Idag gör de rödgröna partierna ett utspel i DN där man berättar att man kommer att göra allt för att riva upp den avreglering av järnvägstrafiken som sker idag den första juli. Visst kommer det säkerligen att uppstå en hel del problem när situationen förändras, men denna typ av utspel gör mig ändå så trött. Det räcker med att tänka på att dessa partier även var emot den avreglering av marknaden för inrikesflyg som genomfördes 1992 för att man ska sluta lyssna. Oj, vilken tragedi det inneburit för svenska folket att man kan välja på flera aktörer och tvingas jämföra priser när man ska boka en flygbiljett mellan t ex Stockholm och Umeå!
Att rösta på partier som säger sig ska "göra allt de kan" för att riva upp avregleringen av såväl järnvägstrafik som apotek känns inte särskilt produktivt och framtidsinriktat. De rödgröna partierna befäster istället sin roll som en tragiskt konservativ kraft som enbart finns till för att hejda utveckling och dra klockan tillbaks till 80-talets DDR-Sverige med monopol på flyg, taxi, telefoni och två statliga TV-kanaler. Så länge det är politiker och inte företagare och medborgare som styr är allt frid och fröjd, enligt dessa partier.
Det handlar om politiker som vägrar släppa ifrån sig makt och som hävdar att de själva styr medborgarna på ett bättre sätt än vad medborgarna själva gör. Det handlar om en märklig människosyn. Ibland argumenterar man utifrån rena villfarelser så som Lars Ohly gjorde i sitt tal i Almedalen. Han hävdade då att vi behöver en större nationalisering och styrning av banker eftersom risktagandet ökar när bankernas ägare kan privatisera vinster och socialisera förluster. På en punkt har han rätt. Det är olyckligt när skattepengar tvingas in för att rädda krisande banker och det bästa ur ett marknadsekonomiskt perspektiv vore om man hade möjlighet att låta dem gå i konkurs. Ur ett annat perspektiv bygger argumentationen på rena lögner. Att ägarna skulle gynnas av detta är inte sant. Jag vill att Lars Ohly frågar ägarna till t ex Carnegie, Bear Sterns eller Royal Bank of Scotland hur fantastiskt det är att ha ägt bolag som fått ta del av miljarder av skattebetalarnas pengar? Sanningen är att aktierna i dessa bolag har blivit i det närmaste värdelösa. Ägarna har förlorat alla sina pengar. Hur kan man mot den bakgrunden hävda att ägarna drivs på i risktagandet för att förlusterna socialiseras? Räcker det inte med att de förlorat alla sina pengar? Vad mer vill Lars Ohly? Ljuger han medvetet i sin argumentation eller är han bara okunnig?
Nej, att rösta fram partier i regeringsställning som ser det som en central uppgift att riva upp en avreglering av apotek och järnväg känns inte särskilt produktivt. Hade Sverige varit så oerhört mycket bättre att bo i om vi sluppit avregleringarna av taxi och inrikesflyg? Jag hoppas innerligt att det är mer valvinnande att prata om positiva reformer man vill göra för ökat företagande och större frihet än att hävda vikten av statligt ägande och politikerstyrda monopol.
onsdag 1 juli 2009
Allt var bättre i DDR-Sverige
Etiketter:
avreglering,
inrikesflyg,
järnvägstrafik,
Lars Ohly,
monopol,
rödgröna,
SJ
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Jag kan hålla med om att Vänsterns resonemang kan verka lite konstiga många gånger. Men, det är skillnad mellan Järnvägen och Inrikesflyget. Järnvägen idag har begränsad kapacitet. Det finns inte mer spår bara för att man låter fler operatörer köra tåg. Problemet idag är i första hand att infrastrukturen är föråldrad och det är ständigt man får beskedet: vagnfel, spårfel, signalfel eller som det har hänt mig ett antal gånger när jag skall åka tåg mellan Stockholm och Malmö, nämligen: Tåget inställt på grund av brusten hjulaxel.
SvaraRaderaJag frågade vid något tillfälle varför detta händer titt som tätt...och då sa de att det beror på att våra tåg inte är anpassade efter spåren på bron och i Köpenhamn...vilket gör att hjulen slits fel och tillslut så går hjulaxlarna av.
Så det är inte avreglering vi skall stirra oss blinda på utan på problemet med den tekniska infrastrukturen. Först måste man fixa alla, spårfel, vagnfel, signalfel och alla andra fel. Först då kan tågen fungera som det är tänkta att fungera.
Dessa fel löser sig inte bara för att man avreglerar järnvägen. Det leder bara till att fler tåg blir stående längs banorna när alla dessa fel inträffar titt som tätt.
Mvh
Mikael