Feg valårssatsning

Idag höll statsminister Fredrik Reinfeldt sitt årliga sommartal i Vaxholm. Rapporterna talar om att han vill prioritera ytterligare skattesänkningar i form av ett utökat jobbskatteavdrag. Jag är visserligen positiv till skattesänkningar generellt, men här känns det som att det borde finnas andra saker att prioritera.

Det så kallade utanförskapet minskade kraftigt under 2006 och 2007 sedan regeringen infört sitt jobbskatteavdrag och sin nya jobblinje. Jag är övertygad om att förändringarna var nödvändiga, även om de borde ha skett långt tidigare. Vårt tidigare system var långt ifrån fungerande och effektivt. Det finns nämligen ingen anledning till varför Sverige ska ha världens i särklass högsta sjukfrånvaro och det finns ingen rimlig förklaring till varför jämtlänningarna har 50 % mer sjukfrånvaro än stockholmarna. Allt detta bygger på ett systemfel som regeringen är på god väg att rätta till.

Däremot är jag skeptisk till effekten av ytterligare jobbskatteavdrag. Det råder redan idag en stor skillnad i beskattning mellan de som arbetar och de som inte gör det. Denna redan befintliga skillnad bör vara tillräcklig. Personligen vill jag mena att såväl ett avskaffande av värnskatten som en sänkning av arbetsgivaravgifterna bör få en större effekt på tillväxten och vara mer moraliskt försvarbar.

Innerst inne gissar jag att Reinfeldt håller med. Problemet är att få individer direkt skulle se resultatet av sådana riktiga och nödvändiga skattesänkningar direkt i sin plånbok. Mot den bakgrunden vore det, med andra ord, en usel budget för ett valår.

Om Alliansen vinner valet 2010 hoppas jag att man vågar inleda den nya mandatperioden med en lite mer vågad politik där man genomför de nödvändiga reformer som återstår. Värnskatten är ett exempel, men även när det gäller sociala avgifter och LAS måste Moderaterna våga släppa sin förkärlek för Socialdemokratisk retorik.