Efter dagar av tystnad har nu LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin talat ut om VD-ersättningen på AMF. Beskedet är att hon inte känner igen siffrorna och att hon känner sig grundlurad. Detta var, i mina ögon, det sämsta svar hon kunde ha gett. Det betyder att hon inte orkat tittat på årsredovisningen eller budgeten trots ett styrelsearvode på 80 000 kronor/år. Alternativet är förstås att hon ljuger. Båda alternativen är illa. Det enda rakryggade hade varit att förklara bakgrunden och anledningen till de beslut man fattat.
Självklart har Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström ett lika stort ansvar för besluten. Däremot blir inte fallet lika högt när man tidigare har försvarat höga ersättningar i näringslivet. Personligen tycker jag inte ersättningsnivåer generellt är så mycket att haka upp sig på, men lite märkligt blir det med dessa nivåer för en VD för ett företag som verkar på en monopolmarknad.
Frågan nu är förstås om Wanja Lundby-Wedin kan sitta kvar som ordförande, vilket är upp till LO-medlemmarna att ha synpunkter på. Personligen tycker jag att man kräver folks avgång väl enkelt efter minsta lilla misstag och ser gärna att hon fortsätter. Att Cecilia Stegö Chiló tvingades bort efter obetalda tv-licenser är ett exempel på orimliga krav och en fånig hantering. Särskilt mot bakgrunden att Mona Sahlin kandiderar till statsministerposten. Hon struntade nämligen också i tv-licensen!
måndag 23 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar