Skattepengar till Gardell?

Idag varslade Volvo ytterligare 1500 om uppsägning. Tragiskt för de drabbade och trist för svensk ekonomi att läget är bekymmersamt. Samtidigt kan jag inte sluta att förvånas av alla Socialdemokratiska krav på stödåtgärder till krisdrabbade industriföretag. Bland kritikerna hittar vi kommunalrådet i Umeå, Lennart Holmlund som på sin blogg frågar sig om regeringen ska låta Volvo lastvagnar dö?

Volvo gjorde så sent som 2007 en vinst på närmare 20 miljarder kronor. Nyligen valde man att dela ut fyra miljarder till aktieägarna med Cevian och Christer Gardell i spetsen. Dessutom såg man ett behov av att investera närmare en miljard i privata flygplan till ledningens förfogande. Till det bolaget vill Socialdemokraterna skicka våra skattepengar. Vart ligger det rimliga i detta?

En fungerande marknadsekonomi bygger på principen att det är ägarna som skall styra företagen. Därför tycker jag att det är fel att vi andra ska ha synpunkter på hur bolaget spenderar sina tidigare vinster. Visst kan man undra hur det står till med ledningens och ägarnas lyhördhet och förmåga att undvika kritik, men det innebär inte att de inte har rätt att själva välja vad man skall göra med sitt kapital. På samma sätt är det grundläggande att vi inte har ett system där ägarna slipper ta ansvar för sitt bolag i dåliga tider. Att kasta in skattemedel i förlustbolag är en vansinnig tanke som upprör. Men kanske är det vad Socialdemokraterna kallar blandekonomi? Ägarna tar vinsten och skattebetalarna förlusten?

Mitt och ditt

Har precis tittat på SVT:s Debatt och lyssnat på företrädare för IF Metall och deras delvis upprörda medlemmar. Den facklige representanten från Volvo Lastvagnar i Umeå krävde att regeringen aktivt skulle vidta åtgärder som förbjöd aktieutdelning i företag under vissa omständigheter. Än mer förvånande var att Sven-Erik Österberg sade sig vara beredd att se över möjligheterna för en sådan lagstiftning. Förstår dessa företrädare vad de säger? De menar alltså att staten skall bestämma vad de privata företagsägarna skall göra med vinstmedel som blivit kvar efter skatt. Ett system som hör hemma på Kuba och i Sovjetunionen men inte i en rättssäker demokrati. Såväl företagare som privatpersoner måste ha rätt att själva bestämma hur kapital skall konsumeras eller investeras. Det är ytterst märkligt att en sådan fråga överhuvud taget kan komma upp till diskussion på andra ställen än på Kommunsitiska partiets årsmöte.

På samma sätt blir jag förvånad över hur utomstånede personer kan ha så starka åsikter om hur ett företags ägare väljer att spendera sina pengar. Om ägarna i ett bolag vill avstå sina pengar och ge ledningen en redig bonus, så måste de ha rätt att fatta sådana beslut. Om detta sker i ett bolag med problem och som varslar personal, så har jag full förståelse för om såväl personal som det lokala facket blir upprörda. I sådana fall kan man också ifrågasätta om det var rätt beslut av ägarna. Kanske hade det varit mer lönsamt att hålla hela personalen vid gott mod? Men en viktig grundprincip är att ägarna måste få spendera sina egna pengarna på, vad de menar, är bästa sätt. Jag hoppas, och tror, att Sven-Erik Österberg tillslut kommer att hålla med mig när han är klar med sin översyn. Vad blir annars nästa steg? Ska jag som egenföretagare löneförhandla med finansministern?