Maud i Trollhättan

Idag har näringsminister Maud Olofsson besökt Trollhättan och fortsatt diskussionerna kring SAAB:s framtid. De första beskeden efter besöken gör mig orolig. Maud har hittills hanterat frågan bra och därför vore det oerhört olyckligt om hon nu skulle vika ned sig och skjuta till skattepengar till detta bolag. Vi har ett företag som gått med förlust i 19 av de senaste 20 åren. Detta i en bransch som befinner sig i en akut kris. Hur kan man då tro att bolaget har någon framtid och att ett kortsiktigt statligt lån skulle vända hela verksamheten till vinst?

Jag är också beredd att ifrågasätta om Jan Åke Jonsson är rätt man att leda bolaget genom rekonstruktionen. Självklart är det hans jobb att ha en positiv grundinställning och lyfta fram de möjligheter som han tror att bolaget har. Hans agerande i gårdagens Agenda får mig ändå att tvivla på om han har rätt kompetens. Han leder ett företag som befinner sig i kris och där han är beroende av svenska folkets hårt inarbetade skattepengar för en fortsatt överlevnad. Han är med andra ord beroende av att svenska folket avstår kapital till SAAB för att istället se försämringar inom t ex skola och sjukvård. I det läget borde man som företagsrepresentant vara oerhört ödmjuk. Det har inte Jan Åke Jonsson förstått. Istället argumenterade han, med aggression i rösten, mot Maud och gapade efter omedelbara åtgärder i form av statligt stöd. Jan Åke Jonsson borde begripa att statliga bidrag till bolag i kris inte är någon rättighet. Hur skulle det se ut om landets alla småföretagare uppträdde likadant i svåra tider?