Är Stureplanscentern solidarisk?

Jag tror att Sverige skulle må bra av sänkta skatter och därmed lägre offentliga utgifter. Det är en synpunkt jag har fört fram i åtskilliga sammanhang de senaste åren. Ofta har mina debattinlägg mötts med likartade reaktioner från rödgröna meningsmotståndare. Kritiken går ut på att jag är egoistisk, osolidarisk, hård, känslokall samt att jag saknar empatisk förmåga. Detta på grund av att jag vill ta från de fattiga och ge till de rika, sparka på arbetslösa och sjukskrivna samt att jag spottar på de sämst ställda.

Frågan är då vad som är solidaritet? I den svenska debatten har tyvärr Socialdemokraterna och de rödgröna lyckats få monopol på definitionen av solidaritetsbegreppet. Man är en god människa om man står för ett högt skattetryck och höga ersättningsnivåer till samtliga grupper som anser sig berättigade till bidrag, så som idrotts- och kulturföreningar, arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade, föräldralediga, barn och pensionärer.

Är jag då lika känslokall och ond som mina meningsmotståndare utmålar mig som? Ja, naturligtvis om vi köper deras definition rakt av. Det ironiska blir att denna definition och kritiken av mig som individ ofta kommer från rödgröna debattörer som får sin försörjning till 100 % baserade på offentliga utgifter. Det kan handla om heltidspolitiker som slår sig för bröstet och anser sig vara urtypen för en godhjärtad och solidarisk samhällsmedborgare. Detta bygger de på det faktum att de vill dela ut andras pengar till vad de som de själva har definierat som ”svaga grupper”.

Visst finns det behov av bidrag! Frågan är bara vem som egentligen står för solidaritet? Är det nödvändigtvis den socialdemokratiska politikern, eller kan det vara någon annan? Kan det kanske vara småföretagaren som satsar sitt eget sparkapital, belånar huset och riskerar hela sin tillvaro för att bygga upp ett framgångsrikt företag och därmed ge flera andra en möjlighet att försörja sig själva?

Eller kan det istället vara en borgerlig politiker som ifrågasätter om det är sunt att vi ska ha världens högsta sjukskrivningstal och om det verkligen är rimligt att jämtlänningar har 50 % högre sjukfrånvaro än stockholmare? Det vill säga en politiker som vågar ifrågasätta ”solidariteten” och som är beredd att satsa 17 miljarder kr på att återanpassa dessa individer till samhället och arbetsmarknaden istället för att propagera för möjligheterna till fler bidragsberoende?

Ni får fortsätta att kalla mig hård, känslokall och osolidarisk, men jag är övertygad om att vi behöver ett Sverige med lägre skatter. Ett Sverige där socialbidragstagare ges en möjlighet till egenförsörjning genom sin egen drivkraft och sitt eget arbete, där individer får en möjlighet att förverkliga drömmar genom den frihet och det självförverkligande som man upplever som egenföretagare, som ger fattiga pensionärer möjligheter till en socialt stimulerande miljö genom extraarbete, som uppmuntrar till studier och belönar studielånstagare med en högre extra nettoinkomst, där företag kan anställa fler och ge arbetslösa en möjlighet att visa upp den kompetens de besitter, där sjuka kan jobba extra utan att förlora sina nödvändiga bidrag och där de kan få välja en vårdgivare de själva tror har redskapen att förbättra deras hälsa, där vanliga medborgare kan bygga upp ett sparkapital och därmed vara delvis oberoende av godtyckliga bedömningar från a-kassa och Försäkringskassa när situationen förändras, där företag kan anställa utan de risker LAS medför och vågar prova vad en nytänd utbränd kan utföra och där kultur- och idrottsföreningar inte enbart är beroende av politiska beslut utan också får ta del av bidrag på frivillig basis från individer som själva har fått utvärdera sina investeringsprojekt.

Jag är övertygad om att vi i Stureplanscentern även fortsättningsvis kommer att bemötas med argument kring vår egoism och vår brist på solidaritet. Personligen tycker jag att vi alla som anser att solidariska människor kan vara andra än socialdemokratiska politiker som vill spendera andras pengar har mycket att göra. Vi måste aktivt ta debatten, agera, argumentera och successivt försöka få omvärlden att förstå att begrepp som Stureplanscentern, solidaritet och omtanke kan, och bör, gå hand i hand.

(Inlägget finns också publicerat på Stureplanscenterns hemsida www.stureplanscentern.se)