Demokrati för diktatur

I västvärlden har vi idag väl fungerande demokratiska system som bland annat garanterar oss såväl demonstrationsrätt som mötesfrihet. Oppositionen står helt fri att inta gator och torg och genomföra regimkritiska manifestationer. En frihet som bland annat Vänsterpartisten Jonas Sjöstedt utnyttjade i New York och som mängder med hans partikamrater tog till vara i Stockholm där årets 1:a-majtåg genomfördes. Manifestationer som genomfördes under fredliga och välordnade former i fria demokratiska system.

Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att Vänsterpartiet inte värnar mer om denna mötesfrihet och det demokratiska systemet. I 1:a-majtåget i Stockholm återfanns såväl hyllningar av FARC-gerillan i Colombia som mängder med sympatiyttringar för den kommunistiska diktaturen på Kuba.



Ett parti kan förstås inte ta ansvar för exakt alla åsikter som återfinns inom partiet. Däremot tycker jag det är förvånande att inte de vanliga medlemmarna reagerar och kritiserar de partimedlemmar som agerar på det sätt som bilden ovan visar. Varför rensar inte ett demokratiskt parti ut de uppenbart odemokratiska krafter som finns inom partiet?

Jag kan inte tycka att det är acceptabelt att ett parti som aspirerar på regeringsmakten så öppet stödjer en vidrig diktatur som Kuba, vilket man gör genom att ge dessa krafter ett stort utrymme. Vi talar om en obehaglig diktatur som saknar såväl mötes- som tryckfrihet och där oppositionen fängslas. Att utnyttja den svenska eller amerikanska mötesfriheten för att hylla en diktatur där liknande opinionsyttringar är förbjudna är skamligt. Jag blir uppriktigt förbannad när jag ser svenska Vänsterpartister utnyttja sin demokratiska mötesfrihet till att spotta Kubas politiska fångar i ansiktet.