Jan Eliasson förtjänar bättre

Socialdemokraterna har genom historien, såväl före som efter namnbytet, strikt hållit kommunisterna utanför regeringen och inflytande över utrikespolitiken. Så är det inte längre och det är uppenbart att Vänsterpartiet har varit framgångsrika när det gäller utformningen av de rödgrönas hållning i afghanistanfrågan. Att dessutom lägga fram ett manifest som kräver att USA lämnar samtliga sina baser utomlands är häpnadsväckande. Det är uppenbart att Mona Sahlin har fått offra partiets stolta utrikespolitiska traditioner för att hålla ihop en allians med inflytande från Vänsterpartiet.

Riktigt trist och tragiskt blir förändringen när Jan Eliasson tvingats in till Agendas studio för att på något sätt försvara omsvängningen i en debatt med Carl Bildt. Jan Eliasson är en respekterad politiker med en framgångsrik internationell karriär. En hedervärd politiker som förtjänar respekt och som borde slippa vara med om denna typ av förödmjukelse. Här borde istället Mona Sahlin ha tagit sitt ansvar. Kanske skulle man, som SvD påpekar, istället ha skickat in vänsterpartisten Hans Linde i debatten? En man som de facto står för den rödgröna utrikespolitiken.

Varför kärvar förhandlingarna, Mona Sahlin?

Först ut i SVT:s partiledarutfrågning var Mona Sahlin. En viktig utfrågning för en partiledare med dåliga opinions- och katastrofala förtroendesiffror. Personligen tror jag Sahlins insats varken stärkte eller sänkte hennes position. Ett par reflektioner finns ändå att göra:

- Sahlin hade mycket svårt att förklara skrivelsen i det utrikespolitiska programmet gällande att alla amerikanska baser skall stängas. Här hade hon gjort det betydligt enklare för sig själv genom att bara konstatera att det var en olycklig formulering som aldrig borde ha släppts igenom. Istället trasslade hon in sig i de mest märkliga diskussioner kring att texten betydde något helt annat än vad som bevisligen står i dokumentet.

- Sedan måste man fråga sig hur Sahlin kan sätta sig i en utfrågning utan att ha sitt valmanifest klart. Hon ska möta väljarna i den viktigaste utfrågningen i valrörelsen och väljer att svara att väljarna snart ska få besked. Hon har känt till datumet i månader och svaret att besked dröjer är inte hållbart 3,5 veckor före valet. Jag kan inte tolka det som annat än att de rödgröna förhandlingarna kärvar rejält.

Utfrågningen var ingen katastrof för Sahlin. Däremot har jag förståelse för att endast 19 procent av väljarna säger sig ha förtroende för henne som statsminister. Det finns onekligen bättre lämpade kandidater till jobbet.