onsdag 24 mars 2010

Statsskulden har minskat med 117 miljarder.

Idag har nya siffror presenterats som visar att 47 % av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för moderatledaren Reinfeldt. Samma siffror för Mona Sahlin är 19 %. Det är en gigantisk skillnad som absolut kan komma att spela en viktig roll i valrörelsen, vilket också är en nödvändighet om Alliansen ska lyckas komma tillbaka från underläget i opinionsmätningarna.

Förutom att föra en saklig politik som inger förtroende, så bör Alliansen snarast gå till kraftigt motangrepp mot den argumentering kring det ekonomiska läget i landet som de socialdemokratiska företrädarna sprider som sanningar.

Här räcker det att titta på siffrorna på Riksgäldens hemsida som beskriver statsskulden storlek. Under S-regeringens sista tid i augusti 2006 uppgick statsskulden till 1 228 miljarder. Samma statsskuld är idag uppe i 1 111 miljarder. Alliansregeringen har alltså sänkt statsskulden med 117 miljarder så här långt under mandatperioden. Thomas Östros har en hel del att förklara när han talar om "oreda i statsfinanserna" och "skattesänkningar till de allra rikaste för lånade pengar". Varför ställer ingen honom tillsvars för dessa siffror? Här måste såväl media som allianspolitiker omedelbart ta sitt ansvar!

tisdag 2 mars 2010

Ingen ska städa skit i djursholmsvillan

Efter många turer har de rödgröna idag lämnat ett tydlig besked när det gäller avdraget för hushållsnära tjänster. Det så kallade RUT-avdraget ska avskaffas vid en rödgrön valseger.

Vi har idag ett avdrag som skapat 11 000 arbetstillfällen och som, enligt Skatteverket och Konjunkturinstitutet, är direkt lönsamt för staten i form av ökade skatteintäkter. Många kvinnor med invandrarbakgrund har fått nya vita jobb och blivit inkluderade i välfärdssystemet, statens skatteintäkter har ökat och många familjer med heltidsarbetande föräldrar har fått lite mer tid för såväl karriär som varandra. En win-win-win situation med andra ord.

Trots de stora fördelarna väljer de rödgröna att avskaffa avdraget. Fullständigt märkligt blir beslutet mot bakgrunden att de vill fortsätta att gynna den manliga byggbranschen med ROT-avdrag. En kvinnodominerad sektor och kvinnliga företagare har uppenbarligen inte samma status och betydelse i de rödgrönas värld.

Det är bara att läsa vilka rödgröna bloggar som helst så förstår man vad detta handlar om. Det är det klassiska argumentet "orättvisa" som återigen dyker upp. Avdraget nyttjas, av naturliga skäl, i större utsträckning av personer med hög istället för låg inkomst. Att några således har råd att betala sig fria från sin städning sticker alltför mycket i ögonen på dessa socialdemokrater. Lägg sedan till de klassiska begreppen "överklassen", "djursholmsvilla", "skit", "piga", "tjänstefolk" och "de rika" så har vi bilden klar över argumenten som gör att tusentals förlorar jobben, att skatteintäkterna minskar och att medborgarna får sämre möjligheter att lägga mer tid, kraft och energi på att skapa tillväxt genom att öka antalet arbetstimmar.

måndag 1 mars 2010

Reepalu borde veta hut

Den centerpartistiske riksdagsledamoten Fredrick Federley har i en debattartikel i Svenska Dagbladet kritiserats Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu för hans märkliga uttalanden om stadens judiska invånare. Intervjuer och citat som Mona Sahlin därefter kallat "olyckliga uttalanden från Reepalu". I Sydsvenska Dagbladet får Reepalu frågan vad han säger om Federleys artikel. Svaret är:

- Vem är Fredrick Federley? Är det han som uppträdde som transvestit häromdagen, han hette något kvinnonamn väl?

Utan att gå in på sakfrågan och det faktum att Reepalu vägrar släppa in israeliska tennisspelare i staden så kan man bara konstatera att vi har att göra med en man som, inte nödvändigtvis är antisemit, men en klassisk pamp som saknar självkritik, ödmjukhet, respekt och som därmed inte hör hemma i maktens korridorer.

Mer i ämnet finns hos Dick Erixon, Fredrick Federley och Bo Widegren.

Jag har en sned världsbild

Ibland ser dyker det upp siffror som får mig att inse att min världsbild inte alltid är korrekt. En sådan siffra hittade jag i lördagens Dagens Industri som listade Sveriges största exportmarknader under 2009. Att Norge och Tyskland dominerar förvånar mig inte. Det gör istället det faktum att Kina kommer långt ned på listan och har en mycket liten betydelse för svensk export. T ex hamnar jättelandet Kina efter små länder som Belgien och Nederländerna.

Jag, och möjligen många med mig, har de senaste åren haft en övertro på Kinas betydelse för den svenska exporten. Därmed inte sagt att det självklart blir mer intressant ju längre tid jättelandet uppvisar tvåsiffriga tillväxtsiffror. Möjligen ser situationen helt annorlunda ut om fem år. Klart är i alla fall att jag har en hel del att lära!