Hundratals båtemigranter på väg mot Europa rapporteras drunknade och saknade efter en båtolycka. Detta får skrämmande lite uppmärksamhet i svensk media. Det är i och för sig inget ovanligt. Det talas väldigt tyst om alla tusentals människor som varje år omkommer på sin flykt till Europa. Att det är så tyst om denna fråga är ytterst skrämmande. Det är nämligen våra stängda gränser som är orsaken till dessa tusentals dödsfall. Hur kan vi bara gå vidare med detta på vårt samvete?
Vi har ett alternativ. Vi skulle kunna släppa invandringen helt fri och låta vem som helst bosätta sig i Sverige och i Europa. Självklart skulle vi då vara tvugna att göra radikala justeringar i vårt välfärdssystem som omöjligt skulle kunna omfattas av alla som ville komma hit. Var och en skulle då kunna vara välkommen och själv få ordna med sin försörjning till 100 procent. Problematiskt, ja visst, men samtidigt kanske mer rättvist än dagens system? Jag vet inte hur man skulle kunna lösa detta på ett vettigt sätt. Men att debatten kring dessa frågor inte förs tyder på en obehaglig egoism från vår sida.
Här kan vi göra en liknelse med LAS. Vi har en arbetsrättslagstiftning som värnar de individer som befinner sig inne på arbetsmarknaden. Detta sker på bekostnad av de som står utanför och vill komma in. På samma värnar vår invandringspolitik de som finns innanför landets gränser. Detta får till följd att vi istället skapar en situation med tusentals dödsoffer. Jag vet inte vilken väg som är rätt att gå. Däremot blir jag upprörd att frågan inte debatteras. Varför ska de som redan har jobb gynnas? Varför ska vi som råkat födas eller fått uppehållstillstånd i Europa gynnas? Detta är en riktig orättvisa som det talas tyst om. Istället väljer vänstern att fokusera på det sataniska med att A-kassan har sänkts med 50 kronor per dag i maximalt 100 dagar. Vad är egentligen solidaritet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar