I bland annat SvD beskrivs idag hur en idag 85-årig kvinna har fått sänkt pension efter ett beslut från Försäkringskassan. Anledningen är ett skadestånd, benämnt pension, som kvinnan fått från den tyska staten på grund av sitt lidande under Andra världskriget som hon bland annat spenderade i Auschwitz. Många upprörs av beslutet som man ser som cyniskt och som ytterligare ett bevis för att Försäkringskassan är en myndighet i förfall där såväl anställda som ledning saknar empatisk förmåga.
Jag håller inte med. Visst är kvinnans öde hemskt och visst kan man tycka att hon förtjänar att få behålla den tyska ersättningen utan avräkning på pensionen. Å andra sidan så ser jag inga lämpliga alternativ. Det är oerhört centralt och grundläggande att en myndighet följer lagstiftningen och behandlar alla lika. I myndighetsbedömningen finns således inget utrymme för godtyckliga tolkningar. Vi kan helt enkelt inte ha ett system där beslut gynnar de individer som handläggarna tycker synd om för att sedan vara hårda i bedömningen mot de man inte tycker förtjänar bidrag. Ett sådant system vore fullständigt katastrofalt i en demokrati.
Möjligen får kvinnan rätt i Regeringsrätten och alla kan vara nöjda. Om inte så får vi glädjas åt att hon fått sitt ärende prövat till högsta instans och att hon därmed har fått ett rättssäkert och korrekt beslut. Till alla de som rasar mot Försäkringskassan i detta ärende så har jag en fråga. Hur ska vi kunna upprätthålla en rättssäker lagstiftning om vi ger utrymme för godtyckliga tolkningar? Att viss pension och vissa bidrag avräknas mot andra inkomster är ett vanligt och högst rimligt system. Om vi skall ha ett sådant system, hur bestämmer vi för vem regeln ska gälla? Vem ska fatta beslut om att det är tillräckligt synd om någon så att vi ska frångå lagen?
Vissa skulle kalla mina åsikter för cyniska och kalla. Jag ser det precis tvärtom. Ett system där myndigheter skall fatta godtyckliga beslut banar väg för ett mycket korrupt samhälle. Det vore oerhört mycket mera skadligt än att offer för nazismen får sina extra inkomster inräknade i totalinkomsten precis som alla vi andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skadestånd är inte samma sak som bidrag. Det är inget bidrag hon har fått. Hon har som brottsoffer fått ett skadestånd, det är inget förintelse-bidrag. Om jag skulle få ett skadestånd från någon som misshandlat mig så skulle jag bli mycket upprörd om detta räknades som ett "bidrag" eller en "extra inkomst".
SvaraRaderaAtt hon har fått prövningstillstånd hos Regeringrätten bevisar att detta är ett mycket komplicerat fall juridiskt. Att det är så pass komplicerat visar också att det inte går att bara avfärda Försäkringskassans bedömning som cynisk och hård.
SvaraRaderaJag tycker Erik förenklar i sin kommentar. Ett ideellt skadestånd som detta kan mycket väl beräknas som en inkomst som sänker en ersättning. Ett typexempel är att en person med socialbidrag i normala fall får sin ersättning sänkt om de erhåller skadestånd från t ex en misshandel.