Jag läser i Västerbotten-Kuriren att statsminister Reinfeldt varit på besök hos Utrikespolitiska föreningen vid Umeå Universitet. En organisation där jag själv har ett förflutet som styrelseledamot och som genom åren har arrangerat mängder med intressanta föreläsningar.
Mediarapporteringen från besöket domineras av två saker. Störande vänsteraktivister samt att statsministern öppnade dörren försiktigt för framtida uranbrytning i Sverige. När det gäller aktivister på vänsterkanten, så är det inget nytt att de inte respekterar demokratin, även om detta inslag får ses som en ganska mild attack på vårt demokratiska system. Än värre är de djurrättsaktivister som härjat i Umeå och som bland annat bränt ned en jaktstuga och mordhotat en krögare till den grad att han känt sig tvingad att lägga ned sitt företag. I dessa fall handlar aktionerna om terrorism och det är högst rimligt att polisen lägger stora resurser på att stävja denna typ av verksamhet och komma åt dessa autonoma grupperingar.
När det gäller öppningen för uranbrytning, så är det på tiden. Vi kommer att ha kärnkraft i Sverige för lång tid framöver och kommer således att ha ett behov av uran. Idag importerar vi denna råvara från länder där såväl natur som arbetare riskerar att skadas i hanteringen. Självklart är det då rimligt att vi själva tar ansvaret för det uran vi förbrukar istället för att lämna över problemen på tredje världen. Trots detta tillsynes självklara ansvar så rasar nu de rödgröna och vissa Centerpartister mot statsministerns uttalande. Detta är märkliga protester och man kan verkligen ifrågasätta vad de menar med den solidaritet som de säger sig förespråka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar