Dagens Industri skriver idag en artikel som bygger på en intervju med Pensers välrenommerade chefsekonom Sven-Arne Svensson. Han påpekar svårigheten i att göra aktuella prognoser kring den framtida tillväxten eftersom vi aldrig har haft en sådan unik situation med gigantiska stimulanspaket som vi har idag. Det betyder att prognoserna 2009 blir oerhört chansartade eftersom det saknas empirisk erfarenhet.
Detta ger förstås hopp. Såväl Regeringen, Konjunkturinstitutet och SEB har den senaste veckan lagt fram prognoser som pekar på ett gigantiskt fall i BNP under 2009 på över fyra procent. Samma institut spådde 2008 års tillväxt i slutet på 2007 och lade då fram tillväxttal på 3,2 %, 3,8 % respektive 2,5 %. Det faktiska resultatet blev -0,2 %. Prognoserna var med andra ord totalt felaktiga.
Detta är viktigt att komma ihåg när vi nu diskuterar krispaket och stimulansåtgärder byggda på gissningar som förra året visade en felmarginal, som i Konjunkturinstitutets fall, på chockerande fyra procent. Deras spådda BNP-fall på 3,9 % kanske i själva verket betyder positiv tillväxt?
Självklart har prognoserna en plats i den politiska debatten, men det finns anledning att vara mer eftertänksam. Felprocenten kan också användas som ett argument för att vi ska vara hoppfulla. Det finns nämligen ingen garanti att allt blir lika uselt som man tror!
Visar inlägg med etikett BNP. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett BNP. Visa alla inlägg
tisdag 7 april 2009
Överdrifter
Jag har märkt att många rödgröna bloggare och debattörer är väldigt slarviga med siffrorna i sin iver att svartmåla svensk ekonomi och därmed regeringens insatser. Ett exempel hittar vi hos S-bloggaren Nina Drakfors. Hon hävdar att Sverige har Europas näst högsta tillväxtras efter Lettland. Mer felaktiga uppgifter är svåra att hitta. Konjunkturinstitutet spådde en nedgång i svensk ekonomi på - 3,9 %. I OECD:s siffror från den 31/3-09 ser vi att Tyskland beräknas få - 5,3 % och att Euroområdes snitt beräknas till - 4,1 %.
Med tanke på att Sverige är en av världens mest exportberoende ekonomier, så finner jag dessa svenska tillväxttal som skrämmande men ändå förvånasvärt goda. Storleken på det svenska BNP-fallet kan med andra ord inte användas som en hållbar kritik mot regeringen, även om hur man bemöter svåra tider kan vara en relevant fråga för debatt.
En annan aspekt kring svensk ekonomi som är värd att diskutera är just vårt stora exportberoende. Detta är resultatet av den långsiktiga Socialdemokratiska politiken. Man har kategoriskt gynnat och uppmuntrat de stora exportbolagen som har utvecklats gynnsamt. Problemet är att den inhemska konsumtionen, på grund av skattetrycket, har begränsat sig till offentlig konsumtion. I sin tur innebär det att man slagit undan benen för all produktion som sker inom den inhemska privatkonsumtionen som är extremt låg. En politik tvärtemot USA där den privata konsumtionen skapat tillväxt och exportindustrins brister skapat ett handelsunderskott.
Sveriges situation behöver inte vara någon långsiktig katastrof. Däremot bör vi vara medvetna om att vi blir extremt sårbara, vilket gör att inhemska stödpaket får högst marginell betydelse för att dämpa en konjunktur. Vår ensidiga ekonomi skapar problem på samma sätt som det lika begränsade amerikanska systemet. Jag tror att USA skulle må bra av en minskad privat konsumtion på samma sätt som det vore positivt om den sektorn kunde utvecklas och stimunleras i den svenska ekonomin. Ur det perspektivet är jag övertygad om att sänkta inkomstskatter för stora grupper i form av t ex jobbskatteavdrag långsiktigt är helt rätt väg att gå för svensk ekonomi. Det ger oss successivt ytterligare ett ben att stå på när exportindustrin går på knäna och vi slipper således lägga all tänkbar jobbtillväxt i samma korg.
Med tanke på att Sverige är en av världens mest exportberoende ekonomier, så finner jag dessa svenska tillväxttal som skrämmande men ändå förvånasvärt goda. Storleken på det svenska BNP-fallet kan med andra ord inte användas som en hållbar kritik mot regeringen, även om hur man bemöter svåra tider kan vara en relevant fråga för debatt.
En annan aspekt kring svensk ekonomi som är värd att diskutera är just vårt stora exportberoende. Detta är resultatet av den långsiktiga Socialdemokratiska politiken. Man har kategoriskt gynnat och uppmuntrat de stora exportbolagen som har utvecklats gynnsamt. Problemet är att den inhemska konsumtionen, på grund av skattetrycket, har begränsat sig till offentlig konsumtion. I sin tur innebär det att man slagit undan benen för all produktion som sker inom den inhemska privatkonsumtionen som är extremt låg. En politik tvärtemot USA där den privata konsumtionen skapat tillväxt och exportindustrins brister skapat ett handelsunderskott.
Sveriges situation behöver inte vara någon långsiktig katastrof. Däremot bör vi vara medvetna om att vi blir extremt sårbara, vilket gör att inhemska stödpaket får högst marginell betydelse för att dämpa en konjunktur. Vår ensidiga ekonomi skapar problem på samma sätt som det lika begränsade amerikanska systemet. Jag tror att USA skulle må bra av en minskad privat konsumtion på samma sätt som det vore positivt om den sektorn kunde utvecklas och stimunleras i den svenska ekonomin. Ur det perspektivet är jag övertygad om att sänkta inkomstskatter för stora grupper i form av t ex jobbskatteavdrag långsiktigt är helt rätt väg att gå för svensk ekonomi. Det ger oss successivt ytterligare ett ben att stå på när exportindustrin går på knäna och vi slipper således lägga all tänkbar jobbtillväxt i samma korg.
fredag 27 februari 2009
Ras
Idag har Sveriges BNP-siffror för det fjärdekvartalet presenterats. Siffrorna visar på ett historiskt kraftigt ras på hela 4,9 %. Att såväl den globala som den svenska ekonomin befinner sig i en kris råder det ingen tvekan om. Däremot kan åtgärderna vara värda att diskutera. Nu höjs nämligen allt kraftigare röster från LO och oppositionen om att regeringen måste agera med ytterligare stimulansåtgärder.
Personligen är jag högst skeptiskt till den typen av utgiftsökningar. Jag kan möjligen tänka mig ett visst tillskott till kommunerna där skatteunderlaget minskas kraftigt för att på så sätt minska de största effekterna i t ex skola och barnomsorg. Här är jag också övertygad om att regeringen kommer att skjuta till mer kapital. Frågan är bara när och i vilken utsträckning.
Ytterligare utgifter ser jag som högst problematiska. Jag är tämligen övertygad om att många utgifter skulle vara att kasta pengar i sjön. Socialdemokraternas tidigare förslag att öka bidragen till studenter och barnfamiljer är definitivt exempel på sådana vansinniga åtgärder. I december föreslog t ex Socialdemokraterna att alla familjer skulle få dubbelt barnbidrag. Att detta hade varit en usel åtgärd visar också dagens siffror. Studerar vi dem mer i detalj så ser vi att detaljhandeln klarade sig bra och upplevde en viss ökad efterfrågan. Det är således inte en bransch som har något behov av att stimuleras av dubbla barnbidrag. Att det går bra i detaljhandeln är heller inte konstigt.
Drygt 90 % av svenskarna kommer fortfarande att ha jobb att gå till. Denna grupp har, på grund av låg inflation, fått kraftiga reallöneökningar. Till detta lägger vi sänkta inkomstskatter samt en extremt låg ränta. Gemene man med jobb har aldrig haft det så bra. Att då fördela ut statliga medel till medborgarna för att öka konsumtionen är en helt meningslös åtgärd som endast leder till en försämring av statsfinanserna. Sveriges problem finns inte i sektorer som styrs av en inhemsk efterfrågan. Landets problem hittar vi nästan uteslutande i exportindustrin. Därför menar jag att denna typ av ökade inhemska stimulanser har en klart begränsad effekt och att man av den anledningen bör vara oerhört försiktig med skattebetalarnas pengar. Hur många lastbilar extra hade Volvo sålt med ett extra barnbidrag i december?
Personligen är jag högst skeptiskt till den typen av utgiftsökningar. Jag kan möjligen tänka mig ett visst tillskott till kommunerna där skatteunderlaget minskas kraftigt för att på så sätt minska de största effekterna i t ex skola och barnomsorg. Här är jag också övertygad om att regeringen kommer att skjuta till mer kapital. Frågan är bara när och i vilken utsträckning.
Ytterligare utgifter ser jag som högst problematiska. Jag är tämligen övertygad om att många utgifter skulle vara att kasta pengar i sjön. Socialdemokraternas tidigare förslag att öka bidragen till studenter och barnfamiljer är definitivt exempel på sådana vansinniga åtgärder. I december föreslog t ex Socialdemokraterna att alla familjer skulle få dubbelt barnbidrag. Att detta hade varit en usel åtgärd visar också dagens siffror. Studerar vi dem mer i detalj så ser vi att detaljhandeln klarade sig bra och upplevde en viss ökad efterfrågan. Det är således inte en bransch som har något behov av att stimuleras av dubbla barnbidrag. Att det går bra i detaljhandeln är heller inte konstigt.
Drygt 90 % av svenskarna kommer fortfarande att ha jobb att gå till. Denna grupp har, på grund av låg inflation, fått kraftiga reallöneökningar. Till detta lägger vi sänkta inkomstskatter samt en extremt låg ränta. Gemene man med jobb har aldrig haft det så bra. Att då fördela ut statliga medel till medborgarna för att öka konsumtionen är en helt meningslös åtgärd som endast leder till en försämring av statsfinanserna. Sveriges problem finns inte i sektorer som styrs av en inhemsk efterfrågan. Landets problem hittar vi nästan uteslutande i exportindustrin. Därför menar jag att denna typ av ökade inhemska stimulanser har en klart begränsad effekt och att man av den anledningen bör vara oerhört försiktig med skattebetalarnas pengar. Hur många lastbilar extra hade Volvo sålt med ett extra barnbidrag i december?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)