Schlyters kapitalförvaltning

Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter presenterar idag en lösning i DN på hur vi hittar finansiering till investeringar i allmännyttiga projekt som infrastruktur och alternativ energi. Förslaget går ut på att våra PPM-pengar skall användas till detta istället, för som idag, i huvudsak till investeringar på börsen.

Jag finner Schlyters resonemang mycket märkligt. För det första så reagerar jag emot hans konstaterande att: "Problemet är att den genomsnittliga avkastningen blir index minus bankernas och myndighetens avgifter. Det blir ett nollsummespel där det enda säkra är bankernas avgifter." Med ett rappt pennstreck avfärdar här Schlyter all kompetens som finns inom en stor yrkesgrupp bestående av analytiker och kapitalförvaltare. Det är en högst anmärkningsvärd ståndpunkt från en ledande politiker och man kan lätt tänka sig reaktionerna om uttalandet istället gällt lärare, sjuksköterskor, lokförare eller historiker. Det finns visserligen otaliga exempel på aktivt förvaltade fonder som har stora problem att slå index och där Schlyters resonemang är gångbart, men det är ändå ett anmärkningsvärt uttalande med tanke på att det finns en mängd fonder som genom att över tid ändra exponeringen mot olika tillgångsslag lyckats skapa ett mervärde.

Det stora problemet med Schlyters analys är dock hans totala avsaknad av tilltro till människan och liberalism. I dagens PPM-system får individen själv välja hur kapitalet ska förvaltas. Det finns idag inget som hindrar individen att välja just fonder som investerar i t ex alternativ energi om han eller hon vill bidra med riskkapital till branschen och/eller tror att det kommer att generera en bra avkastning. Det finns inte heller något som hindrar Carl Schylter att själv starta just en fond för att investera i de projekt han beskriver. En fond där han sedan får söka ett förtroende hos medborgarna och där de sedan frivillig kan investera sitt pensionskapital i Schlyters modell.

Tyvärr är Carl Schlyter helt ointresserad av en sådan frivillig lösning. Han tror sig veta bäst hur medborgarna ska välja att investera sitt kapital och vill, genom ett politiskt beslut, tvångsmässigt ta över ansvaret för individernas placeringsval. Tanken med förslaget är rakt igenom socialistiskt och tydliggör den obehagliga syn på medborgarna som vänsterpolitiker alltför ofta har. Det vill säga att vänsterpolitiker är betydligt mer lämpade att styra över medborgarnas pengar än vad individerna själva är. Frågan till Carl Schlyter får bli: Varför är det nödvändigt att tvångsansluta medborgarna till din modell för kapitalförvaltning när de redan idag kan välja samma sak på frivillig väg?

U-länder under kapitalismen

I dagens Svenska Dagbladet återges en rapport från WHO där utvecklingen i världen beskrivs enligt följande:

- barnadödligheten har minskat med 30 % mellan 1990 och 2008.
- antalet undernärda barn har minskat från 25 % till 16 % mellan 1990 och 2010
- antalet HIV-infektioner har minskat med 16 % mellan 2001 och 2008
- andelen människor med tillgång till rent dricksvatten i världen har ökat från 77 % till 87 % mellan 2001 och 2008

Med andra ord, livet blir allt bättre för de allra fattigaste på jorden. Utvecklingen går framåt med en global tillväxt. Det finns mängder med problem i form av utnyttjade arbetare, miljöförstöring och svält. Men de som använder termer som tillväxt, kapitalism och globalisering har en hel del att förklara. Eller vad säger ni som som nyligen var ombud på Vänsterpartiet eller Miljöpartiets kongress och just slängde er med ett sådant språkbruk?

Miljöfarligt Miljöparti 2

Idag har Miljöpartiet avslutat sin kongress i Uppsala. Samtidigt visar partiet upp ett rekordhögt opinionsstöd på över tio procent. Ett väljarstöd jag finner märkligt.

Visst finns det positiva inslag i Miljöpartiet. Sänkningen av moms i tjänstesektorn är ett bra förslag, man har goda ambitioner när det småföretagande och man har agerat på ett förhållandevis sunt sätt när det gäller friskolor.

Det stora problemet är att man är högst tillväxtfientlig. Frågan om arbetstidsförkortning är ett tydligt exempel. Visst skulle det vara skönt att jobba mindre, men självklart blir resultatet en sämre tillväxt och mindre resurser till såväl miljö- som välfärdssatsningar. För ingen kan väl på allvar tro att vi skapar högre tillväxt och mer resurser genom att vi jobbar mindre? Lägg dessutom till en inhemsk skatt på flygtrafik och ett nej till alla vägsatsningar så är bilden tydlig. I Miljöpartiets Sverige kommer vi alla att vara fattigare.

Jag kan på ett sätt förstå hur man resonerar. Lägre tillväxt leder till mindre konsumtion och mindre utsläpp. På samma sätt så är det rationellt att vara emot vägbyggen eftersom de per automatik underlättar bilåkande. Tyvärr är jag övertygad om att det är ett miljöfarligt sätt att resonera. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så är det enkelt att konstatera hur miljön blivit bättre genom just tillväxt och teknisk utveckling. Idag ligger Sveriges utsläpp av koldioxid på 1975-års nivå trots dubbelt så stor ekonomi, fler bilar, fler resor och högre materiell standard.

Indier och kineser kommer inte att sluta åka bil för att vi inte bygger Förbifart Stockholm. Lösningen heter istället bättre, billigare och effektivare miljöbilar. En utveckling som bara kan ske genom ökad tillväxt, större resurser och ytterligare kostsam forskning och utveckling. Just därför är tillväxt centralt för en förbättrad miljö och just därför har Miljöpartiets politik en skadlig inverkan på miljön. Förhoppningsvis blir kongressbeslutet att just lyfta fram arbetstidsförkortningen en tillräcklig stark varningsklocka för väljarna som inte längre kan blunda för att Miljöpartiet för en politik som skapar såväl fattigdom som miljöproblem. Samtidigt bör Alliansen ta sitt ansvar. Fredrik Reinfeldt kan bli betydligt mer tydlig och pedagogisk när han förklarar varför arbetslinjen är grunden för såväl en förbättrad miljö som en långsiktigt hållbar välfärd.

Miljöfarligt Miljöparti

Min kollega i Stureplanscentern Johan Hedin har skrivit ett läsvärt inlägg på SVT Debatt där han går i försvar för hur bilen behandlas i den politiska debatten.

- "Det måste bli ett stopp för den meningslösa klappjakt på bilar och bilister som motiveras av myter och miljömoralism. Transporter och fysiska möten är en nödvändighet för att näringslivet ska fungera och bilen är en nödvändighet för att mångas vardag ska fungera", skriver Johan och ger flera exempel på hur bilarna blivit oerhört mycket mer miljövänliga och energieffektiva genom historien just på grund av teknisk utveckling och tillväxt.

Det är också på denna punkt jag anser att Miljöpartiets miljöpolitik just är miljöfarlig. Att tro att medborgare i utvecklingsländer på frammarsch, som Indien och Kina, snällt ska acceptera att leva energisnålt utan frysboxar och bilar är såväl naivt som en aning moraliskt tveksamt. Vi löser inte miljöproblemen och klimatfrågan genom att ta ett steg tillbaka och begränsa tillväxten. Vi löser miljöproblemen genom just tillväxt. Idag har vi, som Johan Hedin påpekar, dubblat ekonomin sedan 1975, utan ökade koldioxidutsläpp trots många fler bilförare på vägarna. Vi har samtidigt nästintill eliminerat problemen med svaveldioxid. Allt detta kan vi tacka en teknisk utveckling för, som just möjliggjorts av ekonomisk tillväxt.

Personligen är jag övertygad om att Miljöpartiets linje hämmar tillväxten och därmed ger en skadlig påverkan på miljön. Tidigare förespråkade man skatteväxling där utsläpp beskattades hårt i utbyte mot sänkta skatter på andra områden. Det var en bra linje. I det rödgröna samarbetet förespråkar man inte längre någon växling, utan enbart höjda skatter. Det skadar återigen tillväxten, hämmar den ekonomiska utvecklingen och hjälper inte miljön. Bevisligen hade vi inte haft vare sig bättre miljö eller mindre koldioxidutsläpp om vi hade fastnat i 1975.

För mig är miljön en prioriterad och viktig fråga. Samtidigt betyder bilen en frihet och möjlighet för såväl indier som stockholmare som behöver komplement till kollektivtrafiken. Miljöpartiet vill att vi fortsätter att köra genomfartstrafik genom Stockholms innerstad och bedriver en tillväxthämmande politik. Själv väljer jag Centerpartiet som vill förbättra luften i staden, öka tillväxten och därmed skapa den teknikutveckling som kan lösa problemen såväl på hemmaplan som i Indien och Kina. Jag är övertygad om att hög tillväxt i kombination med hög beskattning av utsläpp är rätt väg att gå. Låga skatter på arbete och företagande kommer nämligen att frigöra exakt de ekonomiska resurser som krävs för att lösa de problem de höga miljöskatterna skapar för såväl företag som medborgare.

Förmögenhetskatt på konsumtion?

Idag har de rödgröna presenterat ytterligare två nya förslag för en gemensam politik. Inkomstskatten höjs för de med inkomster över 40 000 kronor per månad och förmögenhetsskatten återinförs. Två förslag som ger blygsamma skatteintäkter och som ger sådana allvarliga skador på tillväxten att de är ett direkt hot mot ett välfärdssystem som kräver allt större resurser med en åldrande befolkning. Kort sagt: politisk skattepopulism när den är som sämst.

För att förbättra tillväxten behöver vi fler som är beredda att satsa på en krävande utbildning, fler som riskerar sina pengar i företag, fler som satsar på en karriär och fler som är beredda att jobba hårt och länge för att uppnå bra resultat. Höjda inkomstskatter sänder fel signaler och än mer märkligt är det med tanke på att aktievinster beskattas med 30 %, vinster på lägenhetsförsäljningar med 22 % och lottovinster med 0 %. Skulle det då inte räcka med t ex 50 % i inkomstskatt på en övertidstimme som de facto skapar tillväxt.

När det gäller förmögenhetsskatten har vi tydligt sett de negativa effekterna genom historien. Sist vi hade skatten försvann ca 500 miljarder ut ur landet tillsammans med kreativa och framgångsrika individer som Rausing, Kamprad med flera. Tillgången till riskkapital för företagare begränsas och det hela blev än mer absurt genom att de allra rikaste friskrevs från skatten. Det är ingen slump att en liknande skatt idag enbart finns i ett enda land i hela EU.

Miljöpartiets Mikaela Valtersson hävdar att vi nu skall få en förmögenhetsskatt som inte har de negativa effekter vi såg innan 2006. Man kan t ex tänka sig en lösning där förmögenhetsskatten tas ut på faktiskt konsumtion. Det är en annorlunda ståndpunkt. Jag har funderat hela dagen på hur en sådan skatt skulle kunna se ut och kan inte komma på en enda rimlig lösning. Ska vi ha höjd moms på hummer? Ska Skatteverket för ett register över alla individers inköp? Ska uttag från bankkontot beskattas? Vad får en sådan skatt för effekt när vi har rätt att handla fritt utan svensk skatt från valfritt EU-land?

Jag är fascinerad över förslaget och hur man resonerar. Antingen har man fullständigt tappat greppet om verkligheten eller så har man en tanke på en modell som är så kreativ att den går utanför min tankevärld. Jag hoppas på det sistnämnda. Min enda uppmaning till Mikaela Valtersson är nu att ge ett exempel på hur en förmögenhetsskatt på baserad på konsumtion konkret kan se ut! Tills dess kan jag inte ta vare sig Mikaela Valtersson eller populistiska rödgröna skatteförslag på allvar.

Ska vi ha en regering som inte kan fatta beslut?

Vi har väntat länge på besked om hur en rödgrön politik ska se ut efter en eventuell valseger. En stridsfråga har varit Förbifart Stockholm som Socialdemokraterna har ansett nödvändig medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit emot bygget. Idag kom beskedet. Frågan skall avgöras i en regional folkomröstning.

Så kan man förstås lösa alla frågor där man inte kommer överens. Vad mer ska vi rösta om? Afghanistan? Förmögenhetsskatt? Skattetryck? Friskolor? Nya träd på Hornsgatan? Detta är inte en fråga som kan mäta sig med kärnkraft, EU och EMU och är synnerligen inte lämpad för en folkomröstning. Det minsta man kan begära av en styrande koalition är att den är förmögen att fatta enkla och konkreta beslut om hur infrastrukturen skall utformas.

Det kanske mest absurda är att medborgarna ska få välja mellan satsningar på Förbifarten och satsningar på kollektivtrafik. Under de kommande 20 åren beräknas Stockholms invånarantal stiga med 600 000 personer. Stockholm kommer att växa med mer än ett helt Malmö på förhållandevis kort tid. Självklart kommer detta kräva gigantiska satsningar på en kollektivtrafik som måste vara i världsklass. På precis samma sätt krävs en omedelbar satsning på en förbifart. Essingeleden är idag kraftig överbelastad med långa köer och stora avgasutsläpp som följd. Avgasutsläpp som idag sker i innerstan och har en klart påvisad negativ effekt på medborgarnas hälsa.

Detta besked visar tre saker: att Mona Sahlin är en usel förhandlare, vilket gör att än värre galenskaper kan komma att leta sig in i ett framtida regeringskansli, att den rödgröna trojkan inte är regeringsduglig och att partierna fullkomligt struntar i såväl Stockholms ekonomiska tillväxt som dess medborgares hälsa.

Läs mer hos Johan Hedin och Per Ankersjö.

Dagens populister

En dag som denna är det enkelt att utse dagens populister! Priset går givetvis till Miljöpartiets Peter Eriksson och Karin Svensson Smith som båda argumenterat för att staten bör sälja SAS. Dessa sunda åsikter kommer från ett parti som hela mandatperioden har rasat mot försäljningar av statliga bolag.

Frågan till Miljöpartiet får då bli: När är det egentligen bäst att sälja företag? När det går uselt och tillgångarna slumpas bort som skulle bli fallet med SAS idag, eller när bolagen genererar stora vinster och skattebetalarna kan få bra betalt för sina tillgångar? Är det verkligen sunt ekonomiskt tänkande att argumentera för en försäljning av SAS idag och mot en försäljning av Vin & Sprit och Vasakronan på toppen av högkonjunkturen 2007?

Nej, det är uppenbart att Miljöpartiet inte lärt sig mycket om företagande och ekonomi! Men det kanske inte är så förvånande med tanke på att partiet på fullaste allvar vill avskaffa räntan?

Det löser sig

Bland annat Aftonbladet och DN presterar idag en opinionsundersökning från Sentio. Socialdemokraterna tappar i väljarstöd samtidigt som Sverigedemokraterna får 7,2 %. I praktiken skulle detta innebära ett läge där inget av blocken får majoritet och där Sverigedemokraterna skulle fungera som vågmästare.

Självklart är det obehagligt att ett vidrigt och rasistiskt parti som SD får 7,2 % av sympatierna. Samtidigt tycker jag att vi inte ska överdriva problematiken. Om vi jämför med resten av Europa så är läget under kontroll och jag är övertygad om att vi hittar en hållbar parlamentarisk lösning som håller dessa rasister borta från makten.

Helst skulle jag förstås se ett samarbete mellan MP och Alliansen. Om detta är omöjligt så är jag ändå övertygad om att vi kan lösa ett samarbete mellan Alliansen + S. Självklart skulle det innebära tråkiga eftergifter, men vi ska ändå inte överdriva skillnaden i politik. Under S-styret hade vi ett skattetryck på knappt 50 %. Idag, efter fyra år med "borgarnas oansvariga skattesänkningar för de rika baserade på lånade pengar" har vi ett skattetryck på 48 %. Retoriken är högljudd, men de faktiska resultaten i skattetryck talar sitt tydliga språk. Självklart skulle det gå att hitta en lösning. Steg ett är bara att båda parter tonar ned retoriken, vilket förhoppningsvis kan ske snabbt efter valet om vi får det parlamentariska läge som dagens opinionundersökning visar. Det finns, trots allt, en enighet i svensk politik som inte förespråkar rasism och som stöds av 93 % av väljarkåren. Det är siffror som talar ett tydligt språk!

Miljöpartiet saknar trovärdighet

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand publicerar idag ett inlägg på SvD:s Brännpunkt under rubriken: MP ska bli småföretagarnas parti. Det är alltid positivt när politiska partier säger sig vilja förbättra villkoren för företagande. I artikeln talas det om att underlätta anställningar och sänkta arbetsgivaravgifter. Det är nödvändiga och bra åtgärder, även om Miljöpartiet vill detaljreglera exakt vilka företagare som skall få vilka förmåner, vilket är trist. Denna detaljreglerariver delar man dock även med den borgerliga alliansen som visserligen skapat ett bättre, men knappast enklare skattesystem.

Problemet för Miljöpartiet är att utspelet har noll trovärdighet. Det fungerar inte att säga sig vilja förbättra villkoren för småföretagare samtidigt som man är beredda att sätta sig i en regering tillsammans med socialisterna inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Miljöpartiet är berett att aktivt stödja en statsminister som vill återinföra förmögenhetsskatten. Detta trots att ett avskaffande av skatten stod högst på organisationen Företagarnas önskelista inför valet 2006. Hur går detta ihop med en företagarvänlig linje Miljöpartiet?

Miljöpartiets ansats är god, men faller tyvärr på sin egen orimlighet. En rödgrön regering har alltid, och kommer för överskådlig tid, alltid att vara en företagarfientlig regering. Ett problem är att många partier säger sig vilja förbättra för småföretagare. Det räcker inte. Enmansföretagare behöver bättre villkor, men det behöver också företag med 15, 50 och 500 anställda. Detta tycks Miljöpartiet ha glömt på samma sätt som man valt att blunda för det faktum att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är den usla företagarpolitiken personifierad.

Östros menar inte allvar

Jag kan inte sluta fundera på Socialdemokraternas populistiska skatteutspel igår. Idag såg jag i DI att det finns 36 861 personer i landet med en inkomst över en miljon per år. För dessa individer räcker alltså inte 57 % marginalskatt. Denna lilla grupp ska krävas på en specialskatt som räcker till att finansiera en simhall i en mellanstor stad. Är det rimligt? Den socialdemokratiska synen verkar vara att detta handlar om en grupp som tillskansat sig resurser på bekostnad av andra på ett nästintill kriminellt sätt. En grupp som måste motarbetas och vars framfart måste hejdas. Inte att det är en liten grupp människor som genom studier, hårt arbete, stora risker, initiativförmåga och drivkraft lyckats bli framgångsrika och på så sätt kunnat bidra till stora skatteintäkter och arbetstillfällen. Problemet i Sverige är knappast att vi har för många framgångsrika människor.

När det gäller förmögenhetsskatten så tror jag faktiskt inte att de menar allvar. Partiledningen gör ett populistiskt utspel som aldrig kommer att bli verklighet. Vid en rödgrön valseger kommer vi att få se en presskonferens där man presenterar ett skattesystem där just förmögenhetsskatten råkade, som av en händelse, bli en eftergift till Miljöpartiet och deras motstånd mot återinförandet! En sorgsen Thomas Östros kommer att beklaga sig för att sedan förklara att politik handlar just om att hitta kompromisser och att leda utvecklingen framåt. Det kommer bli det yttersta beviset för att politik är ett cyniskt spel som handlar om taktik. Ett tydligt exempel på anledningen till varför jag aldrig skulle vilja vara politiker på högre nivå.

Bilen överlever

Idag godkände äntligen regeringen planerna för Förbifart Stockholm, det vill säga den motorväg som ska ta förbipasserande bilar och lastbilar runt Stockholm istället för att, som idag, se till att de passerar innerstan. Projektet beräknas kosta 27 miljarder kronor och det är högst osäkert om det verkligen blir av. Anledningen är förstås den kritik som Socialdemokraterna i allmänhet och Miljöpartiet i synnerhet riktar mot projektet som knappast kan överleva ett regeringsskifte.

Fördelarna med en förbifart är uppenbar. Vi får ned antalet bilister i innerstan kraftigt, vilket i sin tur leder till minskade köer och därmed minskat intag av luftföroreningar för de boende i hela stockholmsregionen. Dessutom innebär en ny vägsträckning kraftiga tidsbesparingar och därmed stora samhällsekonomiska vinster.

Kritiken kan indelas i två kategorier. De med lokalanknytning som värnar vissa djurarter på t ex Ekerö, samt de traditionella Miljöpartisterna som hävdar att motorvägar är det sista mänskligheten behöver i tider av klimatförändringar. Den första gruppens argument orkar jag inte riktigt ta på allvar. Jag tror det är positivt med stora städer och centraliseringar. Om halva Sveriges befolkning samsas på en liten yta runt Stockholm så lämnar vi fritt spelrum till alla djur och växter på snart 98 % av landets yta. Är inte det positivt, även om någon fågelfamilj på Ekerö får sätta livet till?

De vanliga Miljöpartisterna som vill sätta stopp för all bilism har förstås en poäng att det vore bra. Å andra sidan är det naivt och verklighetsfrånvänt. Att bekämpa växthusgaser genom att sluta resa, sluta transportera och sluta åka bil är döfött. Istället måste vi skapa miljövänliga bilar, bussar, tåg och flygplan. Detta gör vi med ekonomiska incitament. Höga bilskatter, högt bensinpris, höga globala flygskatter och trängselavgifter är rätt väg att gå. Men att tro att folk slutar åka bil bara för att man inte bygger nya vägar är naivt och skapar stora problem i form av trängsel och köbildning. Hur många stockholmare får inte sätta livet till på grund av de utsläpp och dubbdäckspartiklar som Essingeleden för med sig till tätbefolkade områden? Nej, Miljöpartiets politik skapar köer, utsläpp samt dödar lokalbefolkningen! Stockholm borde haft sin förbifart för 30 år sedan!

När man dessutom inser att Miljöpartiet har tjatat till sig en Bottniabana i Norrland för samma pris, med högst begränsade transporter och miljövinster så kan man inte annat än att bli upprörd! Hur ser Sveriges tillväxtsiffror ut efter ett par år med dessa världsfrånvända Miljöpartister och de gamla kommunisterna i regeringsställning?

Ta ansvar Miljöpartiet

Igår stod det klart att bolaget The Pirate Bay säljs till börsnoterade Global gaming factory X för totalt 60 miljoner kronor. Personerna bakom sajten dömdes nyligen i tingsrätten att betala ett skadestånd på 30 miljoner kronor till ett antal företag i underhållningsindustrin.

Något skadestånd har inte betalats eftersom man hävdar att det saknas tillgångar och i rättegången gick försvaret ut på att detta inte varit någon form av vinstdrivande verksamhet. The Pirate Bay har hela tiden drivits genom bolag utan insyn utomlands och det står nu klart att hela köpeskillingen tillfaller ägaren som numera är ett insynsskyddat bolag på Seychellerna.

I såväl rättegången som i den allmänna debatten har företrädarna för The Pirate Bay angripet såväl ägande- som upphovsrätt. Alex Schulman uttrycker detta på ett träffsäkert sätt i sin blogg när han skriver:

"Det fanns ju ingen upphovsrätt, sa de ju. Det fanns ju inget ägande, sa de ju.
Om det nu inte finns ägande och upphovsrätt på Internet, hur kan de då ha sålt sin sajt? Det måste ju inneburit att de själva hävdade just den upphovsrätt och det ägande som hela deras verksamhet vill rasera."

Ja, resonemanget blir onekligen märkligt! Genom bolagskonstruktionen på Seychellerna står det också klart att de åtalade även efter att 60 miljoner utbetalats för deras verksamhet som "aldrig skapar några vinster" kommer att sakna tillgångar och "möjligheter" att betala något skadestånd.

En av företrädarna för The Pirate Bay är Peter Sunde. Han är dömd i tingsrätten för brott mot upphovsrätten och har genom åren bedrivit sitt företagande i skatteparadis. 60 miljoner betalas för en verksamhet som ligger efter med skadestånd på 30 miljoner. Trots detta kommer de skadeståndsberättigade inte att se röken av några pengar som försvinner i insynsskyddade bolag. Peter Sunde är uppenbart kriminell. Dessutom saknar han uppenbarligen all form av moral att ta det straff som tingsrätten utdömt. Att verksamheten hela tiden drivits i hemliga insynsskyddade offshorebolag visar också att han ställer sig över vår demokratiskt stiftade skattelagstiftning. Detta är en person som demokratiska partier har en skyldighet att ta avstånd ifrån.

Trots brottslingen Sundes agerande så har Miljöpartiet valt en helt motsatt lösning. Sunde är inte bara medlem i partiet. Han deltog dessutom i partiets partikongress samt står som ansvarig för partiets Ipredfond som skall bistå de som åtalas enlig IPRED-lagen. Jag tycker det är svagt och oansvarigt av Miljöpartiet att tillåta att detta fortgår. Ett grundläggande krav på politiska företrädare i demokratiska partier borde vara att de respekterar demokratiskt stiftade lagar, tar skadestånd på allvar och vågar driva sina företag i länder med öppen redovisning. Miljöpartiets desperation att vinna piratpartisters hjärtan är pinsam, omoralisk och demokratiskt förkastlig.

Pirate Bay-pajas

Idag meddelar den åtalade Peter Sunde från Pirate Bay på sin blogg att han väljer att gå med i Miljöpartiet. Han säger sig dock ha åsikter som står mer till vänster än deras genomsnittsväljare. Han skriver:

"Idag kommer jag alltså ut, som miljöpartist! Och jag hoppas att partiet kan se mig som en tillgång och låta mig få dra partiet lite mer åt vänster."

Detta är samma man som har valt att fly svensk skattelagstiftning och som driver sitt bolag via skatteparadis på British Virgin islands. Oj, vad det är härligt att betala skatt! Vilken pajas!