Skadliga skatter

Igår var det Jan Björklunds tur att utfrågas i SVT. På det hela taget tycker jag att Björklund får godkänt för sin insats. Kritik kan dock riktas mot hans svårigheter att förklara varför de med högst inkomster behöver sänkt marginalskatt och således varför värnskatten måste avskaffas.

Björklund var inne på rätt spår, men gav ändå ett tveksamt och nästan urskuldande intryck. Värnskatt och förmögenhetsskatt är två skatter som är nästan helt ointressanta ur ett statsfinansiellt perspektiv. Istället drivs riskkapital ut ur landet samtidigt som det blir svårt för svenska arbetsgivare att konkurrera om utländska toppkrafter eller behålla attraktiv svensk personal. Detta är ytterst skadligt. Dessa båda skatter är exempel på populistiska skatter som skadar samhället utan att ge något tillbaks.

Som Jan Björklund berättade har till och med Lars Ohly insett problemen med värnskatten. Nu sträcker sig hans problembild inte längre än till Djurgårdens fotbollslag. Mycket skulle vara vunnit om han bara lyckades inse att precis samma resonemang gäller för läkare, företagsledare, konsulter och forskare. Värnskatten skapar idag en klassisk brain-drain-effekt i Sverige och bör omedelbart avskaffas. Förmögenhetsskatten riskerar att dränera landet på riskkapital samt tillgångar som ska reavinstbeskattas och bör definitivt inte återinföras.

Jag önskar att Björklund hade varit tydligare på dessa punkter. Själv har jag en inkomst som ligger under nivån för värnskatt och skulle inte heller beröras av någon återinförd förmögenhetsskatt. Trots detta anser jag att detta är oerhört viktiga frågor. Politiker måste aktivt våga ta ställning och pedagogiskt förklara hur sänkta skatter för höginkomsttagare och en avskaffad förmögenhetsskat faktiskt kan vara högst lönsamt för oss andra medborgare som inte betalar dessa skatter. Är det verkligen så svårt för väljarna att se till samhällets bästa och inte enbart till den egna plånboken? Högre skatt för "de rika" behöver absolut inte vara lika med mer resurser till välfärd. Kan vi inte vara överens om det?

Mer hos Peter Andersson, Per Ankersjö och Mikael Andersson.

Vi har inte glömt Lex Uggla, Thomas Östros!

Socialdemokraterna har numera en småföretagarvänlig retorik. En ny förmögenhetsskatt skall utformas, men enligt Thomas Östros så kommer den inte att innehålla den gamla skattens svagheter. Mot den bakgrunden är det lätt att tro att Socialdemokraterna de facto kommer att värna småföretagare och driva en tillväxtorienterad politik vid ett maktskifte. Jag tvivlar. Låt oss komma ihåg hur det fungerade 2006, vilket är svårt att ha koll på om man inte jobbar med ekonomi dagligen.

- Socialdemokterna vägrade konsekvent att avskaffa förmögenhetsskattens Lex Uggla. Detta innebar att företagare med likviditet tvingades betala privat förmögenhetsskatt på företagets pengar. Ett exempel:

En företagare har fem miljoner över i sitt företag. Han eller hon planerar att använda pengarna till en framtida expansion, men kan inte säga exakt när fler kommer att anställas. Likviditeten betraktades då som onödig och ägaren fick betala en privat skatt på 1,5 % av fem miljoner kronor. Av privata medel tvingades då ägaren att betala 75 000 netto per år i extra skatt. Enda sättet att finansiera skatten var då via ett ökat löneuttag som gav 75 000 netto. Ett sådant löneuttag kostade företaget 222 000 kronor per år. Summan blev således att aktiebolaget tvingades betala 222 000 kronor i extra skatt årligen. Under en mandatperiod ökade kostanden för bolaget med närmare en miljon kronor. Hur kan du försvara denna behandling av entreprenörer som har ambitionen att anställa fler, Thomas Östros?

Detta är fakta som den vanlige väljaren naturligtvis inte har detaljkunskap om. Därför kokar det i mig varje gång Thomas Östros och Socialdemokraterna säger sig värna småföretagare. Inför valet 2006 hade organisationen Företagarena ett önskemål för förbättringar som var överordnat andra frågor. Det var avskaffandet av just förmögenhetsskatten. En skatt som nu Socialdemokraterna kommer att återinföra. En månad innan valet har landets småföretagare inte fått något som helst besked hur skatten ska utformas.

Politiker kan aldrig skapa fler jobb. Arbetstillfällen uppstår i nya företag och företag som expanderar. Därför är ett bra företagsklimat a och o för att vi ska kunna finansiera ett omfattande framtida välfärdssystem med en åldrande befolkning. Därför kommer jag att rösta på Centerpartiet. Till tveksamma väljare rekommenderar jag en uppfräschning av minnet kring hur småföretagare behandlades under den förra socialdemkratiska regeringen. Thomas Östros och Socialdemokraterna är i högsta grad de "välfärdens fiender" Lars Ohly raljerar kring.

Per Ankersjö bloggar idag kring ungdomsarbetslöshet, Johan Hedin skriver läsvärd om ansvar och Magnus Andersson funderar vidare kring tillväxt, jobb och företagande.

Förmögenhetskatt på konsumtion?

Idag har de rödgröna presenterat ytterligare två nya förslag för en gemensam politik. Inkomstskatten höjs för de med inkomster över 40 000 kronor per månad och förmögenhetsskatten återinförs. Två förslag som ger blygsamma skatteintäkter och som ger sådana allvarliga skador på tillväxten att de är ett direkt hot mot ett välfärdssystem som kräver allt större resurser med en åldrande befolkning. Kort sagt: politisk skattepopulism när den är som sämst.

För att förbättra tillväxten behöver vi fler som är beredda att satsa på en krävande utbildning, fler som riskerar sina pengar i företag, fler som satsar på en karriär och fler som är beredda att jobba hårt och länge för att uppnå bra resultat. Höjda inkomstskatter sänder fel signaler och än mer märkligt är det med tanke på att aktievinster beskattas med 30 %, vinster på lägenhetsförsäljningar med 22 % och lottovinster med 0 %. Skulle det då inte räcka med t ex 50 % i inkomstskatt på en övertidstimme som de facto skapar tillväxt.

När det gäller förmögenhetsskatten har vi tydligt sett de negativa effekterna genom historien. Sist vi hade skatten försvann ca 500 miljarder ut ur landet tillsammans med kreativa och framgångsrika individer som Rausing, Kamprad med flera. Tillgången till riskkapital för företagare begränsas och det hela blev än mer absurt genom att de allra rikaste friskrevs från skatten. Det är ingen slump att en liknande skatt idag enbart finns i ett enda land i hela EU.

Miljöpartiets Mikaela Valtersson hävdar att vi nu skall få en förmögenhetsskatt som inte har de negativa effekter vi såg innan 2006. Man kan t ex tänka sig en lösning där förmögenhetsskatten tas ut på faktiskt konsumtion. Det är en annorlunda ståndpunkt. Jag har funderat hela dagen på hur en sådan skatt skulle kunna se ut och kan inte komma på en enda rimlig lösning. Ska vi ha höjd moms på hummer? Ska Skatteverket för ett register över alla individers inköp? Ska uttag från bankkontot beskattas? Vad får en sådan skatt för effekt när vi har rätt att handla fritt utan svensk skatt från valfritt EU-land?

Jag är fascinerad över förslaget och hur man resonerar. Antingen har man fullständigt tappat greppet om verkligheten eller så har man en tanke på en modell som är så kreativ att den går utanför min tankevärld. Jag hoppas på det sistnämnda. Min enda uppmaning till Mikaela Valtersson är nu att ge ett exempel på hur en förmögenhetsskatt på baserad på konsumtion konkret kan se ut! Tills dess kan jag inte ta vare sig Mikaela Valtersson eller populistiska rödgröna skatteförslag på allvar.

Mer Perssonpengar

Dagens Industri visar idag en förteckning över de svenskar som har betalat mest skatt under året och följer dessutom upp listan med kommentarer på ledarplats (ej på nätet). Slutsatsen är att H&M:s huvudägare Stefan Persson de senaste fyra åren har betalat 3,4 miljarder kronor i skatt. Det är en intressant siffra eftersom det är exakt samma summa som Socialdemokraterna själva beräknar att få in varje år på en återinförd förmögenhetsskatt. Mot den bakgrunden är det uppenbart hur skadlig förmögenhetsskatten är. Allt som krävs är att Stefan Persson och ytterligare ett par individer väljer att göra som familjerna Rausing och Kamprad och lämna landet för att skatteuttaget ska få ett negativt utfall. Noterbart är att de tio individer som betalar högst skatt bidrar med 1,5 miljarder varje år i skatteintäkter.

Rödgröna politiker i Sverige säger sig stå för jämlikhet och det tillhör inte ovanligheterna att de beskriver sig själva som solidariska medan motståndarsidan representerar en ful egoism. Det är ett märkligt synsätt. För mig är inte socialdemokratiska politiker bilden av solidaritet. Det är väldigt enkelt att, genom tvångsåtgärder, ta in allt högre skatter från medborgarna som man sedan fördelar runt i samhället som allmosor. Pengar som, i värsta fall, t o m kan få namn efter ansvarigt socialdemokratiskt statsråd såsom "Perssonpengar" eller "Wernerssonpengar". Självklart behövs det pengar till statskassan, men vem är det egentligen som står för solidariteten. Är det de socialdemokratiska politikerna eller är det de facto den som bidrar med enorma summor av sina egna pengar?

Familjen Persson bidrar i år med över en miljard till statskassan. Sverige skulle må bra av fler sådana framgångsrika företagarfamiljer. För att lyckas krävs det riskfyllda investeringar i form av tid, engagemang och privat kapital. Riskfyllda investeringar gör man för att få en möjlighet till god avkastning. Mot den bakgrunden är en återinförd förmögenhetsskatt oerhört skadlig och den kan knappast försvaras när det heller inte handlar om större pengar än att Stefan Persson ensam kan generera skatteintäkter som motsvarar 25 % av den tänkta totalsumman. Sverige behöver mer sådana "Perssonpengar" och definitivt inte en återinförd förmögenhetsskatt från rödgröna politiker som sedan självgott klappar varandra på ryggen för det solidariska arbete de utfört.

Falsk retorik

Socialdemokraternas partikongress rullar vidare i Älvsjö. Idag var det dags för den, på förhand, mest upptrissade debatten, det vill säga den som handlar om aktieutdelningar och vinster hos privata företag i välfärdssektorn. Partistyrelsens förslag vann till slut gehör, vilket var absolut nödvändigt och sunt. Däremot är det skrämmande hur många socialdemokrater som lever i tron om att ett vinstförbud skulle vara bra och rimligt. Hur verklighetsfrånvända får dessa ombud egentligen vara?

Under gårdagen hyllades företagarna under kongressen och man lade fram budskapet om att Socialdemokraterna är ett parti för småföretagare. Jag uppskattade retoriken, men saknade helt förslagen. Det enda som kom fram var att det ska bli lättare att få starta-eget-bidrag. Detta är typiskt socialdemokratiskt beteende. Istället för lägre arbetsgivaravgifter, slopat sjuklöneansvar, enklare regelverk och lägre bolagsskatt väljer man godtyckliga bidrag som skall delas ut som allmosor från politikerstyrda organisationer. Trist, onödigt och fullständigt meningslöst. Varför inte ge företagarna bättre villkor rakt av utan att staten ska bestämma exakt vilka individer och vilka bolag som har rätt att få vissa favörer?

Att Socialdemokraterna säger sig vara ett parti för företagare är i grunden stötande. Organisationen Företagarna lade fram en lång lista på nödvändiga åtgärder för ett bättre företagsklimat 2006. Överst på listan kom ett avskaffande av förmögenhetsskatten. Den vill Socialdemokraterna återinföra. Under förra mandatperioden tvingade partiet åtskilliga framgångsrika företagare att lägga ned sina bolag genom en vidrig lagstiftning som fick namnet Lex Uggla och som innebar privat förmögenhetsskatt på tillgångar i ett aktiebolag. En fullständigt grotesk lagstiftning som enbart hade som följd att människors livsverk slogs i spillror. Idag fattade dessutom kongressen beslut om att avdraget för hushållsnära tjänster ska avskaffas. Även där slår man undan benen för de tusentals företag som vuxit upp inom sektorn och som, än så länge, har en positiv framtid på bekostnad av svartjobben. Mot den bakgrunden blir den socialdemokratiska retoriken upprörande, stötande och löjlig. Som småföretagare är det svårt att inte bli upprörd när man hör inläggen från ett parti som ler med munnen och slår med handen. Min enda förhoppning är att den ändrade retoriken, på sikt, leder till en ändrad politisk kurs hos partiet. Tyvärr lär det dröja på kongresser som domineras av kommunalråd i glesbygd och ombudsmän från LO.

Bra Feldt och Centern

Idag finns två intressanta skatteutspel att ta del av. På DN Debatt skriver den före detta socialdemokratiske finansministern ett alldeles lysande inlägg. Han kräver en ny skatteuppgörelse och ett förenklat system och ifrågasätter dessutom på ett rimligt sätt de skatteutspel som Sahlin och Östros gjort gällande förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och höjda marginalskatter. Feldts resonemang är sakligt, korrekt ochpedagogiskt och det råder ingen tvekan om att han skulle vara ett mycket bra alternativ till en framtida finansminister i ett Sverige som också förhoppningsvis kan släppa lite av den åldersfixering som råder idag. Här har vi mycket av lära av USA där såväl 70- som 80-åringar kan ha framstående positioner inom såväl forskning, politik som näringsliv.

Det andra utspelet kommer från Centerpartiet som vill sänka den statliga inkomstskatten från 20 till 15 %. Detta innebär i praktiken att värnskatten försvinner, även om det fortfarande kommer att finnas en progressivitet i skattesystemet. Förslaget är bra, även om jag hellre hade sett ett system där man helt slopade alla former av extraskatter på månadsinkomster över 45 000 kronor. Det viktiga är dock principen att marginalskatteeffekten på inkomster sänks från dagens 57 till 52 %. En högst nödvändig reform som kanske enbart kan genomföras på detta sätt i praktiken utan att kritiken blir alltför högljudd mot att enbart de mest välbärgade gynnas.

Centerpartiet föreslår också att rätten till uppskov på reavinster på bostadsaffärer tas bort samtidigt som skattesatsen sänks från dagens 22 till 15 %. Detta menar man ska leda till lite lugnare prisstegringar. Möjligen kan det finnas en poäng med förslaget, men personligen anser jag inte att sänkta skatter på bostadsaffärer är något område som är värt att prioritera. Jag hade jag hellre sett ännu kraftigare sänkningar av inkomstskatten. Är det inte ganska märkliga signaler som sänds ut i ett samhälle som beskattar en extra tusenlapp i övertidseersättning med 500 kronor och en extra tusenlapp i reavinst på husaffärer med 150 kronor? Är det verkligen spekulation på boende som Centerpartiet ska uppmuntra istället för företagande och hårt arbete?

Östros menar inte allvar

Jag kan inte sluta fundera på Socialdemokraternas populistiska skatteutspel igår. Idag såg jag i DI att det finns 36 861 personer i landet med en inkomst över en miljon per år. För dessa individer räcker alltså inte 57 % marginalskatt. Denna lilla grupp ska krävas på en specialskatt som räcker till att finansiera en simhall i en mellanstor stad. Är det rimligt? Den socialdemokratiska synen verkar vara att detta handlar om en grupp som tillskansat sig resurser på bekostnad av andra på ett nästintill kriminellt sätt. En grupp som måste motarbetas och vars framfart måste hejdas. Inte att det är en liten grupp människor som genom studier, hårt arbete, stora risker, initiativförmåga och drivkraft lyckats bli framgångsrika och på så sätt kunnat bidra till stora skatteintäkter och arbetstillfällen. Problemet i Sverige är knappast att vi har för många framgångsrika människor.

När det gäller förmögenhetsskatten så tror jag faktiskt inte att de menar allvar. Partiledningen gör ett populistiskt utspel som aldrig kommer att bli verklighet. Vid en rödgrön valseger kommer vi att få se en presskonferens där man presenterar ett skattesystem där just förmögenhetsskatten råkade, som av en händelse, bli en eftergift till Miljöpartiet och deras motstånd mot återinförandet! En sorgsen Thomas Östros kommer att beklaga sig för att sedan förklara att politik handlar just om att hitta kompromisser och att leda utvecklingen framåt. Det kommer bli det yttersta beviset för att politik är ett cyniskt spel som handlar om taktik. Ett tydligt exempel på anledningen till varför jag aldrig skulle vilja vara politiker på högre nivå.

Tragisk populism

Thomas Östros och Mona Sahlin skriver idag ett inlägg på DN-debatt där man bland annat nämner sina tidigare krav på återinförd förmögenhetsskatt, höjd skatt på "lyxvillor" och höjd inkomstskatt för inkomster över en miljon kronor per år. Tanken är att "de rika" nu ska få betala nya satsningar inom välfärdssektorn.

Problemet är att dessa skattehöjningar bara innebär några enstaka miljarder i intäkter till statskassan. Problemet är att detta enbart handlar om ren och skär populism. Problemet är att dessa straffskatter endast berör något tusental individer och att dessa individer redan idag bidrar med stora skatteintäkter. Risken är uppenbar att dessa åtgärder kommer att kosta statskassan mer än de inbringar.

Inkomster över en miljon kronor beskattas idag med en marginalskatt på mellan 55 och 57 %. Om vi dessutom lägger till sociala avgifter så innebär det att en framgångsrik företagare får betala 884 000 kronor i skatt idag för ett extra löneuttag på en miljon kronor. Företagaren behåller 430 000 kronor. Det tycker Mona Sahlin och Thomas Östros är alldeles för mycket. Detta trots att Socialdemokraterna tidigare gått med på en skattereform som maximerat marginalskatterna till 50 %. Att 57 % av en lönehöjning eller av förtjänsten av en timmes övertid försvinner i skatt tycker dessa Socialdemokrater är alldeles för lite. Man häpnar! Behöver vi inte stimulera framgångsrika männsikor att jobba mer och hårdare istället?

Den nya förmögenhetsskatten kommer att inbringa några enstaka miljarder om vi väljer att bortse från de negativa konsekvenserna. Det handlar om 2-3 promille av de årliga skatteintäkterna, vilket är att betrakta som helt ointressanta belopp. Idag beräknas någonstans mellan 800 och 1000 miljarder ha placerats utomlands av svenskar på dolda konton. Detta kapital skulle kunna fungera som viktigt riskkapital i landet. Detta kapital skulle med kapitalskatt och en avkastning årligen på fem procent inbringa ca 15 miljarder per år i skatteintäkter. Denna möjlighet sumpar nu Socialdemokraterna för att "de rika" ska betala nya välfärdssatsningar.

Det värsta av allt är att Mona Sahlin och Thomas Östros har alla dessa fakta. De vet att förmögenhetsskatten inbringar helt ointressanta summor, de vet att den har skadliga effekter, de vet att den kostar mer än den smakar, de vet att den hotar istället för att skapa välfärd. Trots denna kunskap väljer de att lansera förslaget. Denna populism är tragisk och jag blir både ledsen och beklämd att dessa framstående politiker väljer att låta socialistisk verklighetsfrånvänd retorik gå före entydiga forskningsresultat baserade på vetenskap.

Vidrigt lagförslag

Idag lägger Socialdemokraterna Mona Sahlin och Thomas Östros fram ett förslag på DN-debatt. Förslaget går ut på att förmögenhetsskatten återinförs med höjt grundavdrag, fastighetsskatt för de med taxeringsvärden över fem miljoner samt höjd inkomstskatt för de som tjänar över en miljon per år. Detta beräknas inbringa fem miljarder kronor och är tydligen, enligt S-ledningen, Sveriges väg ur finanskrisen.

Detta är inte bara ett dåligt förslag som får klart tillväxthämmande följder. Det är dessutom ett fullständigt vidrigt förslag. Vi talar om en ny sorts lagstiftning som kommer att beröra några tusentalet individer. Att ha en lagstiftning som försämrar för en specifik och mycket liten grupp människor är det sista staten skall ägna sig åt.

Tanken på en sådan lagstiftning är djupt obehaglig för tankarna till riktigt mörka tider i mänsklighetens historia. Den stora pöbelns vilja att peka ut och sätta dit en specifik grupp har alltid funnits och genom historien utnyttjats av makthavare utan civilkurage. Här hittar vi allt från häxbränning till Hitlers speciallagstiftning som endast berörda judar. Vilken annan liten grupp i samhället, bortsett från med mest välbärgade, skulle politikerna kunna straffa genom en sådan specifik speciallagstiftning? Lagar som är till för att försämra för en grupp om cirka 20 000 individer tycker inte jag hör hemma i en rättsstat och jag tycker S-ledningen ska skämmas över detta fullständigt vidriga utspel.