Framgångsrecept

Sverige är idag ett land som är oerhört exportberoende. Vi har en lång rad konkurrenskraftiga och framgångsrika storföretag som historiskt har lyckats mycket väl på den internationella marknaden. Bakgrunden till att vi har en exportberoende ekonomi har historiska rötter och är, till stor del, effekten av Socialdemokratisk politik. Partiet har drivit en politik som varit utformad i samförstånd med storföretag, man har haft en sund inställning till handelstullar, tillväxtorienterade fackföreningar samt att man har skapat ett arbetskraftsutbud med en hög generell utbildningsnivå. Detta är oerhört positivt och här förtjänar svensk arbetarrörelse beröm.

Det negativa är att man genom ett högt skattetryck strypt den inhemska privatkonsumtionen, gjort det svårt för småföretagande samt skapat en onödigt hög arbetslöshet genom att ge dåliga förutsättningar för lokal tjänsteproduktion.

Resultatet är att vi idag är ett land som är oerhört beroende av ekonomisk tillväxt i omvärlden och som gynnas mer än nästan någon annan av minimerandet av handelshinder länder emellan. I försvaret av frihandeln och i agerandet mot handelstullar har Socialdemokraterna gjort ett förtjänstfullt jobb och vi har idag en situation där svensk ekonomi, trots problem, ändå har klarat sig mycket bra i globaliseringseran sedan 90-talskrisen.

Mot den bakgrunden är det trist och förvånande att ta del av det protektionistiska budskap som Socialdemokraterna gjort till sin huvudfråga i EU-valet. Det viktigaste i nuläget är att undanhålla den svenska tjänstesektorn från utländsk konkurrens. Detta gör man genom att kräva att även arbetskraft från andra länder skall följa svenska kollektivavtal när man utför uppdrag åt svenska kunder. Varför dra gränsen där? Är det då inte lika rimligt att vi förbjuder import av datorer producerade av kinesiska fabriksarbetare som inte omfattas av svenska kollektivavtal?

Nej, självklart ska vi köpa datorer från Kina och lika självklart borde det vara att vi välkommnar global konkurrens även i vår inhemska tjänstesektor. Vi skulle direkt se fallande produktionskostnader som skulle ge förbättrad infrastruktur, fräschare skolor och miljövänligare transporter. Det skulle i sin tur ge en stabil bas för fler och än mer framgångsrika exportföretag samtidigt som tillväxten skulle tillta i våra östeuropeiska grannländer. Vi skulle därmed få än bättre exportmarknader för våra svenska företag och kort sagt en bättre situation för såväl svenskar som balter och polacker. Det kommer inte heller att dröja länge innan t ex Baltikums levnadsstandard är på vår nivå, vilket gör att vi får ett läge med förhållandevis harmoniserade löner i t ex byggsektorn, vilket vi t ex ser i Västeuropa idag. En svensk byggnadsarbetare blir då precis lika konkurrenskraftig mot en polack som han eller hon är mot t ex en fransman idag. Att denna process kan gå snabbt är lätt att förstå om vi tittar på hur t ex Grekland och Spanien har utvecklats sedan de demokratiserades och fick tillgång till en fri rörlig europeisk marknad.

Att svenska byggnadsarbetare har ett fokus på sitt kortsiktiga egenintresse är naturligt. Jag kan därför ha viss förståelse för att t ex Byggnads inte vill se sina medlemmar utsättas för konkurrens. Det är alltid jobbigt för aktörer som förlorar sitt monopol, även om det inte behöver dröja länge innan även dessa fackmedlemmar är vinnare på denna globalisering. Men att det Socialdemokratiska partiet inte kan vara lite mer långsiktigt och se fördelarna i detta är trist och förvånande. Historiskt har Socialdemokraterna byggt upp och utvecklat Sverige till en förhållandevis framgångsrik och konkurrenskraftig nation. Detta har man lyckats med genom att ge förutsättningar för succéartade exportföretag som gynnats av frihandel, borttagande av handelshinder och öppen global konkurrens. Nu stänger man dörren för fortsatt utveckling, låser fast våra östeuropeiska grannar i fattigdom och visar ännu en gång att svensk Socialdemokrati är en kortsiktig och konservativ kraft som t o m har glömt sitt eget framgångsrecept.