På grund av sjukdom har jag under helgen spenderat oerhört mycket tid i TV-soffan där jag har följt stora delar av Vänsterpartiets partikongress i Gävle. Kongressen beslutade, mot partistyrelsens vilja, att frågorna om sex timmars arbetsdag tillsammans med ett utträde ur Afghanistan aktivt skall drivas i valrörelsen. Utöver detta klubbades motioner igenom som kräver 90 % i A-kassa, avskaffad karensdag i sjukförsäkringen samt att tandvård skall ingå i högkostnadsskyddet. Tydliga vänstersvängar som knappast glädjer kollegor Sahlin och Wetterstrand.
Att ta del av en kongress under nästan en hel helg ger en ganska tydlig bild av ett parti. I detta fall är det ingen positiv bild och jag är än mer övertygad om att tidigare socialdemokratiska partiledare har haft oerhört rätt när man tydligt påpekat vikten av att hålla Vänsterpartiet utanför regeringskansliet. Partiet, och i synnerhet gräsrötterna, saknar fullständigt verklighetsförankring. All forskning visar att det av demografiska skäl blir oerhört svårt att finansiera välfärden i framtiden. Att då aktivt driva kravet på förkortad arbetstid till sex timmar med bibehållen lön är skrämmande oansvarigt. Det skulle öka företagens lönekostnader med 25 %, vilket fick mig att roa mig med att titta på börsbolagens vinstmarginaler. Inget börsbolag har idag en vinstmarginal i närheten av dessa nivåer, vilket tydligt innebär att de personalintensiva bolagen oundvikligen skulle tvingas till flytt eller konkurs med en sådan politik.
Med tanke på debatten under kongressen tvivlar jag dock på att majoriteten överhuvudtaget har läst en årsrapport eller har en aning om vad vinstmarginal betyder. Man visar upp en skrämmande okunnighet i ekonomiska frågor. Inte heller framkom ett enda krav eller en enda motion som syftade till att förbättra förutsättningarna för företagande och tillväxt, möjligen med undantag av de som argumenterade för en förlängning av tiden med möjlig försörjning via starta-eget-bidrag. Behöver jag tillägga att det inte heller diskuterades några möjligheter till besparingar eller nedskärningar i den offentliga sektorn?
Vänsterpartiets kongressledamöter är inga onda människor. Inte ens de med Che Guevara- och kubatröjor vill egentligen något ont. Däremot saknar de fullständigt verklighetsförankring och ekonomiskt sinne. Deras naivitet kan vara ganska gullig på håll. På plats i regeringskansliet ter den sig dock enbart som skrämmande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej, det är ju betydligt mer verklighetsförankrat att slänga 25 miljarder rakt i den bottenlösa eurosjön, efter att tidigare ha slösat otaliga miljarder på räddningspaket efter räddningspaket utan att arbetslösheten för den skull gör något annat än ökar samtidigt som utlåningen till företagen minskar medan utlåningen till privatkonsumtionen ökar (fastighetsbubbla) och världsekonomin kraschar pang bom så att priset på pengar skjuter illavarslande i höjden.
SvaraRaderaDet är till skillnad från sex timmars arbetsdag verkligen rena diskbänksrealismen, det håller jag med dig om.
Förutom 'verklighetsförankring' har allliansfolket nu också en slogan som heter att 'ta ansvar'.
Men det tycker jag däremot den här borgerliga alliansen ska tala lite tystare om.
Och istället tycker jag t ex, att Anders Borg idag ska ta och läsa det finstilta i utkasten till den 'krisfond' på 700 miljarder SEK till euron som ska klubbas på Ekofinmötet extremt noga, om han menar något som helst med att
'ta ansvar', så att han inte med ett EUforiskt förfluget penndrag bara låter euroländerna barskrapa den svenska statskassan helt och hållet.
Som om det inte räckte med miljardrullningen i räddningspaken 2008,
och som sagt de 25 miljarder svenska skattekronor i 'förstärkt utlåningskapacitet'
till IMF som Alliansen, högt över huvudet på oss väljare,fattade beslut
om 3 mars 2010 - att kastas rakt ner i den bottenlösa eurosjön utöver
de 30 miljarder vi redan årligen pumpar in i medlemsavgift - som i sin tur gärna slösas bort på skrytbyggen i Bryssel.
http://www.rod.se/beslutat-i-riksdagen/Sverige-ger-kredit-till-IMF/
http://europeanjournal.typepad.com/my_weblog/2010/05/what-a-waste.html
Efter att i fyra år ha ägnat sig åt att sänka
skatter med lånade pengar samt sälja ut vård/skola/omsorg/apoteken/SJ/
ja hela landet till lägstbjudande utländska intresse, så har nämligen alliansregeringen trots allt ändå utarmat statskassan tämligen svårt. Särskilt som vi nu, just på grund av dessa utförsäljningar, allt framgent tvingas betala hutlöst för den service vi tidigare
fick till humana priser i allmänägda elbolag och apotek (paracetamol - i takt med att eurokrisen fördjupas ökar också huvudvärken).
Således engångsutförsäljningar på vars förtjänster Sveriges än så länge relativt goda statsfinanser helt och hållet vilar, men inte länge till, om man betänker den hastighet med
vilken Alliansen nu även ämnar slösa bort resterande allmänna medel - på räddningspaket efter räddningspaket till banker och det vidlyftiga höger- och undergångsmärkta projekt
som i skrivande stund bokstavligt evaporerar framför våra ögon - EU och euron. Således luftslott som trots sin enorma lättviktighet
ändå är i färd med att krossa hela världsekonomin, kanske i kraft av
sin lika massiva tomhet.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/eurolanderna-bildar-krisfond_4690447.svd
I jämförelse med detta grandiosa isjönkastande av pengar tycker jag ändå Vänsterpartiets förslag är både ansvarsfulla och verklighetsförnkrade - för de innebär ju att någon - t ex någon av de som genom de neoliberala eu-kramarnas fiffliga derivatlekstugeri nu kommer att utblottas totalt - i alla fall får mat i magen och tak över huvudet.
SvaraRaderaMed offentligt jobbskapande och avreglering av avregleringen får denna person också ett meningsfullt arbete att gå till samt även social gemenskap.
Det är bättre än att slänga miljarder i konstgjord andning till en valuta vars värde nästa vecka kan vara helt utraderat, oaktat hur mycket pengar som slängts ut för att blåsa upp det.