Idag gjorde jag min debut som marathonlöpare. Avslutade Stockholm marathon på tiden 3:56:57. Känner mig nöjd över att ha avslutat loppet, men något missnöjd med tiden. Det var en betydligt större skillnad på att springa tre mil på träning och 4,2 mil på tävling. Allt var frid och fröjd fram till drygt 30 kilometer då jag såg ut att gå mot en hyffsad tid, innan jag kroknade fullständigt under sista milen. Sträckan Stadshuset-Odenplan på sista varvet vaggade jag fram med tunga suckar utan tillstymmelse till värdighet i kroppsspråket!
Det var också där jag rasade ned i resultatlistan och såg min måltid på 3.45 raseras. Värmen kan fungera delvis fungera som ursäkt, men helt klart är att det krävs fler riktigt långa träningspass runt tre mil innan jag kommer ned på tider runt min målsättning.
Det är förmodligen fler än jag som med all rätta känner sig nöjda med sin prestation. Mest imponerade är jag ändå av damsegrarinnan Isabellah Andersson som födde barn i slutet av januari och som enbart hade 18 herrar före sig i mål! Där har jag onekligen lite att lära! Men nästa år, då........
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Imponerande! Du kan vara mycket nöjd med 3.56! Det är ett känt fenomen bland maraton-först-springare att krokna sista milen. Nästa år kan du också lägga en barnfödelse på meritlistan och då förmodligen vässa tiden till 3.40.
SvaraRaderaDet är ju en riktigt riktigt bra maratid speciellt som debutant och i DET vädret! Hoppas kroppen är snäll mot dig så här dagarna efter loppet. Såg du att SvD slog upp det här med jogginghypen tidgare i veckan? Tänkte på din framtidsspaning om Löplabbet och läget för en ny aktör. Sadla om?
SvaraRadera