Stockholmscentern

I lördags spikade Centern i Stockholms stad listorna inför höstens val. Det generella intrycket är att det finns mängder med bra kandidater och att det därför skulle vara oerhört positivt om man fick en större representation i såväl kommun, landsting som stad.

Den mest spännande voteringen gällde riksdagslistans andraplats efter Maud Olofsson. Det stod då mellan Fredrick Federley och Andreas Carlgren där den sistnämnda knep platsen med knapp majoritet. Inget ont om miljöministern, men jag hade önskat att Fredrick fått ett större gensvar. Jag upplever nämligen Centerpartiet i Stockholms stad som ett tydligt liberalt alternativ där man agerat såväl mot FRA samt fattat ett stämmobeslut på att LAS bör avskaffas. I det läget hade jag tyckt det varit mer naturligt att man också förordat den representant som tydligast drivit dessa frågor.

Att det är viktigt att välja en kandidat som tydligt delar medlemmarnas värderingar borde man ha lärt sig den hårda vägen i Stockholms stad. Personligen har jag svårt att se hur den nuvarande representanten Solveig Ternström resonerar inför medlemmarna när hon nu hotar den, i mina ögon, positiva och nödvändiga energiöverenskommelsen?

Det positiva är förstås att det finns utrymme för såväl personröster som flera mandat och att toppen på riksdagslistan ser lysande ut med namn som Abir Al-Sahlani, Elisabeth Thand Ringqvist och Johan Hedin.