General Motors har nu lämnat in sin ansökan om rekonstruktion, vilket ger nytt bränsle till diskussionerna om vad som skall hända med SAAB. I USA satsar Obama ytterligare 225 miljarder kr för att rädda bolaget och även i Tyskland ser vi hur Merkel satsar stora summor på att rädda Opel. Socialdemokraterna i Sverige menar att detta handlar om handlingskraftiga ledare som räddar tusentals arbetstillfällen. Jag ser det som ett vansinnigt och respektlöst slöseri med skattebetalarnas pengar.
Den globala bilindustrin går idag uselt och det är uppenbart att det finns en kraftig överproduktion. Det finns ett alltför stort utbud av såväl producerade bilar som bilmärken som inte möter en tillräckligt stor efterfrågan från kunderna. I en marknadsekonomi sker normalt sett en självreglering i detta läge. De svagaste slås ut och de mer livskraftiga företagen kan på sikt få en mer positiv utveckling. SAAB är ett av bolagen med de absolut största problemen. Man har gått i förlust under 19 av de senaste 20 åren och därmed bidragit till GM:s konkurs. Det vore förstås roligt om någon köpare såg potential i bolaget och var beredd att satsa de pengar som krävs. Om så inte sker måste det vara en självklarhet att bolaget skall läggas ned.
I mina ögon agerar alla dessa politiker helt irrationellt när man kastar in medborgarnas pengar i det svarta hål som bilindustrin utgör. Man kan fråga sig varför tillsynes rationella politiker agerar på detta sätt? Tyvärr tror jag det handlar om nationalism där företagens stolta historia spelar in. Obama var också inne på detta resonemang när han försvarade satsningen på GM. Efter att ha lyft fram bolagets anrika historia konstaterade han att, om bolaget sköts rätt, så kan GM ge nya amerikanska generationer en möjlighet att leva ut sina drömmar. Där har vi också kärnan i problemet. Politikerna väljer att se bakåt påverkade av ren nationalism istället för att göra en rationell analys av det faktiska läget.
Jag hoppas att det finns någon köpare som, mot förmodan, ser en fin framtidspotential i SAAB. Jag hoppas också att regeringen fortsätter att vara försiktig med statligt stöd till svensk bilindustri. Frågan är vad Obama, Merkel och Sahlin säger till alla de småföretagare som har det mycket tufft i finanskrisens spår? Individer som kämpar och satsar sina egna privata pengar för att kunna betala bolagets ofta höga skatter? I Sverige är det alldeles uppenbart att det är skattetrycket som gör att många småföretagare får slå igen sin verksamhet när tiderna blir lite tuffare. Hur rimligt är det att staten genom tvång ska samla in pengar från dessa småföretag för att sedan satsa detta kapital på misslyckade multinationella storföretag? Jag kan inte annat än att uppröras och tycka att man helt tappat respekten för medborgarna och deras hårt inarbetade kapital.
tisdag 2 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar