar?
Hägglund var konkret och tydlig när han lyfte fram frågor som:
- att ingen tar avstånd från vänstergrupper som slår sönder hela städer och vanliga medborgares vardag i socialismens tecken
- att "alla" röstar för IPRED, men ingen står upp för upphovsrätten i debatten
- att vi har ett alldeles för svagt civilt samhälle i Sverige. Alla väntar på staten, medan vanliga människor i t ex USA tar ett konkret ansvar för sin familj, sin omgivning och sin lokalsamhälle.
- att talet om delad föräldraförsäkring faktiskt handlar om statliga tvångsåtgärder mot individer och inte om jämställdhet
- att skatt faktiskt handlar om frihet. Antingen bestämmer staten över intjänade pengar eller över individen.
Alla ovanstående ämnen är konkreta och vardagliga ämnesområden som de övriga borgerliga partiledarna har talat i gåtor omkring.
Utifrån talen hittills i Almedalen så skulle min röst falla på Hägglund och Kristdemokraterna. Samtidigt inser jag att det är ett parti som inte godkänner homoäktenskap och som propagerat för avskaffad fastighetsskatt och lägre bensinpriser. Det är också förklaringen till varför min röst aldrig de facto kommer att hamna hos KD!
Det innebär också att jag inte är säker på att Hägglund stärkte sin position genom sitt tal. Han höll ett lysande allmänborgerligt tal med ett frihetligt perspektiv. Det gjorde han på ett utomordentligt sätt. Å andra sidan är dessa väljargrupper redan fast förankrade hos Center- och Folkpartiet. Kanske hade han vunnit mer på att tydliggöra skillnaden mot övriga partier och istället värnat familjen, religionen och traditionellt konservativa värderingar?
måndag 9 mars 2009
KD och politiker
En arbetsgrupp inom Kristdemokraterna lanserar nu förslaget att familjer skall uppmuntras att skaffa barn genom en barnbonus på 10 000 kronor. Detta är ett fullständigt absurt och uselt förslag. Jag har mycket svårt för politiker som tror sig kunna och anser sig ha mandat att styra varje liten detalj i samhället. Det är vanligt att denna klåfingrighet går alltför långt och det är speciellt trist när det sker inom ett Alliansparti som borde värna om individernas frihet. Man kan inte låta bli att anta att de Kristdemokratiska politkerna lockas av tanken att genom politiksa beslut kunna styra antalet födslar. De får således en möjlighet att leka gud. Hur känner förresten gud inför att politikerna kommer in på hans domäner?
Frågan är bara vem som skulle välja att skaffa barn för ett bidrag på 10 000 kronor? Är det överhuvudtaget människor som är mogna föräldraansvaret? Nej, det finns långt bättre åtgärder för att lösa de demografiska problem vi står inför. Invandring är ett utmärkt alternativ. Det råder inte direkt brist på unga människor globalt sett. Andra alternativ vore att underlätta adoptioner. Det är tragiskt att de ska ta upp till fem år för barnlösa par att lyckas med en adoption när vi har miljoner föräldralösa i spåren av AIDS-epidemier i Afrika. Eller varför ska Landstinget ha två års kötid för barnlösa att kunna ta del av en IVF-behandling? Här finns mängder med utmaningar för poltikerna som bidrar till en bättre demografi. Istället väljer man en bidragslinje som är ideologisk fel och som inte skulle lösa några som helst problem. Skärpning KD!
Frågan är bara vem som skulle välja att skaffa barn för ett bidrag på 10 000 kronor? Är det överhuvudtaget människor som är mogna föräldraansvaret? Nej, det finns långt bättre åtgärder för att lösa de demografiska problem vi står inför. Invandring är ett utmärkt alternativ. Det råder inte direkt brist på unga människor globalt sett. Andra alternativ vore att underlätta adoptioner. Det är tragiskt att de ska ta upp till fem år för barnlösa par att lyckas med en adoption när vi har miljoner föräldralösa i spåren av AIDS-epidemier i Afrika. Eller varför ska Landstinget ha två års kötid för barnlösa att kunna ta del av en IVF-behandling? Här finns mängder med utmaningar för poltikerna som bidrar till en bättre demografi. Istället väljer man en bidragslinje som är ideologisk fel och som inte skulle lösa några som helst problem. Skärpning KD!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)