Schlyters kapitalförvaltning

Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter presenterar idag en lösning i DN på hur vi hittar finansiering till investeringar i allmännyttiga projekt som infrastruktur och alternativ energi. Förslaget går ut på att våra PPM-pengar skall användas till detta istället, för som idag, i huvudsak till investeringar på börsen.

Jag finner Schlyters resonemang mycket märkligt. För det första så reagerar jag emot hans konstaterande att: "Problemet är att den genomsnittliga avkastningen blir index minus bankernas och myndighetens avgifter. Det blir ett nollsummespel där det enda säkra är bankernas avgifter." Med ett rappt pennstreck avfärdar här Schlyter all kompetens som finns inom en stor yrkesgrupp bestående av analytiker och kapitalförvaltare. Det är en högst anmärkningsvärd ståndpunkt från en ledande politiker och man kan lätt tänka sig reaktionerna om uttalandet istället gällt lärare, sjuksköterskor, lokförare eller historiker. Det finns visserligen otaliga exempel på aktivt förvaltade fonder som har stora problem att slå index och där Schlyters resonemang är gångbart, men det är ändå ett anmärkningsvärt uttalande med tanke på att det finns en mängd fonder som genom att över tid ändra exponeringen mot olika tillgångsslag lyckats skapa ett mervärde.

Det stora problemet med Schlyters analys är dock hans totala avsaknad av tilltro till människan och liberalism. I dagens PPM-system får individen själv välja hur kapitalet ska förvaltas. Det finns idag inget som hindrar individen att välja just fonder som investerar i t ex alternativ energi om han eller hon vill bidra med riskkapital till branschen och/eller tror att det kommer att generera en bra avkastning. Det finns inte heller något som hindrar Carl Schylter att själv starta just en fond för att investera i de projekt han beskriver. En fond där han sedan får söka ett förtroende hos medborgarna och där de sedan frivillig kan investera sitt pensionskapital i Schlyters modell.

Tyvärr är Carl Schlyter helt ointresserad av en sådan frivillig lösning. Han tror sig veta bäst hur medborgarna ska välja att investera sitt kapital och vill, genom ett politiskt beslut, tvångsmässigt ta över ansvaret för individernas placeringsval. Tanken med förslaget är rakt igenom socialistiskt och tydliggör den obehagliga syn på medborgarna som vänsterpolitiker alltför ofta har. Det vill säga att vänsterpolitiker är betydligt mer lämpade att styra över medborgarnas pengar än vad individerna själva är. Frågan till Carl Schlyter får bli: Varför är det nödvändigt att tvångsansluta medborgarna till din modell för kapitalförvaltning när de redan idag kan välja samma sak på frivillig väg?

PPM och valfrihet

Mats Odell har idag lanserat ett nytt förslag som innebär förändringar i PPM-systemet. Förändringarna går ut på att det ska bli möjligt för myndigheten att ta ut avgifter för fondbyten samt att det ska finnas färdiga fondförvaltningstjänster där man kan nöja sig med att välja risknivå.

Exakt hur förändringarna ska utformas är ännu inte klart. Personligen kan jag se det rimliga i att införa en avgift för mycket frekventa fondbyten. En tanke är t ex tio fria byten per år, för att därefter ta ut en avgift till självkostnadspris. På så sätt kommer man undan att några få överaktiva individer skapar kostnader som delas av alla.

Det andra förslaget som går ut på att det ska finnas färdiga fondportföljer är oerhört märkligt. För det första så tillhandahåller redan mängder med aktörer denna tjänst idag mot betalning. Det är självklart inte statens uppgift att hålla dessa under armarna, men samtidigt måste det finnas tydliga regler från staten som gör det möjligt för varje aktör att planera sin affärsverksamhet. Det finns åtskilliga företagare som investerat mycket kapital för att utveckla och sälja tjänster anpassade till ett PPM-system som man, av naturliga skäl, har utgått från ska vara långsiktigt. Nu verkar det istället vara staten som ska tillhandahålla liknande kostnadsfria tjänster. En högst märklig näringspolitik som drabbar enskilda företagare hårt.

Nästa fråga blir vilka underliggande fonder staten ska välja. Detta val kommer, på ett eller annat sätt, att gynna enskilda företag. På vilka grunder ska man välja om man ska köpa förvaltningstjänsten från Handelsbanken, Lannebo, UBS eller Morgan Stanley? Blir inte det en märklig situation? Å andra sidan så sker detta redan idag genom AP-fondernas inköp av förvaltningstjänster.

Nej, hela systemet andas statlig överreglering. Mitt förslag är att avskaffa PPM och istället låta medborgarna ta hela ansvaret. Idag avsätts två procentenheter av inkomsten till PPM. Kan vi inte lika gärna få sänkt skatt med två procentenheter och själva välja exakt hur vi ska spara till vår pension ? Eller är det nödvändigt med statligt tvångssparande?

Frivillig spekulation

Idag har en undersökning signerad TT publicerats i tidningar så som DN och SvD. Innehållet i artikeln går ut på att bankerna skulle vara de enda vinnarna i PPM-systemet eftersom spararna ligger minus 33 miljarder samtidigt som avgifter på åtta miljarder tagits ut. Många kritiska röster hörs nu mot systemet och Thomas Östros är tvungen att påpeka att han var emot denna del av pensionsuppgörelsen, som han ändå röstat för!

Personligen anser jag att PPM är lysande. De kritiker som menar att svenska folket tvingas in i en börsspekulation har helt enkelt fel. Systemet går ut på att individen själv får välja vad han eller hon vill göra med sina pengar. Det går alldeles utmärkt att välja en kort räntefond och få en avkastning som motsvarar ett bankkonto. Det är således enkelt för dem som inte vill ägna sig åt börsspekulation att undvika detta genom ett aktivt val. Värre är det då med de andra pensionsdelarna som förvaltas av t ex AP-fonderna. Här kan individen inte själv välja bort denna börsspekulation. Trots detta är PPM-kritikerna oerhört mycket mer nöjda över system där politikerna fattat besluten åt dem. Trots att det kan innebära mycket mer av aktieägande och börsspekulation. Märkligt!

PPM innebär endast att individen själv får styra över en liten del av pensionen. Alternativet är att politikerna fattar alla beslut. Av någon märklig anledning tycks stora delar av svenska folket föredra ett sådant system. Detta är märkligt med tanke på att samma grupper människor ofta kan uttrycka ett ganska kraftigt politikerförakt. Hur går det ihop? Jag tror att det beror på okunskap och massmedias beskrivning av systemet.

Det är ingen slump att TT gör denna undersökning just nu istället för för två år sedan då rubriken hade varit vilka stora vinster svenska folket gjort. Det är ingen slump att man skriver att PPM-systemet skapar stora vinster till bankerna istället för att fokusera på att dessa vinster beror på att svenska folket själv valt dessa mer kostsamma aktiefonder istället för de nästintill kostnadsfria räntefonderna. Man kan således, mot den bakgrunden, använda avgiftsuttaget som ett bevis för hur stort förtroende svenska folket har för dessa fondförvaltare. Men eftersom massmedia älskar att skandalisera är det givet att statistiken och artikeln inte får den vinklingen.

Här har vi ett system där alla får välja det man vill. Dyr eller billig förvaltning, aktier eller inte, etiskt eller ej? De som är emot den "oetiska spekulationsivern som bara gynnar bankerna" kan lätt välja en kort räntefond som är etiskt förvaltad och med nästan obefintlig kostnad. Men detta tycker man är fruktansvärt. Istället vill man att politikerna bestämmer vem som skall förvalta pengarna i ett system där aktiespekulationen är oundviklig. Detta är trist, inkonsekvent och mycket märkligt. Själv blir jag ledsen när inte den enklaste debatt kan föras sakligt.