Wallenberg eller Falkengren?

SEB:s VD Annika Falkengren har, efter bonusstopp, fått en höjd fast lön. Detta upprör oerhört många människor och såväl Mona Sahlin som Fredrik Reinfeldt är inte sena att stämma in i kritiken.

Personligen har jag mycket svårt att uppröras. SEB är fortfarande en vinstgivande bank som inte heller bett om något stöd från skattebetalarna. I det läget måste ägarna, där familjen Wallenberg utgör en stor andel, själva få bestämma hur de ska spendera sina pengar. Antingen tar man ut vinster som utdelning, alternativt så kan man spendera delar av vinsten på löneökningar för sin personal som t ex på VD:n Annika Falkengren. Vad är det som är så upprörande? Är det så oerhört mycket bättre att Wallenberg får två miljoner ytterligare i utdelning än att Falkengren får två miljoner mer i lön? Vad har detta för betydelse för oss andra?

Om vi räknar ett steg längre, så gynnas vi andra faktiskt av löneuttag och bonusar. En utdelning på t ex 100 miljoner genererar skatteintäkter på 30 procent, det vill säga 30 miljoner kronor. 100 miljoner i bonus genererar sociala avgifter på 31 400 000 samt 55 000 000 kronor i inkomstskatt. Totala skatteinbetalningen blir alltså 86 400 000 på en bonus jämfört med 30 000 000 på en utdelning. Vi andra får alltså vara med och dela på ytterligare 56 miljoner när en arbetsgivare betalar ut en bonus på 100 miljoner istället för att pengarna betalas till ägarna i form av utdelning. Kan vi inte glädjas åt det istället?

En följd av lönehöjningen är att SEB möjligen diskvalificerar sig för det statliga stödprogrammet till banksektorn. Det är en rimlig konsekvens. Man har inte visat sig vara villiga att dra sitt strå till stacken i tuffa tider och bör därför inte förvänta sig stöd från skattebetalarna. Dessutom är det förmodligen ett högst otaktiskt drag av bankens styrelse eftersom detta genererar negativ publicitet. Kunder med dåliga villkor och höga avgifter kan möjligen också uppröras, vilket är helt naturligt. Men i det läget är det inte svårare än att man byter bank.

Det rimliga i denna fråga är att missnöjda kunder agerar och att staten avskriver möjligheten för finansiellt stöd till SEB. Svårare än så är det inte. Vi andra har ingen anledning att bry oss om det är Wallenberg eller Falkengren som tar del av vinsten. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin har inte heller någon anledning att uttala sig i frågan. Hur styrelsen och ledningen väljer att driva ett företag är en fråga för ägarna. Vi andra, inklusive Reinfeldt och Sahlin, bör ägna energin åt betydligt viktigare frågor än om det är Falkengren eller Wallenberg som skall ha de två miljoner kronor vi pratar om. Det påverkar inte vår situation mer än att vi kan glädjas åt några ytterligare kronor till statskassan.