Mats Qviberg skriver idag en krönika i Expressen där han behandlar ämnet marknadsekonomi. Min första tanke när jag läste texten var att det var en argumentation på låg nivå där skribenten radade upp självklarheter på varandra och att texten knappast var värd att publicera.
När jag sedan tänkt igenom ytterligare en gång så inser jag att det tyvärr är nödvändigt med en sådan argumentation i dagens läge då den tillsynes självklara marknadsekonomin tyvärr angrips med de lägsta av agrument, lögner och felaktiga påståenden.
Slutsatsen blir således att Qvibergs krönika endast innehåller självklarheter och att argumenten är så basala att det känns som att de är tagna direkt ur en högstadieuppsats. Tyvärr så är det nog fler liknande krönikor som behövs för att fler ska vakna upp och inse att marknadsekonomi är lika självklart positivt laddat begrepp som såväl frihet, demokrati och fred.
måndag 13 juli 2009
torsdag 2 juli 2009
Lysande
Tidigare ikväll höll Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund sitt tal i Almedalen. Jag vet inte om det beror på att jag börjar bli gammal eller på det faktum att jag snart ska få barn, men jag tyckte att talet var lysande.
Hägglund var konkret och tydlig när han lyfte fram frågor som:
- att ingen tar avstånd från vänstergrupper som slår sönder hela städer och vanliga medborgares vardag i socialismens tecken
- att "alla" röstar för IPRED, men ingen står upp för upphovsrätten i debatten
- att vi har ett alldeles för svagt civilt samhälle i Sverige. Alla väntar på staten, medan vanliga människor i t ex USA tar ett konkret ansvar för sin familj, sin omgivning och sin lokalsamhälle.
- att talet om delad föräldraförsäkring faktiskt handlar om statliga tvångsåtgärder mot individer och inte om jämställdhet
- att skatt faktiskt handlar om frihet. Antingen bestämmer staten över intjänade pengar eller över individen.
Alla ovanstående ämnen är konkreta och vardagliga ämnesområden som de övriga borgerliga partiledarna har talat i gåtor omkring.
Utifrån talen hittills i Almedalen så skulle min röst falla på Hägglund och Kristdemokraterna. Samtidigt inser jag att det är ett parti som inte godkänner homoäktenskap och som propagerat för avskaffad fastighetsskatt och lägre bensinpriser. Det är också förklaringen till varför min röst aldrig de facto kommer att hamna hos KD!
Det innebär också att jag inte är säker på att Hägglund stärkte sin position genom sitt tal. Han höll ett lysande allmänborgerligt tal med ett frihetligt perspektiv. Det gjorde han på ett utomordentligt sätt. Å andra sidan är dessa väljargrupper redan fast förankrade hos Center- och Folkpartiet. Kanske hade han vunnit mer på att tydliggöra skillnaden mot övriga partier och istället värnat familjen, religionen och traditionellt konservativa värderingar?
Hägglund var konkret och tydlig när han lyfte fram frågor som:
- att ingen tar avstånd från vänstergrupper som slår sönder hela städer och vanliga medborgares vardag i socialismens tecken
- att "alla" röstar för IPRED, men ingen står upp för upphovsrätten i debatten
- att vi har ett alldeles för svagt civilt samhälle i Sverige. Alla väntar på staten, medan vanliga människor i t ex USA tar ett konkret ansvar för sin familj, sin omgivning och sin lokalsamhälle.
- att talet om delad föräldraförsäkring faktiskt handlar om statliga tvångsåtgärder mot individer och inte om jämställdhet
- att skatt faktiskt handlar om frihet. Antingen bestämmer staten över intjänade pengar eller över individen.
Alla ovanstående ämnen är konkreta och vardagliga ämnesområden som de övriga borgerliga partiledarna har talat i gåtor omkring.
Utifrån talen hittills i Almedalen så skulle min röst falla på Hägglund och Kristdemokraterna. Samtidigt inser jag att det är ett parti som inte godkänner homoäktenskap och som propagerat för avskaffad fastighetsskatt och lägre bensinpriser. Det är också förklaringen till varför min röst aldrig de facto kommer att hamna hos KD!
Det innebär också att jag inte är säker på att Hägglund stärkte sin position genom sitt tal. Han höll ett lysande allmänborgerligt tal med ett frihetligt perspektiv. Det gjorde han på ett utomordentligt sätt. Å andra sidan är dessa väljargrupper redan fast förankrade hos Center- och Folkpartiet. Kanske hade han vunnit mer på att tydliggöra skillnaden mot övriga partier och istället värnat familjen, religionen och traditionellt konservativa värderingar?
Sluta moralisera
Piratpartiet har anställt den liberala bloggaren Henrik Alexandersson som medarbetare till EU-parlamentarikern Christian Engström. Alexandersson har ett förflutit i nyliberala Frihetsfronten och har även delvis varit verksam inom porrindustrin för 15 år sedan.
- Jag känner vämjelse, säger Mona Sahlin.
- Det är pinsamt, säger Lars Ohly
- Kan inte politiker sluta moralisera, säger jag.
Det stora hyckleriet i frågan är att båda dessa politiker rasar mot porrindustrin. Samtidigt har de inte lagt fram tillstymmelse till förslag på en kriminalisering av porr.
Ett annat exempel är de kommuner, fackliga organisationer och myndigheter som har inrättat policyn att de anställda inte får bo på hotell där det finns möjlighet att ta del av ett utbud av porr. Detta är fullständigt vansinne. De anställda måste givetvis själva få välja vilka delar av ett legalt underhållningsutbud som de vill ta del av efter arbetstid.
Om porr nu är så förkastligt och fruktansvärt som Ohly och Sahlin hävdar, så förstår jag inte varför de inte lägger fram några konkreta förslag för att begränsa utbudet? Istället har dessa båda politiker valt linjen att såväl konsumtion som produktion ska vara helt laglig. Då bör man också, som riksdagspolitiker, vara så pass förstående, förlåtande och öppen att man faktiskt respekterar och slutar moralisera över de medborgare som följer de lagar man stiftat.
- Jag känner vämjelse, säger Mona Sahlin.
- Det är pinsamt, säger Lars Ohly
- Kan inte politiker sluta moralisera, säger jag.
Det stora hyckleriet i frågan är att båda dessa politiker rasar mot porrindustrin. Samtidigt har de inte lagt fram tillstymmelse till förslag på en kriminalisering av porr.
Ett annat exempel är de kommuner, fackliga organisationer och myndigheter som har inrättat policyn att de anställda inte får bo på hotell där det finns möjlighet att ta del av ett utbud av porr. Detta är fullständigt vansinne. De anställda måste givetvis själva få välja vilka delar av ett legalt underhållningsutbud som de vill ta del av efter arbetstid.
Om porr nu är så förkastligt och fruktansvärt som Ohly och Sahlin hävdar, så förstår jag inte varför de inte lägger fram några konkreta förslag för att begränsa utbudet? Istället har dessa båda politiker valt linjen att såväl konsumtion som produktion ska vara helt laglig. Då bör man också, som riksdagspolitiker, vara så pass förstående, förlåtande och öppen att man faktiskt respekterar och slutar moralisera över de medborgare som följer de lagar man stiftat.
onsdag 1 juli 2009
Sahlin vill sänka skatten
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin höll ikväll sitt anförande i Almedalen. En intressant sak med talet är att Sahlin vill avskaffa, vad hon kallar, pensionärsskatten. Det vill säga den högre skattesats som pensionärer betalar jämfört med de som är yrkesverksamma och som därför tar del av jobbskatteavdraget.
Faktum är att pensionärerna idag betalar exakt samma skattesats som man gjorde 2006 och som är fastställd av just Socialdemokraterna. Det rimliga alternativet vore därför att man propagerade för ett återinförande av sin egen politik genom att låta pensionärernas skatt ligga kvar samtidigt som man återställde skattesatserna för löntagarna. Det vägen undviker Mona Sahlin. Istället talar hon sig varm för skattesänkningar för pensionärerna.
Ur det perspektivet kan vi konstatera att alliansen har lyckats med något viktigt under den gångna mandatperioden. Socialdemokraterna har övergett sin tidigare skattepolitik och partiledaren gör ett stort nummer av att det krävs sänkta skatter. När det gäller pensionärerna låter Mona Sahlin numera som Bo Lundgren. Jag tycker det är anmärkningsvärt och oerhört positivt! Den politiska debatten och utgångspunkten i inkomstskattediskussionen har uppenbarligen gått åt rätt håll sedan 2006!
Faktum är att pensionärerna idag betalar exakt samma skattesats som man gjorde 2006 och som är fastställd av just Socialdemokraterna. Det rimliga alternativet vore därför att man propagerade för ett återinförande av sin egen politik genom att låta pensionärernas skatt ligga kvar samtidigt som man återställde skattesatserna för löntagarna. Det vägen undviker Mona Sahlin. Istället talar hon sig varm för skattesänkningar för pensionärerna.
Ur det perspektivet kan vi konstatera att alliansen har lyckats med något viktigt under den gångna mandatperioden. Socialdemokraterna har övergett sin tidigare skattepolitik och partiledaren gör ett stort nummer av att det krävs sänkta skatter. När det gäller pensionärerna låter Mona Sahlin numera som Bo Lundgren. Jag tycker det är anmärkningsvärt och oerhört positivt! Den politiska debatten och utgångspunkten i inkomstskattediskussionen har uppenbarligen gått åt rätt håll sedan 2006!
Ta ansvar Miljöpartiet
Igår stod det klart att bolaget The Pirate Bay säljs till börsnoterade Global gaming factory X för totalt 60 miljoner kronor. Personerna bakom sajten dömdes nyligen i tingsrätten att betala ett skadestånd på 30 miljoner kronor till ett antal företag i underhållningsindustrin.
Något skadestånd har inte betalats eftersom man hävdar att det saknas tillgångar och i rättegången gick försvaret ut på att detta inte varit någon form av vinstdrivande verksamhet. The Pirate Bay har hela tiden drivits genom bolag utan insyn utomlands och det står nu klart att hela köpeskillingen tillfaller ägaren som numera är ett insynsskyddat bolag på Seychellerna.
I såväl rättegången som i den allmänna debatten har företrädarna för The Pirate Bay angripet såväl ägande- som upphovsrätt. Alex Schulman uttrycker detta på ett träffsäkert sätt i sin blogg när han skriver:
"Det fanns ju ingen upphovsrätt, sa de ju. Det fanns ju inget ägande, sa de ju.
Om det nu inte finns ägande och upphovsrätt på Internet, hur kan de då ha sålt sin sajt? Det måste ju inneburit att de själva hävdade just den upphovsrätt och det ägande som hela deras verksamhet vill rasera."
Ja, resonemanget blir onekligen märkligt! Genom bolagskonstruktionen på Seychellerna står det också klart att de åtalade även efter att 60 miljoner utbetalats för deras verksamhet som "aldrig skapar några vinster" kommer att sakna tillgångar och "möjligheter" att betala något skadestånd.
En av företrädarna för The Pirate Bay är Peter Sunde. Han är dömd i tingsrätten för brott mot upphovsrätten och har genom åren bedrivit sitt företagande i skatteparadis. 60 miljoner betalas för en verksamhet som ligger efter med skadestånd på 30 miljoner. Trots detta kommer de skadeståndsberättigade inte att se röken av några pengar som försvinner i insynsskyddade bolag. Peter Sunde är uppenbart kriminell. Dessutom saknar han uppenbarligen all form av moral att ta det straff som tingsrätten utdömt. Att verksamheten hela tiden drivits i hemliga insynsskyddade offshorebolag visar också att han ställer sig över vår demokratiskt stiftade skattelagstiftning. Detta är en person som demokratiska partier har en skyldighet att ta avstånd ifrån.
Trots brottslingen Sundes agerande så har Miljöpartiet valt en helt motsatt lösning. Sunde är inte bara medlem i partiet. Han deltog dessutom i partiets partikongress samt står som ansvarig för partiets Ipredfond som skall bistå de som åtalas enlig IPRED-lagen. Jag tycker det är svagt och oansvarigt av Miljöpartiet att tillåta att detta fortgår. Ett grundläggande krav på politiska företrädare i demokratiska partier borde vara att de respekterar demokratiskt stiftade lagar, tar skadestånd på allvar och vågar driva sina företag i länder med öppen redovisning. Miljöpartiets desperation att vinna piratpartisters hjärtan är pinsam, omoralisk och demokratiskt förkastlig.
Något skadestånd har inte betalats eftersom man hävdar att det saknas tillgångar och i rättegången gick försvaret ut på att detta inte varit någon form av vinstdrivande verksamhet. The Pirate Bay har hela tiden drivits genom bolag utan insyn utomlands och det står nu klart att hela köpeskillingen tillfaller ägaren som numera är ett insynsskyddat bolag på Seychellerna.
I såväl rättegången som i den allmänna debatten har företrädarna för The Pirate Bay angripet såväl ägande- som upphovsrätt. Alex Schulman uttrycker detta på ett träffsäkert sätt i sin blogg när han skriver:
"Det fanns ju ingen upphovsrätt, sa de ju. Det fanns ju inget ägande, sa de ju.
Om det nu inte finns ägande och upphovsrätt på Internet, hur kan de då ha sålt sin sajt? Det måste ju inneburit att de själva hävdade just den upphovsrätt och det ägande som hela deras verksamhet vill rasera."
Ja, resonemanget blir onekligen märkligt! Genom bolagskonstruktionen på Seychellerna står det också klart att de åtalade även efter att 60 miljoner utbetalats för deras verksamhet som "aldrig skapar några vinster" kommer att sakna tillgångar och "möjligheter" att betala något skadestånd.
En av företrädarna för The Pirate Bay är Peter Sunde. Han är dömd i tingsrätten för brott mot upphovsrätten och har genom åren bedrivit sitt företagande i skatteparadis. 60 miljoner betalas för en verksamhet som ligger efter med skadestånd på 30 miljoner. Trots detta kommer de skadeståndsberättigade inte att se röken av några pengar som försvinner i insynsskyddade bolag. Peter Sunde är uppenbart kriminell. Dessutom saknar han uppenbarligen all form av moral att ta det straff som tingsrätten utdömt. Att verksamheten hela tiden drivits i hemliga insynsskyddade offshorebolag visar också att han ställer sig över vår demokratiskt stiftade skattelagstiftning. Detta är en person som demokratiska partier har en skyldighet att ta avstånd ifrån.
Trots brottslingen Sundes agerande så har Miljöpartiet valt en helt motsatt lösning. Sunde är inte bara medlem i partiet. Han deltog dessutom i partiets partikongress samt står som ansvarig för partiets Ipredfond som skall bistå de som åtalas enlig IPRED-lagen. Jag tycker det är svagt och oansvarigt av Miljöpartiet att tillåta att detta fortgår. Ett grundläggande krav på politiska företrädare i demokratiska partier borde vara att de respekterar demokratiskt stiftade lagar, tar skadestånd på allvar och vågar driva sina företag i länder med öppen redovisning. Miljöpartiets desperation att vinna piratpartisters hjärtan är pinsam, omoralisk och demokratiskt förkastlig.
Allt var bättre i DDR-Sverige
Idag gör de rödgröna partierna ett utspel i DN där man berättar att man kommer att göra allt för att riva upp den avreglering av järnvägstrafiken som sker idag den första juli. Visst kommer det säkerligen att uppstå en hel del problem när situationen förändras, men denna typ av utspel gör mig ändå så trött. Det räcker med att tänka på att dessa partier även var emot den avreglering av marknaden för inrikesflyg som genomfördes 1992 för att man ska sluta lyssna. Oj, vilken tragedi det inneburit för svenska folket att man kan välja på flera aktörer och tvingas jämföra priser när man ska boka en flygbiljett mellan t ex Stockholm och Umeå!
Att rösta på partier som säger sig ska "göra allt de kan" för att riva upp avregleringen av såväl järnvägstrafik som apotek känns inte särskilt produktivt och framtidsinriktat. De rödgröna partierna befäster istället sin roll som en tragiskt konservativ kraft som enbart finns till för att hejda utveckling och dra klockan tillbaks till 80-talets DDR-Sverige med monopol på flyg, taxi, telefoni och två statliga TV-kanaler. Så länge det är politiker och inte företagare och medborgare som styr är allt frid och fröjd, enligt dessa partier.
Det handlar om politiker som vägrar släppa ifrån sig makt och som hävdar att de själva styr medborgarna på ett bättre sätt än vad medborgarna själva gör. Det handlar om en märklig människosyn. Ibland argumenterar man utifrån rena villfarelser så som Lars Ohly gjorde i sitt tal i Almedalen. Han hävdade då att vi behöver en större nationalisering och styrning av banker eftersom risktagandet ökar när bankernas ägare kan privatisera vinster och socialisera förluster. På en punkt har han rätt. Det är olyckligt när skattepengar tvingas in för att rädda krisande banker och det bästa ur ett marknadsekonomiskt perspektiv vore om man hade möjlighet att låta dem gå i konkurs. Ur ett annat perspektiv bygger argumentationen på rena lögner. Att ägarna skulle gynnas av detta är inte sant. Jag vill att Lars Ohly frågar ägarna till t ex Carnegie, Bear Sterns eller Royal Bank of Scotland hur fantastiskt det är att ha ägt bolag som fått ta del av miljarder av skattebetalarnas pengar? Sanningen är att aktierna i dessa bolag har blivit i det närmaste värdelösa. Ägarna har förlorat alla sina pengar. Hur kan man mot den bakgrunden hävda att ägarna drivs på i risktagandet för att förlusterna socialiseras? Räcker det inte med att de förlorat alla sina pengar? Vad mer vill Lars Ohly? Ljuger han medvetet i sin argumentation eller är han bara okunnig?
Nej, att rösta fram partier i regeringsställning som ser det som en central uppgift att riva upp en avreglering av apotek och järnväg känns inte särskilt produktivt. Hade Sverige varit så oerhört mycket bättre att bo i om vi sluppit avregleringarna av taxi och inrikesflyg? Jag hoppas innerligt att det är mer valvinnande att prata om positiva reformer man vill göra för ökat företagande och större frihet än att hävda vikten av statligt ägande och politikerstyrda monopol.
Att rösta på partier som säger sig ska "göra allt de kan" för att riva upp avregleringen av såväl järnvägstrafik som apotek känns inte särskilt produktivt och framtidsinriktat. De rödgröna partierna befäster istället sin roll som en tragiskt konservativ kraft som enbart finns till för att hejda utveckling och dra klockan tillbaks till 80-talets DDR-Sverige med monopol på flyg, taxi, telefoni och två statliga TV-kanaler. Så länge det är politiker och inte företagare och medborgare som styr är allt frid och fröjd, enligt dessa partier.
Det handlar om politiker som vägrar släppa ifrån sig makt och som hävdar att de själva styr medborgarna på ett bättre sätt än vad medborgarna själva gör. Det handlar om en märklig människosyn. Ibland argumenterar man utifrån rena villfarelser så som Lars Ohly gjorde i sitt tal i Almedalen. Han hävdade då att vi behöver en större nationalisering och styrning av banker eftersom risktagandet ökar när bankernas ägare kan privatisera vinster och socialisera förluster. På en punkt har han rätt. Det är olyckligt när skattepengar tvingas in för att rädda krisande banker och det bästa ur ett marknadsekonomiskt perspektiv vore om man hade möjlighet att låta dem gå i konkurs. Ur ett annat perspektiv bygger argumentationen på rena lögner. Att ägarna skulle gynnas av detta är inte sant. Jag vill att Lars Ohly frågar ägarna till t ex Carnegie, Bear Sterns eller Royal Bank of Scotland hur fantastiskt det är att ha ägt bolag som fått ta del av miljarder av skattebetalarnas pengar? Sanningen är att aktierna i dessa bolag har blivit i det närmaste värdelösa. Ägarna har förlorat alla sina pengar. Hur kan man mot den bakgrunden hävda att ägarna drivs på i risktagandet för att förlusterna socialiseras? Räcker det inte med att de förlorat alla sina pengar? Vad mer vill Lars Ohly? Ljuger han medvetet i sin argumentation eller är han bara okunnig?
Nej, att rösta fram partier i regeringsställning som ser det som en central uppgift att riva upp en avreglering av apotek och järnväg känns inte särskilt produktivt. Hade Sverige varit så oerhört mycket bättre att bo i om vi sluppit avregleringarna av taxi och inrikesflyg? Jag hoppas innerligt att det är mer valvinnande att prata om positiva reformer man vill göra för ökat företagande och större frihet än att hävda vikten av statligt ägande och politikerstyrda monopol.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)