Frihet

Så fort man argumenterar för sänkta skatter, så beskrivs man av meningsmotståndare som en ond person som vill sparka på och förstöra för äldre, sjuka, långtidsarbetslösa och handikappade. Det vill säga grupper som har det svårare att försörja sig själva i en konkurrensutsatt marknadsekonomi. Inget kan vara mer felaktigt. Bakgrunden är förstås att man inbillar sig att majoriteten av våra skattemedel går till att ge dessa grupper ett drägligt liv. Det stämmer inte. Majoriteten av skatterna betalas av vanliga människor med vanliga arbeten. Majoriteten av skattemedlen går sedan tillbaks till precis samma grupper i form av t ex barnbidrag, föräldrapenning och pension.

För mig handlar inte sänkta skatter om att de svaga grupperna skall få en försämrad situation. För mig handlar skattetrycket om frihet för vanliga människor att själva styra över sina liv utan att vara beroende av politikers godtycklighet.

Som nybliven förälder blir detta än tydligare. Politikerna har beslutat att vi skall få vara hemma från arbetet i 480 dagar med 80 % av vår tidigare inkomst som ersättning från Försäkringskassan. Utöver detta har barnet rätt till 1050 kronor per månad i barnbidrag. Exakt där har politikerna dragit gränsen för vad vi som föräldrar anses behöva under denna period. Huruvida jag har större eller mindre behov eller andra önskemål är ointressant.

Varför hade jag inte istället för att få dessa bidrag ha fått behålla en större del av min inkomst när jag arbetade? Jag hade kunnat bygga upp en bra buffert som gett mig frihet. Jag hade själv kunnat styra över föräldraledighet utan Försäkringskassans byråkratiska system. Jag hade själv kunnat försörja mitt barn utan ett extra tillskott från staten på välavvägda 1050 kronor per månad.

Självklart ska vi ha rejäla skyddsnät i samhället för de som har det tufft. Självklart ska alla ha rätt till en bra sjukvård och naturligtvis måste alla, oavsett bakgrund, ha möjlighet till en bra högre utbildning. Det kräver ett skatteuttag och där är jag överens med vänsterpolitikerna.

Däremot vänder jag mig starkt emot alla pengar som transfereras runt i en människas liv. Alla skatter som tas in av vanliga människor genom tvång för att sedan delas ut när staten och politkerna anser att behoven finns. Jag skulle uppskatta ett system där mina skatter sänktes i motsvarande grad mot att jag avstod samtliga barnbidrag, all föräldrapenning samt all statlig pension. Är det verkligen en sådan orimlig tanke att jag själv skall få bestämma hur dessa miljonbelopp ska användas? Är det orimligt att jag själv kan få fatta beslut över om jag behöver mitt sparkapital i samband med pension eller föräldraledighet?

Genom sänkta skatter för vanliga männsikor skulle vi uppnå en högre grad av frihet. Idag finns det inget land med liknande BNP där vanliga medelinkomsttagare är så fattiga och har så lite tillgångar som i Sverige. Detta är farligt, trist och skadligt. Genom sänkta skatter för medelinkomsttagare kan människor själva bygga upp en buffert. De får själva en frihet att utforma sin föräldraledighet, sina friår och sin penion. Är det inte en rimlig tanke att vi själva ska få fatta dessa beslut istället för att vi skall vara beroende av politiker som fastställt att en föräldraledighet varar i 480 dagar, att normal pensionsålder är 65 år och barnfamiljer behöver ett extra tillskott på 1050 kronor per månad? Nej, bevisligen inte enligt svensk politisk debatt där dessa typer av diskussioner helt lyser med sin frånvaro.

Överdrifternas retorik

Sveriges BNP faller iår. Kanske riskerar vi att falla ned mot 2006 eller 2007-års nivåer. Sverige har aldrig haft så högt genomsnittlig BNP som de senaste tre åren. 48 % av denna höga BNP går till skatt. Vi har fortfarande världens högsta skattetryck under regeringen Reinfeldt. Det innebär i sin tur att inget land någonsin i världen har spenderat så mycket kapital på offentliga utgifter som den borgerliga regeringen har gjort under de tre senaste åren.

Trots detta håller borgarna på att rasera hela välfärdsstaten. Befolkningen lider och regeringen slår hårt mot de svaga grupperna. Detta hävdar oppositionen.

"Välfärden" har med andra ord aldrig haft det så bra med så stora ekonomiska resurser någonsin i något land i världshistorien. Känner ni igen den bilden?

Visst kunde vi ha haft kvar ett skattetryck på 50 % och visst finns vissa skillnader i svensk politik. Debatten blir dock nästintill fånig mot bakgrund av dessa siffror. När hörde ni Östros senast lyfta fram det faktum att resurserna i offentlig sektor aldrig har varit större än under dessa tre år med denna regering?

Sahlin och perspektiv

Vill bara påminna om hur viktigt det är med perspektiv. Mona Sahlin har varit, minst sagt okritisk, i sina hyllningar av USA:s nye president Obama. Hans åsikt är att skattetrycket i USA ligger på bra nivå med 28 procent av BNP. Regeringen Reinfeldt driver en politik som innebär att vi medborgare betalar 48 % av BNP. Det innebär att Reinfeldt förordar ett skattetryck som ligger 70 % högre än Obamas.

Mona Sahlins tolkning är att Obama är en hjälte och Reinfeldt bedriver en oansvarig skattesänkarpolitik som innebär att "A-kassan ligger på satanisk nivå", "han sparkar på de som ligger" och "har totalt raserat den svenska välfärdsstaten".

Hur vore det om Mona Sahlin kunde vara lite mer nyanserad och ha perspektiv på de frågor hon debatterar. Kanske är det inte så förvånande att hennes förtroendesiffror rasar, eller är det så att jag överskattar väljarna?

Åtgärder från regeringen

Efter Metalls uppgörelser om möjlighet till tillfälliga lönesänkningar/arbetstidsförkortning ökar nu kraven på att även såväl tjänstemän som ledning ska ta sitt ansvar och acceptera liknande åtgärder. Det är naturligt och sådana ågräder kan särkerligen vara en lösning för vissa företag med tillfälliga problem.

Inom fack- och arbetarrörelsen får Metall såväl skarp kritik som beröm för sitt agerande. Man är dock enig i kritiken mot regeringen som man tycker är alltför passiv och gör alldeles för lite för att motverka krisen. Denna kritik blir dock en aning komisk om man tänker ett steg längre.

Sverige har idag haft världens högsta alternativt näst högsta skattetryck på runt 48 % av BNP. Det finns således ingen annan regering som gör så mycket som den svenska. Det finns ingen regering som spenderar så mycket pengar och därmed finns det inget land i världen där staten och politikerna kontrollerar en sådan stor andel av verksamheten i samhället. Blir det inte då, mot den bakgrunden, lite lustigt att höra Sven-Erik Österberg och Thomas Östros aggressiva utfall? Kritiken lyder att regeringen inte gör någonting. Skattetrycket säger att regeringen gör absolut mest i världen. Varför väljer man att blunda för detta faktum?

Än mer komiskt blir det när samma Socialdemokrater hyllar de krisprogram som läggs fram av Sarkozy och Obama. Varför glömmer ni det faktum att den svenska regeringen spenderar betydligt mer pengar än dessa båda herrar?

Socialdemokraterna och Mona Sahlins hyllningar av Obama är nästan skrämmande och tyder på att hon mer ägnar sig åt verklighetsfrämmande drömmar än åt realistiska observationer. Obama står för ett skattetryck på 28 % av BNP. Regeringen Reinfeldt har sänkt det svenska skattetrycket till 48 % av BNP. Det innebär att Reinfeldt står för ett skattetryck som är 70 % högre än Obamas. Trots detta är det, enligt Sahlin och Socialdemokraterna, Obama som tar ansvar i krisen medan Reinfeldt har raserat det svenska samhället med oansvariga skattesänkningar.

Detta är intressant att tänka på när Socialdemokraterna går på i sin kritik mot regeringen. Varför ska vi öka skatteutgifterna ännu mer? Räcker det inte med att vi spenderar mest i världen? Är inte det ett krispaket som borde räcka?