Idag godkände äntligen regeringen planerna för Förbifart Stockholm, det vill säga den motorväg som ska ta förbipasserande bilar och lastbilar runt Stockholm istället för att, som idag, se till att de passerar innerstan. Projektet beräknas kosta 27 miljarder kronor och det är högst osäkert om det verkligen blir av. Anledningen är förstås den kritik som Socialdemokraterna i allmänhet och Miljöpartiet i synnerhet riktar mot projektet som knappast kan överleva ett regeringsskifte.
Fördelarna med en förbifart är uppenbar. Vi får ned antalet bilister i innerstan kraftigt, vilket i sin tur leder till minskade köer och därmed minskat intag av luftföroreningar för de boende i hela stockholmsregionen. Dessutom innebär en ny vägsträckning kraftiga tidsbesparingar och därmed stora samhällsekonomiska vinster.
Kritiken kan indelas i två kategorier. De med lokalanknytning som värnar vissa djurarter på t ex Ekerö, samt de traditionella Miljöpartisterna som hävdar att motorvägar är det sista mänskligheten behöver i tider av klimatförändringar. Den första gruppens argument orkar jag inte riktigt ta på allvar. Jag tror det är positivt med stora städer och centraliseringar. Om halva Sveriges befolkning samsas på en liten yta runt Stockholm så lämnar vi fritt spelrum till alla djur och växter på snart 98 % av landets yta. Är inte det positivt, även om någon fågelfamilj på Ekerö får sätta livet till?
De vanliga Miljöpartisterna som vill sätta stopp för all bilism har förstås en poäng att det vore bra. Å andra sidan är det naivt och verklighetsfrånvänt. Att bekämpa växthusgaser genom att sluta resa, sluta transportera och sluta åka bil är döfött. Istället måste vi skapa miljövänliga bilar, bussar, tåg och flygplan. Detta gör vi med ekonomiska incitament. Höga bilskatter, högt bensinpris, höga globala flygskatter och trängselavgifter är rätt väg att gå. Men att tro att folk slutar åka bil bara för att man inte bygger nya vägar är naivt och skapar stora problem i form av trängsel och köbildning. Hur många stockholmare får inte sätta livet till på grund av de utsläpp och dubbdäckspartiklar som Essingeleden för med sig till tätbefolkade områden? Nej, Miljöpartiets politik skapar köer, utsläpp samt dödar lokalbefolkningen! Stockholm borde haft sin förbifart för 30 år sedan!
När man dessutom inser att Miljöpartiet har tjatat till sig en Bottniabana i Norrland för samma pris, med högst begränsade transporter och miljövinster så kan man inte annat än att bli upprörd! Hur ser Sveriges tillväxtsiffror ut efter ett par år med dessa världsfrånvända Miljöpartister och de gamla kommunisterna i regeringsställning?
onsdag 2 september 2009
Bilen överlever
Etiketter:
bilism,
Bottniabanan,
Förbifart Stockholm,
klimatförändringar,
Miljöpartiet,
motorvägar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hatten av, mycket bra skrivet!
SvaraRadera