Melin bör följa Littorins exempel

Idag har Sven-Otto Littorin talat ut kring det sexköp Aftonbladet anklagat honom för. I mina ögon finns det bara en sak att säga kring hela historien: Aftonbladets agerandet hittills är skandalöst och tf ansvarig utgivare Lena Melin bör snarast lämna sin post.

I en rättsstat har alla anklagade rätt att betraktas som oskyldiga tills det finns en fällande dom. Vid publiceringen var Aftonbladet väl medveten om att detta handlade om ett preskriberat brott som aldrig kommer att prövas i domstol. Ett tämligen gynnsamt scenario för en tidning som bygger anklagelserna på uppgifter från en anonym och skyddad källa. Jag hade inte haft något emot en publicering av uppgifterna om de därefter hade följts av en polisanmälan och en efterföljande domstolsförhandling där Littorin haft en möjlighet att bevisa sin oskuld. Att anklaga någon för ett grovt och stigmatiserande brott där den tilltalade inte har någon som helst möjlighet att bli friad i en domstolsförhandling är rent ut sagt vidrigt.

Om vi utgår från att Littorin är oskyldig, vilket vi bör göra i en västerländsk demokratisk rättsstat, så är Aftonbladets agerande det lägsta vi sett från kvällspressen på mycket lång tid. Frågan är om någon som tar rättssäkerhet på allvar kan ta Lena Melins kommande politiska kommentarer seriöst? Mitt förslag är att hon snarast gör Littorin sällskap och lämnar sin post.

Vänsterpartiet driver på mot ett DDR-Sverige

Vänsterpartiet har återigen aktualiserat frågan kring ett vidgat förbud mot sexköp. Bakgrunden är ett antal svenska militärer som nu slipper åtal för sina sexköp i Tyskland eftersom prostitution där är lagligt.

- Detta är helt oacceptabelt. Nu är det dags att vi gör det straffbart att köpa sex utomlands, säger Lena Olsson, rättspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

I Norge har Vänsterpartiets systerparti varit framgångsrika i regeringsställning och fått just ett sådant förbud på plats. I min värld är dock en sådan lagstiftning fullständigt absurd, kränkande och farlig. För det första så visar det på en självgodhet och bristande respekt för andra länders demokratiska system. Vad ger oss rätten, att som svenskar, sätta oss över demokratiskt fattade beslut kring hur saker och ting ska fungera i t ex Tyskland? Nästa fråga gäller hur lagen ska kunna efterlevas? Ska vi tvinga andra länder att släppa in operativ svensk polismakt på deras territorium? Vad händer om utländska myndigheter finner det lämpligare att inhemsk polis kontrollerar att svenska medborgare följer inhemsk lagstiftning istället för att svensk polis på plats ska kontrollera att svenska medborgare följer svensk lagstiftning? Utöver detta så är det definitivt på plats att vi drar en tydlig moralisk gräns över vilken makt svenska myndigheter kan ha över svenska medborgare. Att den svenska staten ska kontrollera medborgarna även efter att de har lämnat landet är definitivt att gå över gränsen.

Utöver dessa invändningar bör Vänsterpartiet, och t ex Thomas Bodström som är positivt inställd till förslaget, fråga sig om vi verkligen vill se denna typ av lagar ur ett globalt perspektiv. Vill vi att t ex polska myndigheter aktivt ska jaga polska kvinnor som utför en abort i Sverige? Om inte, är detta då en rimlig väg att gå?

Idag finns en liknande lagstiftning redan på plats när det gäller pedofili. Den lagen kan diskuteras, men kan ändå möjligen vara rimlig då det handlar om mycket grova brott. Att kalla sexköp mellan två myndiga individer för grov brottslighet blir enbart löjligt. I teroin är jag definitivt emot även den svenska sexköpslagen. Är det verkligen rimligt att staten ska lägga sig i en överenskommelse mellan två myndiga männsikor? Ja, möjligen finns det en poäng om det kan bevisas att lagen leder till långt mycket lägre efterfrågan och därmed mindre fall av t ex trafficking. Detta bör dock granskas oerhört noga och det bör påpekas att såväl trafficking, drogmissbruk, kränkande behandling och tvång är strängt förbjudet även utan en svensk sexköpslag. Jag är därför kraftigt skeptisk till den svenska sexköpslagen, men ändå beredd att ompröva ståndpunkten när jag sett övertygande bevisning på fördelarna med lagen.

Klart är i alla fall att de som driver ett förbud mot sexköp utomlands fullständigt har tappat greppet om verkligheten. Dessa personer har, i mina ögon, en obehaglig självbild som någon form av moraliska överdomare som tar sig rätten att sätta sig över demokratiskt fattade beslut i andra länder. Att sedan inte heller reagera på det märkliga med att svenska medborgare alltid, för all framtid, skall kontrolleras av svenska myndigheter även efter en flytt utomlands? Vänsterpartiet tar, i och med förslaget, ett steg mot den politik som deras tidigare systerpartier drev bakom järnridån. Ingen fick då lämna landet eftersom det då inte kunde garanteras att de följde den inhemska lagstiftningen. Är det verkligen ett steg mot denna DDR-syn på medborgarna som Sverige ska ta 2010?

Läs också bloggen Svart på vitt som skriver mycket bra i ämnet.

Sex

Sverige har länge varit ett föredöme internationellt när det gäller att försvara såväl barns som kvinnors rättigheter. Länge har landet rankats som det mest jämställda i världen plus att det var en föregångare med förbud mot barnaga. Så långt är allt positivt och det finns onekligen mer att göra på dessa områden.

Tyvärr är jag rädd att dessa goda ambitioner är på väg att gå väl långt i vissa avseenden. Risken är uppenbar att vi får krav på allt fler lagar och regler som enbart bygger på moralism och som skadar samhället.

Idag är de flesta överens om att det var absurt att vi långt in på 70-talet satte en sjukdomsstämpel på homosexualitet. Förbudet mot bastuklubbar under 80-talets värsta aidsskräck är en annan företeelse som nyligen avskaffats och som knappast kan försvaras med facit i hand. Dessa regleringar har sedan följts av ett förbud mot sexköp och senast med ett regeringsförslag som vill skärpa kriminaliseringen av barnporr genom att införa ett tittförbud.

Vår avdelningsmedlem i Stureplanscentern Fredrick Federley har stuckit ut hakan och propagerat för ett avskaffande av sexköpslagen som han menar har klart negativa konsekvenser. Via Federleys blogg hittar jag idag en länk till ett mycket läsvärt inlägg från nätverket Liberati skrivet av Louise Persson. Jag är inte övertygad om att jag fullt ut har köpt Federleys resonemang i frågan, men helt klart är att ämnet tål en förnyad saklig diskussion utan moraliserande inslag. Möjligen kan det vara rimligt att två fria individer har rätt till en privat överenskommelse utan statens inblandning. Speciellt med tanke på att människosmuggling, utnyttjande, pedofili, misshandel och skattebrott redan är förbjudet i annan lagstiftning.

Regeringens förslag med hårdare tag mot barnporr och pedofili är förstås också lovvärt vid en första anblick. Problemet är bara att med ett "tittförbud" så får vi mängder med gränsdragningsproblem. Ska inte exhibitionistiska 17-åringar, av egen fri vilja, få lägga ut bilder på nätet där de visar sig med bar överkropp som beskrivs i Johanna Sjödins läsvärda inlägg i Expressen. Är det rimligt att vi berövar alla under 18 rätten att använda internet i sitt sexliv? Var går gränsen för pornografi? Är det rimligt att farmor begår barnporrbrott när hon tittar på bilder av sitt nakenbadande barnbarn? Även JK har haft synpunkter på lagstiftningen med argumentet att vuxna kan komma att undvika att ta del av all form av pornografiskt material på internet eftersom de inte vill riskera att begå lagbrott. Detta är dock en invändning som Beatrice Ask anser väger lätt mot vikten av att skydda barnen. Det låter fint, men är det inte så att det just är lätt att avfärda eftersom det handlar om porr. Det vill säga en produkt som det politiskt korrekta Sverige anser vara förkastlig. Hur hade argumentationen varit om JK hade påtalat risken för minskad konsumtion av t ex balett?

Jag är rädd för att vi i Sverige är på väg att helt tappa vår stämpel som ett sexuellt frigjort land. Jag är rädd för att vi med argument om att värna oskyldiga barn och förtryckta kvinnor tar lagstiftningen ett steg för långt. Jag är rädd för att vi inte längre kan debattera dessa frågor utan att lägga in sexualmoraliska värderingar. I mina ögon har politikerna inte bara ett ansvar att värna barns rättigheter och verka för jämställdhet. Det är även av största vikt att de tar sitt ansvar för att aktivt värna den enskilda individens rätt till en fri sexualitet. Tyvärr finns det alldeles för få ledande politiker som tar den debatten.