Debatten om Wanja och hennes roll i den så kallade AMF-skandalen rullar vidare med full intensitet. Frågan är om LO:s ordförande fortfarande heter Lundby-Wedin innan veckan är slut?
Att å ena sidan hårt kritisera bonusar och höga ersättningar i samhället samtidigt som man själv fattar beslut om en av de mest frikostiga ersättningarna är naturligtvis ett stort hyckleri. Frågan är bara vad som låg bakom beslutet? Var det lathet? Bristande förståelse? Grupptryck? Eller var det helt enkelt nödvändigt för att attrahera de individer man ville skulle leda bolaget? Kanske klarnar den bilden senare i veckan.
Tillsvidare kommer Wanja Lundby-Wedin att fortsätta att anklagas för att vara en hycklare. På ett sätt tycker jag att denna debatt inte enbart handlar om LO:s ordförande. Den handlar i stor utsträckning om hela Socialdemokratin. Här har vi ett parti som i retoriken ofta låter som en ganska radikal vänsterorganisation. I praktisk politik ser resultatet helt annorlunda ut. I mina ögon lös socialismen med sin frånvaro under de senaste tolv åren man styrde. I stället drev man en tillväxtorienterad och pragmatisk politik som vilade på principer från marknadsekonomi och kapitalism. När argumentationen och den praktiska politiken skiljer sig åt i så pass stor utsträckning är det lätt att man hamnar i situationer där hyckleriet passerat en gräns för det som kan tolereras.
Under de sista tolv åren av Socialdemokratiskt styre fick vi sänkta inkomstskatter, vi fick specialregler där de rikaste slapp förmögenhetsskatten och vi fick sänkta arbetsgivaravgifter. Det kanske mest tydliga exemplet på högerpolitiken var avskaffandet av arvs- och gåvoskatten. Denna försvann hastigt utan att ha föregåtts av några stora utspel eller vallöften. Man kan bara gissa hur upprörd Thomas Östros varit om det var den nuvarande regeringen som hade gjort samma sak. Vi hade fått tydliga beskrivningar om hur de rika arvingarna numera kunde vältra sig i än mer lyx på bekostnad av de arbetslösa. Ett annat exempel på att Socialdemokratisk socialistisk retorik går väl långt gäller A-kassan. Den har sänkts med maximalt 50 kronor per dag i 100 dagar. Det handlar om totalt, under en arbetslöshet, som max en sänkning av 3500 kronor netto. Denna sänkning har Mona Sahlin kallat satanisk. Vi har alltså fått veta att gränsen för en satansik bidragssänkning ligger under 3500 kronor totalt för en långtidsarbetslös. Eller nästa exempel. När Thomas Östros beskriver hur champagnekorkarna numera flyger i taket i Vellinge, Djursholm, Danderyd och i, Fredrik Reinfeldts, Täby.
Socialdemokrater uttrycker sig ofta på ett sätt som att man förberedde den stora socialistiska samhällsomdaningen. Denna retorik fungerar inte med den praktiska politiken. Det blir ett hyckleri och vi kommer att få se fler exempel på socialistiska retoriker där fallet blir högt när de väl hamnar i maktens korridorer och fortsätter med sin pragmatiska kapitalism.
Missförstå mig inte. Jag är oerhört tacksam att socialismen stannar vid retorik. Jag är därför inte heller särskilt orolig för ett Socialdemokratiskt maktövertagande. Jag vet att vi talar om ganska små justeringar från dagens politik. Partiet har redan accepterat 2/3-delar av jobbskatteavdraget och i princip hela den nya förmögenhetsskatten. Varför kan man fråga sig eftersom dessa förändringar har beskrivits som grunden till hela välfärdsstatens förfall? Jo, för att retorik och praktisk politik inte går hand i hand inom Socialdemokratin.
Det enda som gör mig riktigt orolig inför en seger för de Rödgröna är de eftergifter som man tvingas göra till Lars Ohly. Tyvärr tror jag att han menar allvar med sin socialistiska retorik. På ett sätt mer ärligt, men samtidigt mer märkligt. Att man lockas av Socialistisk retorik är naturligt då tanken är fin. Att man lockas av Socialistisk praktisk politik är oförklarligt. Har vi inte sett tillräckligt med exempel på hur snett det går? Hur kan Sovjetunionen, DDR, Nordkorea, Kuba eller Venezuela vara mer lockande samhällen är kapitalismens USA? Jag vet i alla fall vart jag helst skulle bosätta mig!
tisdag 24 mars 2009
Socialdemokratiskt hyckleri
Etiketter:
AMF,
politisk retorik,
socialdemokraterna,
Wanja Lundby-Wedin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar