Trist syn på storstadsbor och kryss

EU-parlamentsvalet är över. Alliansen tog nio mandat och de rödgröna åtta. Med andra ord en alliansseger, om än med knapp marginal. Till stor del kan de rödgrönas förlust denna gång, precis som i riksdagsvalet 2006, förklaras med Socialdemokraternas usla resultat i Stockholm. I huvudstaden fíck man 15,1 % av rösterna och är numera fjärde största parti efter Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet. Detta är anmärkningsvärt och förstås ett stort problem för partiet, speciellt med tanke på att staden ständigt växer kraftigt och fylls på med än större väljargrupper.

Personligen tror jag att förklaringen är enkel. Man måste tona ned sin hårda retoriska kritik mot mycket som den vanliga arbetande medelklassen i en storstad faktiskt uppskattar. Jag tror att folk som väljer att bosätta sig i en större stad gör det för att man uppskattar ett stort utbud. Det handlar inte bara om affärer, kultur och restauranger utan man förväntar sig även valmöjligheter inom vård och skola och barnomsorg. Det är fantastiskt att kunna välja på tio olika dagis i närområdet med olika ägandeformer och pedagogiker. Kanske var det just för detta utbud man valde att lämna landsbygden för ett liv i storstaden?

Många har dessutom en högre utbildning och därmed fått en möjlighet till ganska stimulerande jobb. I ett sådant läge tycker man att det är såväl roligt som lönsamt att satsa lite mer på sitt jobb och lägga ned några timmar extra. Timmar som blir möjliga genom att ta hjälp i vardagen av hushållsnära tjänster som i sin tur kan finansieras genom en lite mer rimlig beskattning av förvärvsinkomster.

Den stora massan föredrar dessutom att äga sitt boende och trivs rätt bra i sina ofta väl fungerande bostadsrätter. De flesta vill ha en möjlighet att själva kunna renovera, bygga om och förbättra utan att behöva vänta på det kommunala bostadsbolagets femtonårsplan för golvbyte.

Jag tror, med andra ord, att en modern stockholmare gillar ett stort utbud, valfrihet, hushållsnära tjänster, sänkta marginalskatter och bostadsrätter. Socialdemokraternas hårda retorik mot alla dessa företeelser blir inte bara ett angrepp på borgerlig politik. Det blir också ett angrepp på en livsstil som anammats och uppskattas av en stor andel av stadens befolkning. En ganska usel grund för att attrahera stora väljargrupper.

Till sist förvånas jag över hur väljarna kryssat kandidater i valet. Antingen har partiledningen varit extremt lyhörd i nomineringarna, eller så saknar väljarna fullständigt förmågan att bredda sin analys. En klar majoritet av de som kryssat för en kandidat har nämligen valt listans förstanamn. De enda avvikelserna hittar vi i form av Anna Corazza Bildt och Alf Svensson som båda ser ut att genom kryssandet få en plats i parlamentet. Man kan anklaga den kristna högern för mycket, men den handlingskraft man visat dessa två kandidater ska ändå ses som något positivt. Jag önskar att fler väljare hade visat samma engagemang, för inte kan det väl vara så att alla alltid delar partiledningens åsikter?

Framgångsrecept

Sverige är idag ett land som är oerhört exportberoende. Vi har en lång rad konkurrenskraftiga och framgångsrika storföretag som historiskt har lyckats mycket väl på den internationella marknaden. Bakgrunden till att vi har en exportberoende ekonomi har historiska rötter och är, till stor del, effekten av Socialdemokratisk politik. Partiet har drivit en politik som varit utformad i samförstånd med storföretag, man har haft en sund inställning till handelstullar, tillväxtorienterade fackföreningar samt att man har skapat ett arbetskraftsutbud med en hög generell utbildningsnivå. Detta är oerhört positivt och här förtjänar svensk arbetarrörelse beröm.

Det negativa är att man genom ett högt skattetryck strypt den inhemska privatkonsumtionen, gjort det svårt för småföretagande samt skapat en onödigt hög arbetslöshet genom att ge dåliga förutsättningar för lokal tjänsteproduktion.

Resultatet är att vi idag är ett land som är oerhört beroende av ekonomisk tillväxt i omvärlden och som gynnas mer än nästan någon annan av minimerandet av handelshinder länder emellan. I försvaret av frihandeln och i agerandet mot handelstullar har Socialdemokraterna gjort ett förtjänstfullt jobb och vi har idag en situation där svensk ekonomi, trots problem, ändå har klarat sig mycket bra i globaliseringseran sedan 90-talskrisen.

Mot den bakgrunden är det trist och förvånande att ta del av det protektionistiska budskap som Socialdemokraterna gjort till sin huvudfråga i EU-valet. Det viktigaste i nuläget är att undanhålla den svenska tjänstesektorn från utländsk konkurrens. Detta gör man genom att kräva att även arbetskraft från andra länder skall följa svenska kollektivavtal när man utför uppdrag åt svenska kunder. Varför dra gränsen där? Är det då inte lika rimligt att vi förbjuder import av datorer producerade av kinesiska fabriksarbetare som inte omfattas av svenska kollektivavtal?

Nej, självklart ska vi köpa datorer från Kina och lika självklart borde det vara att vi välkommnar global konkurrens även i vår inhemska tjänstesektor. Vi skulle direkt se fallande produktionskostnader som skulle ge förbättrad infrastruktur, fräschare skolor och miljövänligare transporter. Det skulle i sin tur ge en stabil bas för fler och än mer framgångsrika exportföretag samtidigt som tillväxten skulle tillta i våra östeuropeiska grannländer. Vi skulle därmed få än bättre exportmarknader för våra svenska företag och kort sagt en bättre situation för såväl svenskar som balter och polacker. Det kommer inte heller att dröja länge innan t ex Baltikums levnadsstandard är på vår nivå, vilket gör att vi får ett läge med förhållandevis harmoniserade löner i t ex byggsektorn, vilket vi t ex ser i Västeuropa idag. En svensk byggnadsarbetare blir då precis lika konkurrenskraftig mot en polack som han eller hon är mot t ex en fransman idag. Att denna process kan gå snabbt är lätt att förstå om vi tittar på hur t ex Grekland och Spanien har utvecklats sedan de demokratiserades och fick tillgång till en fri rörlig europeisk marknad.

Att svenska byggnadsarbetare har ett fokus på sitt kortsiktiga egenintresse är naturligt. Jag kan därför ha viss förståelse för att t ex Byggnads inte vill se sina medlemmar utsättas för konkurrens. Det är alltid jobbigt för aktörer som förlorar sitt monopol, även om det inte behöver dröja länge innan även dessa fackmedlemmar är vinnare på denna globalisering. Men att det Socialdemokratiska partiet inte kan vara lite mer långsiktigt och se fördelarna i detta är trist och förvånande. Historiskt har Socialdemokraterna byggt upp och utvecklat Sverige till en förhållandevis framgångsrik och konkurrenskraftig nation. Detta har man lyckats med genom att ge förutsättningar för succéartade exportföretag som gynnats av frihandel, borttagande av handelshinder och öppen global konkurrens. Nu stänger man dörren för fortsatt utveckling, låser fast våra östeuropeiska grannar i fattigdom och visar ännu en gång att svensk Socialdemokrati är en kortsiktig och konservativ kraft som t o m har glömt sitt eget framgångsrecept.