Maud Olofsson får stor mediauppmärksamhet idag för att hon utesluter kvotering som en metod för att förbättra kvinnorepresentationen i bolagsstyrelser. Hon har personligen aktivt engagerat företagen ifråga och opinionsbildat i ärendet, precis som politik ska fungera.
Utöver detta ger hon uttryck för att det är ägarna och inte politikerna som ansvarar för hur könsfördelningen ser ut i styrelsen. Det som skrämmer mig mest är att vår näringsminster får uppmärksamhet i media genom att säga självklarheter. Varför ifrågasätter inte media istället hur sjuk tanken på kvoterade styrelser är? Ägare av företag ska alltså, i de rödgrönas Sverige, inte längre få styra de företag de äger. Politikerna ska istället indirekt utse hur bolagets högsta beslutande organ ska se ut.
På 80-talet kallade vi dessa politikerstyrda system för Sovjetunionen. På 90-talet lärde sig till och med Socialdemokraterna att vi borde tycka illa om dem och på 00-talet kristiserade även VPK Sovjetunionen. På 10-talet tycker de rödgröna att det är dags för en återlansering av politikerstyrt näringsliv. När ska man ta behovet av frihet för såväl individer som företagare på allvar annat än i retoriken?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar