Liberaler som glömmer friheten

Folkpartiets kvinnoförbund och dess ordförande Birgitta Ohlsson för nu fram kravet på ökad kvotering inom föräldraförsäkringen. Tanken är på intet sätt ny och liknande förslag har tidigare förts fram från oppositionen. Bakgrunden är förstås att endast 21 % av föräldraledigheten idag tas ut av män, vilket självklart har en negativ inverkan på jämställdheten i samhället.

Jag är övertygad om att denna typ av kvotering skulle få avsedd effekt. Män skulle ta en större del av föräldraansvaret och kvinnorna skulle undvika de negativa karriäreffekter som en föräldraledighet kan medföra. Ur det perspektivet är förslaget naturligt och säkerligen ett steg på vägen mot ett mer jämställt samhälle.

Trots de positiva effekterna tycker jag att det är helt fel väg att gå. Om man genomför ett sådant förslag, så utsätter man också medborgarna för en uppfostrande tvångsåtgärd som jag ser som negativ. Vi har två val, antingen överlåter vi maximalt med bestämmande åt föräldrarna att själva styra fördelningen eller så låter vi politikerna fatta detta beslut åt den enskilda familjen. Här tycker jag att frihetsperspektivet väger betydligt tyngre än att vi med tvångsåtgärder från politikerna ska tvinga in medborgarna i, vad man menar, är den korrekta mallen.

Man kan förstås hävda att det är rimligt att samhället har rätt att ställa krav på bidragstagarna som tar emot denna form av ekonomiskt stöd. Det är en märklig tanke. Vi kan också vända på resonemanget och utgå från de långtgående tvångsåtgärder som dagens föräldrar redan utsätts för. Vi betalar idag världens högsta skatter. 50 % av all konsumtion sker via politisk styrning istället för via beslut hos de enskilda individerna. Vare sig vi vill det eller ej tvingas vi betala dessa globalt unikt höga skatter som bland annat finansierar en föräldraförsäkring som, under drygt ett års tid, täcker upp inkomstbortfall ändå upp till 36 000 kronor per månad. Redan här har de enskilda föräldrarna förlorat möjligheten att själva styra och påverka sin situation. Kanske hade en kortare och lägre föräldrapeng i kombination med ett lägre skattetryck varit ett mer önskvärt och flexibelt alternativ för många föräldrar? En kvoterad föräldraförsäkring utgår ifrån att alla familjer är stöpta i samma mall. Många kan helt enkelt inte vara föräldralediga fullt ut. Det kan t ex handla om företagare med en eller ett par anställda. Att ta bort intäkterna men behålla kostnaderna i företaget blir förstås en helt omöjlig ekvation som, med en kvoterad föräldraförsäkring, får till följd att barnet straffas genom mindre tid i med sina föräldrar.

De politiker som för fram denna typ av förslag vill definitivt väl och jag tvekar inte att åtgärderna skulle få en viss positiv effekt i kampen för ett mer jämställt samhälle. Problemet är att den politiska debatten helt saknar det frihetsperspektiv som jag tycker vore önskvärt. Vi svenskar har valt att offra mycket av vår frihet för ett kollektivt system där vi överlåter till politikerna att styra över vår konsumtion och vårt sätt att leva. Jag tycker vi har gått alltför långt och att det är dags att föra tillbaka makt till individ- och familjenivå. Ur det perspektivet kan aldrig en kvoterad föräldraförsäkring försvaras. Tyvärr så är Folkpartiets kvinnoförbund och oppositionen beredda att ytterligare begränsa vår individuella valfrihet till förmån för politisk styrning som skall förmå medborgarna att agera, vad man menar, korrekt! Att politikerna styr en familj bättre än föräldrarna är uttryck för en högst märklig, och inte särskilt sympatisk, människosyn.