Raserar de rödgröna i Norge välfärden?

De rödgröna fortsätter att regera Norge efter gårdagens val. Med tanke på att främlingsfientliga Framskrittspartiet är det största oppositionspartiet, så känns resultatet rimligt, även om jag ogillar Socialdemokratisk politik. Däremot backade de riktiga socialisterna inom Sosialistisk Venstre kraftigt, vilket får ses som ett glädjeämne i sig.

Många rödgröna bloggare hyllar nu den norska politiken och valframgången som man menar leder vägen inför det svenska valet. Jag förstår tanken, men tycker ändå inte riktigt att resonemanget går ihop. Man hyllar den rödgröna norska politiken och visar på framgångar i form av låg arbetslöshet. Samtidigt rasar man mot regeringen Reinfeldt som "med sina oansvariga skattesänkningar har raserat hela välfärden". Detta är ett helt ologiskt resonemang med tanke på att den S-märkta regeringen i Norge har fört en politik som innebär såväl lägre inkomstskatter som ett totalt lägre skattetryck än vad vi ser i Sverige under en moderatledd regering. Följdaktligen borde det betyda att de rödgröna i Norge för länge sedan raserat allt vad välfärdspolitik heter!

En lite större ödmjukhet bland de rödgröna borde också vara på sin plats. Det norska valsystemet är utformat så att det, liksom det amerikanska, kan ge märkliga resultat. I det norska valet ser det nu ut som om oppositionen har fått fler röster än de rödgröna, men trots detta tilldelats färre mandat. De stora orden om väljarnas stöd för rödgrön politik klingar således ganska tomma!

Trots att Norge och Sverige är kulturellt väldigt lika, så ska man nog vara försiktiga med alltför långtgående jämförelser när det gäller såväl skattetryck, arbetslöshet, tillväxt, statsfinanser och valresultat. De norska oljetillgångarna gör att situationen i Norge är unik i Västeuropa. Man kan sannerligen fråga sig varför ett utpräglat missnöjesparti ska behöva vara näst största parti i ett Norge som badar i pengar, eller varför Norge vägrar ett EU-medlemskap. EU har genom historien utvecklat fungerande demokratier och bidragit oerhört till uppbyggnaden ekonomiskt av såväl Irland som Syd- och Östeuropa. Ett arbete som krävt stora ekonomiska resurser. Ett samarbete och en uppbyggnad som Europas rikaste land Norge valt att ställa sig utanför. Hur var det egentligen med solidariteten i den norska regeringen?