Borg vs Östros

Ikväll följde jag debatten mellan Thomas Östros och Anders Borg i SVT:s Agenda. På ett sätt en ganska ointressant debatt som följde det mönster vi tidigare har sett mellan dessa båda herrar. Däremot stör jag mig alltmer på Östros retorik och debatteknik som är under all kritik. I mina ögon är Thomas Östros Sveriges just nu fulaste och oärligaste politiska debattör.

Några få exempel från kvällens debatt:
- Östros användande av termen pensionärsskatt. Idag betalar pensionärer exakt samma skatt som under S-styret 2006, var det så fruktansvärt?
- Hans populistiska retorik över att skattehöjningar för "de rika", de med "miljoninkomster" ska betala "välfärdssatsningar". Sanningen är att dessa skatter knappt innebär en miljard i intäkter och således är helt intressanta i sammanhanget.
- Östros exempel med vilka skattesänkningar talmannen har fått i kronor och ören. Till sanningen hör att sänkningarna inte är procentuellt särskilt stora eftersom det handlar om en av landets mest förmögna personer.
- Argumentationen att ekonomin och underskotten är körda i botten trots att hans egen budget visar precis samma resultat. Dessutom spenderar han mer genom att räkna på en lägre arbetslöshet.

Självklart handlar politisk retorik om att använda sina argument på ett effektivt sätt. Östros vrider dock sanningen till den milda grad att det blir obehagligt. Särskilt tragiskt blir det när det handlar just om ekonomi som är ett ämne som gemene man upplever som komplicerat. Min uppfattning är att Östros särskiljer sig i svensk politik och att hans partikamrater i form av t ex Sahlin och Bodström är betydligt ärligare, liksom blockkollegor som Ohly, Wetterstrand och Åström.

Östros har dock en poäng i debatten - att den höga arbetslösheten är ett stort problem för regeringen som har varit mycket enkelspårig i sin retorik kring vikten av just jobbfrågan. Här vill jag hävda att alla politiker ljuger för väljarna. Sverige är ett litet och extremt exportberoende land i en globaliserad värld. Detta innebär att den internationella konjunkturen är direkt avgörande för svensk arbetsmarknad och att det aktuella läget för världsekonomin är oerhört mycket mer centralt än om vi har en borgerlig eller rödgrön regering. Det vore mer ärligt om politikerna erkände detta istället för att överskatta sin förmåga och vagga in väljarna i falska förhoppningar.

Tröttsam mediakonsumtion

Efter att ha konsumerat ett par nyhetsprogram och Agenda under kvällen kan man inte annat än konstatera att svensk debatt och nyhetsrapportering är oerhört förutsägbar.

Nyhetsuppläsaren på Rapport hann bara nämna i inledningen att en professor i rättsvetenskap gick till hårt angrepp på svenska myndigheter för att ha lämnat ut information till sina utländska kollegor i fallet Ghezali innan min fru gäspande konstaterade att Dennis Töllborg verkar vara i farten. En snabb slutsats som också mycket riktigt visade sig stämma. Hans "objektiva" uttalanden som professor är ungefär lika intressanta som Sören Holmbergs opinionsanalyser och det är märkligt att SVT gång på gång släpper fram hans förutsägbara utsagor.

Nästa besvikelse var Agenda och utfrågningen av de rödgrönas partiledare. Det var i sig inget fel på frågorna, men det var uppenbart att svaren hela tiden uteblev. Trots detta fortsatte programledaren efter manus med nästa fråga utan en enda relevant följdfråga. Ibland kan jag fundera på om utfrågare alltid ska vara objektiva och balanserade. Kanske det vore rimligare med sändningar där utfrågarna har en officiell politisk agenda och agerar utifrån denna. SvD:s och Aftonbladets websändningar där ledarskribenterna Sanna Rayman och Katrin Kielos leder utfrågningarna är ett exempel på program som jag tror kan vitalisera såväl den politiska debatten som mediabevakningen.