tisdag 15 december 2009

Är ingen lön bättre än låg lön?

Förra veckan släppte Timbro en rapport skriven av Anders Bornhäll och Hans Westerberg som är läsvärd och som också kommenterats av Dick Erixon. Författarna har jämfört somaliska invandrare i Östergötland med samma grupp i Minnesota, USA. I det svenska exemplet är arbetslösheten över 70 % medan somalierna i USA varit mer än tre gånger så framgångsrika att lösa sin egen försörjning.

Exemplet är intressant eftersom det handlar om en grupp som ofta har ganska låga kvalifikationer och där många är analfabeter. Ur ett krasst marknadsekonomiskt perspektiv är dessa individer därmed oförmögna att utföra ett tillräckligt kvalificerat arbete för att kunna skapa ett sådant mervärde att en arbetsgivare är beredd att betala kostnaden för en anställning. Detta är inte särskilt förvånande med tanke på att en anställd i Sverige med en lön på 16 000 kronor per månad innebär en kostnad för arbetsgivaren på närmare 25 000 kronor. En kostnadskalkyl som därmed blir svår att få ihop för en arbetsgivare som funderar på att anställa en somalisk analfabet.

Skillnaden mellan Sverige och USA handlar framför allt om att det i Sverige saknas låglönejobb inom tjänstesektorn. Med den svenska politiken tvingas dessa somalier, och andra liknande grupper, till ett livslångt bidragsberoende utan möjligheter att påverka sitt liv och sin situation. Om vi däremot öppnade upp för fler låglönejobb i tjänstesektorn så skulle visserligen klassklyftorna öka mellan olika yrkesgrupper, men samtidigt så skulle situationen förbättras för dessa somalier. Möjligen skulle det därmed kunna bidra till att klassklyftorna i samhället de facto minskade?

Det givna svaret blir då från såväl fack som etablerade partier att vi i Sverige inte ska vara konkurrenskraftiga med låga löner utan med den produktivitet som högutbildad arbetskraft ger. Därför är utbildningsinsatser en långt mycket bättre lösning än låglönejobb.

Personligen tror jag inte att det nödvändigtvis behöver vara en tydlig motsättning mellan dessa ställningstaganden. Jag är övertygad om att en anställning med förhållandevis låg lön och bristande anställningstrygghet är en oerhört mycket bättre lösning för en person än ett liv där man är låst i utanförskap, integrationsproblem och livslång arbetslöshet. Eftersom vår befintliga integrationspolitik uppenbarligen brustit vore det högst rimligt att prova nya vägar. Kanske har vi, trots allt, något att lära oss av det amerikanska exemplet?

Därmed inte sagt att vi behöver överge den goda svenska tanken på utbildning och de fördelar välutbildad arbetskraft ger. Med rätt stöd och utbildning kan därför dessa grupper öka sin konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Ett låglönejobb kan då vara en snabb väg in på arbetsmarknaden och i samhällsgemenskapen som, i kombination med utbildning, också kan vara ett steg på vägen mot ett mer kvalificerat, stimulerande och välbetalt jobb i andra sektorer. Således en bra lösning för alla. Problemet är väl bara att det kan ta ett tag innan LO och Wanja Lundby-Wedin köpt dessa tankar rakt av. Eller kanske är problemet att LO, som alltid, värnar de etablerade i samhället som har ett jobb på bekostnad av somaliska invandrare utan läs- och skrivförmåga?

1 kommentar:

  1. Hej! Du har verkligen fått allting "bakom foten".

    Det handlar om integration och inte låglönejobb.

    I Amerika så har man en mycket bättre fungerande integration som inte har med låglönejobb att göra. Det här visar på din egen ideologiska inskränkthet och okunskap om Amerika.

    Amerika precis som Kanada har en fungerande integration och en större tolerans för olikhet.

    Sverige är en av de mest extrema länder man kan tänka sig. Sverige hatar ju tex sina egna medborgare åtminstone om de är etniska svenskar. Titta bara på vad som sker när det gäller möjligheten till arbetsmarknadsutbildning. Där går alltid invandrare före etniska svenskar. Dvs massvis med svenskar får aldrig chansen i samhället utan kastas rakt ut i utanförskap och rakt i armarna på socialtjänsten mot sin vilja.

    I Sverige så kan inte ens de som utbildar sig vid våra universitet och högskolor få jobb efter examen därför att den nuvarande regeringen försöker stimulera och hetsa fram en låglönemarknad och lönedumpning. Jobb som motsvarar de utexaminerades kompetens har helt försvunnit. Inte undra på att framtiden tvingas emigrera till länder som vill ta tillvara deras kompetens och deras kunskaper.

    Många har valt att lämna Sverige redan i tidig ålder. Fler väljer att lämna Sverige och satsar istället på att gå på High School/gymnasiet i Amerika istället för att gå på gymnasiet i Sverige.

    Detta gör dem mer anställningsbara och många stannar kvar "därborta" då samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad är mer välutvecklad där. Detta finns det en hel del bra forskning om. Det finns helt enkelt massvis med olika aktörer som tar tillvara de ungas kompetens och deras kunskaper.

    Dessutom använder man sig av en annan pedagogisk modell i Amerika och Kanada än i Sverige. I Amerika och Kanada så inser man att systemet med att bara "mata" elever med kunskaper från Katedern inte fungerar längre och därför har man något som heter "Service-Learning". Det innebär att eleverna redan under sin skolgång kan få komma ut och få erfarenhet av verkligheten och att praktiskt använda sig av vad de lärt sig. Det görs genom att olika aktörer i samhället som är av samhällsnyttig karaktär tar hjälp av dessa för att lösa olika typer av samhällsproblem och sociala problem.

    När det sedan gäller den högre utbildningen så har man i Kanada och Amerika valt att göra mycket stora "inskränkningar" i den Akademiska friheten och istället satsa på samverkan mellan Akademi och Verklighet. De har något som heter "University-Community Partnerships" där universitets- och college studenter och deras personal samverkar med olika aktörer i samhället. Det finns massvis med intressanta och lyckade projekt. Det finns en bok som heter just: University-Community Partnerships skriven av Tracy Soska och Alice K. Johnson Butterfield.

    Du kan också googla på "Service-Learning" och "University-Community Partnerships" så kommer du att förstå varför man har lyckats bättre med att integrera människor i samhället genom bättre samverkan mellan utbildning och det omkringliggande samhället och arbetsmarknaden.

    SvaraRadera