fredag 25 juni 2010

Hur kan man vara emot riskkapital?

Många socialdemokrater och vänsterpartister har för vana att spotta ur sig ordet riskkapitalist med ilska och aggression. Det är mycket märkligt och jag tror att det bygger på okunnighet. Jag kan förstå och respektera att de argumenterar för att offentligt driven vård, skola och omsorg är bättre än privat och att de då har ett intresse av att beskriva hur fasligt illa verksamhet fungerar som har en annan ägarstruktur.

Så långt är resonemanget stringent och, från deras utgångspunkt, rimligt. I nästa mening beskriver de sedan vikten av nya expansiva företag i landet och säger sig vara företagarnas vän. Det är då som resonemanget blir riktigt märkligt. Alla företag, små som stora, är nämligen resultatet av just riskkapital. Alla pengar som investeras i aktiebolag för att utveckla verksamheten är just riskkapital, det vill säga pengar som går förlorade vid en konkurs. Jag tycker istället att vi borde vara överens om att vi behöver fler och mer expansiva företag för att säkerställa just välfärdens finansiering. Riskkapital är därför något centralt, fint och grundläggande för all form av tillväxt.

Dessa vänsterföreträdare borde omedelbart sluta upp med att se ned på och bespotta riskkapital och därmed t ex de småföretagare som satsar alla sina besparingar på ett företagsprojekt. Jag tror inte att deras argumentation bygger på något egentligt motstånd mot företagande. Jag tror i stället att det bygger på en djup okunskap om hur just företag och företagande fungerar, vilket i sig är nästan lika illa. Vill vi verkligen ha regeringsföreträdare som inte förstått att riskkapital är något oerhört nödvändigt och positivt? Vill vi ha regeringsföreträdare som inte förstått det mest grundläggande problemet för svenska företag? Vill vi verkligen ha regeringsföreträdare som effektivt vill strypa tillgången på just riskkapital med en återinförd förmögenhetsskatt?

1 kommentar: