Vem vill få jobb?

Såväl Expressen som Aftonbladet har de senaste veckorna gett oss många exempel på enskilda människor som drabbats mycket hårt av den stigande arbetslösheten. Det är synd om dessa personer, ingen vill vara arbetslös och förnedringen är total när arbetslösa gång på gång tvingas in på meningslösa kurser där man får lära sig hur man skickar i väg jobbansökningar. Alla arbetslösa är beredda att göra vad som krävs för att få ett jobb, men det är onekligen inte lätt när det finns alldels för få jobb att söka i bistra tider. Nu är det faktiskt hög tid att politikerna tar sitt ansvar!

Bilden ovan är den vi matas med i massmedia. Min bild ser annorlunda ut. Under de senaste veckorna har jag, via Arbetsförmedlingen, försökt anställa en person till en halvtidstjänst. Jobbet går ut på att, via telefon, kontakta såväl befintliga som nya potentiella kunder till oss och erbjuda våra tjänster. Med andra ord ett säljinriktat jobb inom telemarketing.

Jag har fått in över 70 ansökningar. Det borde innebära ett stort intresse för jobbet, men så ser inte realiteten ut. Dessa arbetssökande saknar nämligen helt ambitionen att få jobbet eller kompetensen att söka ett jobb på ett vettigt sätt.

- Ingen har ringt upp mig. Är det ingen som kan komma på tanken att det är mest effektivt att ringa upp och sälja in sig själv för ett jobb som handlar om just försäljning via telefon?

- 65 av dessa 70 ansökningar är allmänt formulerade och saknar helt referenser till vårt bolag eller det specifika arbete ansökan avser. Vissa skriver att de gärna vill jobba hos oss och anger sedan ett annat företags namn eller berättar utförligt varför de just drömmer om att jobba med djur.

I realiteten har vi egentligen bara fått 3-4 relevanta ansökningar. Idag kommer vi att anställa en av dessa, en ung tjej med stark drivkraft, ambition och goda förutsättningar att lyckas väl.

Min bild som arbetsgivare stämmer dock inte alls med den bild som målas upp i media över hur arbetssökande agerar. Antingen är de sökande inte villiga att anstränga sig för att lösa sin försörjning. Om så är fallet råder ingen tvekan om att sänkt A-kassa och jobbskatteavdrag är effektiva redskap för att få folk i arbete. Om så inte är fallet så krävs det uppenbarligen fler eller bättre söka-jobb-kurser hos Arbetsförmedlingen. 65 av dessa söknande saknar bevisligen den kompetensen.

Någonstans brister det. Om det sedan är kvalitén på Arbetsförmedlingens kurser, antalet genomförda kurstillfällen eller ambitionen hos de arbetssökande som brister låter jag vara osagt. Klart är i alla fall att jag får en helt annat bild av läget som arbetsgivare än vad jag får genom att ta del av mediarapporteringen. Jag sitter inte på svaren, men skulle välkommna en utökad debatt kring dessa frågor. Vi kan alla tala vackert om mål om full sysselsättning. Klart är i alla fall att jag inte kommer att vara den arbetsgivare som anställer de 65 personer som visat sig vara oförmögna att söka ett jobb och som helt tycks sakna vilja, ambition och drivkraft.

Rödgröna förslag

Regeringen har idag lagt fram förslag som innebär ökade satsningar på utbildningsinsatser och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Pengar som tyvärr kan vara nödvändiga kommande år då arbetslösheten spås nå upp emot tolv procent.

Generaldirektören för Arbetsförmedlingen är nöjd med satsningen. Thomas Östros välkomnar att regeringen väljer att satsa på förslag som länge har lagts fram från de rödgröna, men tycker att satsningarna är alltför kraftlösa. Samma budskap får vi från flera Socialdemokratiska bloggare, som skriver texter med rubriker som "oppositionen har rätt igen". Och visst har det rätt. Förslagen har tidigare hörts från en rad rödgröna debattörer!

Problemet är bara att Socialdemokraterna vill ha
fler utbildningsplatser på högskolan, fler platser och ökade resurser till Komvux, förbättrad SFI-undervisning, ökade satsningar på skolan, ökade resurser till yrkesutbildning, mer arbetsmarknadsutbildningar, bättre mat till äldre, ökade satsningar på äldreomsorgen, en Norrbottniabana, höghastighetståg, fler flygplatser i glesbygd, ett extra barnbidrag, sänkt skatt för dem med bostadsvinster, sänkt skatt för pensionärer, höjda pensioner, höjd sjukförsäkring, höjd A-kassa, mer kollektivtraftik, subventionerade fackavgifter, sänkt A-kasseavgift, mer kollektivtrafik, mer jobbsatsningar för unga, fler fritidsgårdar, bättre villkor för småföretagare, ökade satsningar på grön teknik, ökade bidrag till fordonsindustrin, ökade subventioner till företag i kris, mer statligt riskkapital, mer pengar till kommuner, mer pengar till landsting, statligt betalda vaccinationer, mer resurser till försvaret, ett ökad bistånd, mer resurser till Försäkringskassan, skrotningsbidrag för bilar, höjt barnbidrag, mer pengar till kultur samt ökad personaltäthet inom barnomsorgen.

Ur det perspektivet är det inte så konstigt att samtliga "satsningar" och utgiftsökningar bygger på rödgröna förslag. Det är nästintill omöjligt att undvika.

Den Socialdemokratiska finansieringen? Jo, en återinförd och begränsad förmögenhetsskatt som, om vi bortser från de negativa effekter skatten ger, inbringar i ett drömscenario cirka tre miljarder.

Vem ska betala resten? Jag gissar på "de rika"! Detta underskattade skogsväsen med guldbyxor!