torsdag 28 januari 2010

Varför ljuga om fakta?

De rödgröna och Mona Sahlin har, de senaste månaderna, hårt attackerat regeringen för nuvarande budgetunderskott och hur statsfinanserna har försämrats under mandatperioden. Argumentet har bland annat varit att man "sänkt skatten för de rika med lånade pengar" och "att regeringen nu tömt det dukade bort man tog över 2006" med statsfinanser "som återigen måste saneras av en rödgrön regering".

Den retorik som Mona Sahlin och Thomas Östros ägnar sig åt är dock fullständigt felaktig och djupt ohederlig. I dagens DI finns en bra sammanställning över läget där man jämfört de 15 ursprungliga västeuropiska länderna inom EU. Förutom att den svenska statsskulden nu är lägre än 2006 kan vi i artikeln konstatera att:

- Sverige har, efter Luxemburg, Europas absolut lägsta budgetunderskott på 3,5 %. Detta kan jämföras med Tyskland - 6 %, Belgien - 6 %, Frankrike - 8 %, Spanien - 11 %, Storbritannien - 12 % och Irland -12 %.

- Sverige har, efter Luxemburg och Danmark, Europas lägsta statsskuld på 43,6 % av BNP. Det kan jämföras med Österrike 74 %, Tyskland 77 %, Storbritannien 80 %, Belgien 101 % och Italien 116 %.

- Sverige spås få Europas högsta tillväxt 2010 med 3,2 %. Det kan jämföras med Tyskland 2 %, Danmark 1,7 %, Frankrike 1,5 %, Portugal 1 % och Spanien som väntas back med 0,1 %.

Sifforna talar sitt tydliga språk. De svenska statsfinanserna är, efter Luxemburg, de absolut bästa bland dessa 15 länder. Att Thomas Östros och Mona Sahlin väljer att blunda för fakta och ljuger väljarna rakt upp i ansiktet är trist och upprörande. Det är just i sådana lägen, när den politiska argumentationen handlar om rena lögner istället för en ärlig debatt, som demokratin skadas och såväl jag som resten av väljarkåren tappar intresset för politik.

måndag 25 januari 2010

Tystnar kritikerna?

Centerpartiet har uppenbart tappat i opinionsstöd den senaste tiden när bland annat näringsminister Maud Olofsson, mer eller mindre, blivit anklagad för att ha lagt ned den anrika biltillverkaren SAAB.

Personligen har jag hävdat att Maud och Näringsdepartementet har hanterat frågan på ett utmärkt sätt. Självklart kan man inte spekulera med skattebetalarnas pengar i bilfabriker och om ingen annan intressent är villig att riskera sitt kapital i bolaget, så är knappast heller staten rätt aktör att få bolaget på rätt spår.

Nu ser det ut som att Spyker tar över som ägare och att bolaget därmed tillsvidare överlever. Rimligen tystar det också näringsministerns kritiker. Vad mer kan man begära än en lösning där bolaget lever vidare och där svenska skattebetalare slipper riskera sina surt förvärvade skattekronor i ett extremt högriskprojekt?

Ett problem kvarstår dock. Bolaget har klara problem och är uppenbarligen inte konkurrenskraftigt. Här har såväl Centerpartiet som oppositionen ett fortsatt ansvar. Såväl SAAB som resterande bolag verksamma i Sverige är i behov av ett bättre företagsklimat, flexiblare lagstiftning och ett lägre skattetryck.

Mer att läsa finns hos Johan Hedin och Per Ankersjö.

fredag 22 januari 2010

Märklig rödgrön miljardsatsning på arbetsgivare

För någon vecka sedan presenterade de rödgröna ett nytt förslag för den offentliga sjukförsäkringen. En kostsam åtgärd är att man vill höja taket i försäkringen från 7,5 till 10 basbelopp. För mig är det en mycket märklig åtgärd från några som säger sig vilja satsa på de svagaste i samhället. I praktiken innebär detta att skatten höjs för de sämst ställda för att de som tjänar t ex mellan 30 000 och 36 000 kronor per månad ska få extrapengar vid sjukskrivning. Är det verkligen en rimlig och socialistiskt rätt prioritering att ta från de fattiga och ge till de rika på detta sätt?

Redan idag får över 90 % av de anställda 80 % av lönen i sjukersättning även på högre lönelägen. Detta beror på att ersättningen från Försäkringskassan kompletteras med kollektivavtalade försäkringar som ITP. Den enda egentliga konsekvensen av denna miljardsatsning från de rödgröna blir att de anställda får samma skydd, men att ersättningen kommer från staten istället för från de försäkringar som arbetsgivaren bekostar. Den anställde individen kommer inte att märka någon skillnad och den ende som kan jubla över förslaget blir då arbetsgivarna som får klart lägre försäkringskostnader.

Om man ska se detta positivt så är det en miljardsatsning på bättre företagsklimat. Det behövs och det uppskattas. Frågan är bara om det inte är såväl enklare som effektivare att ge arbetsgivarna dessa miljarder genom sänkta arbetsgivaravgifter istället för i form av sänkta sjukförsäkringspremier till försäkringsbolagen?