Frihet

Så fort man argumenterar för sänkta skatter, så beskrivs man av meningsmotståndare som en ond person som vill sparka på och förstöra för äldre, sjuka, långtidsarbetslösa och handikappade. Det vill säga grupper som har det svårare att försörja sig själva i en konkurrensutsatt marknadsekonomi. Inget kan vara mer felaktigt. Bakgrunden är förstås att man inbillar sig att majoriteten av våra skattemedel går till att ge dessa grupper ett drägligt liv. Det stämmer inte. Majoriteten av skatterna betalas av vanliga människor med vanliga arbeten. Majoriteten av skattemedlen går sedan tillbaks till precis samma grupper i form av t ex barnbidrag, föräldrapenning och pension.

För mig handlar inte sänkta skatter om att de svaga grupperna skall få en försämrad situation. För mig handlar skattetrycket om frihet för vanliga människor att själva styra över sina liv utan att vara beroende av politikers godtycklighet.

Som nybliven förälder blir detta än tydligare. Politikerna har beslutat att vi skall få vara hemma från arbetet i 480 dagar med 80 % av vår tidigare inkomst som ersättning från Försäkringskassan. Utöver detta har barnet rätt till 1050 kronor per månad i barnbidrag. Exakt där har politikerna dragit gränsen för vad vi som föräldrar anses behöva under denna period. Huruvida jag har större eller mindre behov eller andra önskemål är ointressant.

Varför hade jag inte istället för att få dessa bidrag ha fått behålla en större del av min inkomst när jag arbetade? Jag hade kunnat bygga upp en bra buffert som gett mig frihet. Jag hade själv kunnat styra över föräldraledighet utan Försäkringskassans byråkratiska system. Jag hade själv kunnat försörja mitt barn utan ett extra tillskott från staten på välavvägda 1050 kronor per månad.

Självklart ska vi ha rejäla skyddsnät i samhället för de som har det tufft. Självklart ska alla ha rätt till en bra sjukvård och naturligtvis måste alla, oavsett bakgrund, ha möjlighet till en bra högre utbildning. Det kräver ett skatteuttag och där är jag överens med vänsterpolitikerna.

Däremot vänder jag mig starkt emot alla pengar som transfereras runt i en människas liv. Alla skatter som tas in av vanliga människor genom tvång för att sedan delas ut när staten och politkerna anser att behoven finns. Jag skulle uppskatta ett system där mina skatter sänktes i motsvarande grad mot att jag avstod samtliga barnbidrag, all föräldrapenning samt all statlig pension. Är det verkligen en sådan orimlig tanke att jag själv skall få bestämma hur dessa miljonbelopp ska användas? Är det orimligt att jag själv kan få fatta beslut över om jag behöver mitt sparkapital i samband med pension eller föräldraledighet?

Genom sänkta skatter för vanliga männsikor skulle vi uppnå en högre grad av frihet. Idag finns det inget land med liknande BNP där vanliga medelinkomsttagare är så fattiga och har så lite tillgångar som i Sverige. Detta är farligt, trist och skadligt. Genom sänkta skatter för medelinkomsttagare kan människor själva bygga upp en buffert. De får själva en frihet att utforma sin föräldraledighet, sina friår och sin penion. Är det inte en rimlig tanke att vi själva ska få fatta dessa beslut istället för att vi skall vara beroende av politiker som fastställt att en föräldraledighet varar i 480 dagar, att normal pensionsålder är 65 år och barnfamiljer behöver ett extra tillskott på 1050 kronor per månad? Nej, bevisligen inte enligt svensk politisk debatt där dessa typer av diskussioner helt lyser med sin frånvaro.