Kreativt

Idag har en uppgörelse träffats mellan Metall och arbetsgivarna som innebär att lönen i vissa fall kan sänkas till 80 procent för att reda ut den kris som industrin just nu upplever. Jag tycker denna uppgörelse i grund och botten är positiv och visar på en god vilja och en handlingskraft från såväl arbetsgivare som fackförening. Jag är övertygad om att detta, speciellt i lite mindre företag, kan ha en klart positiv effekt som gör att fler företag överlever och att uppsägningar därmed kan begränsas.

Jag är dock inte lika säker på att denna typ av åtgärder är rätt väg att gå i samhället som helhet. Det finns klara nackdelar. Risken är uppenbar att detta leder till en nedåtgående spiral där såväl löner som priser sjunker. En sådan deflationsutveckling är helt klart negativ. Det innebär att konsumenter väntar med inköp samt att såväl företag som offentliga institutioner gärna skjuter på nödvändiga investeringar. En sådan deflationsspiral riskerar i allra högsta grad att förlänga krisen.

Jag tror inte heller på att lönesänkningar är någon långsiktigt bra lösning för företag med problem. Det finns nämligen ingen garanti för att företagen, trots denna typ av åtgärd, överlever. Det tar således alltför lång tid innan en oundviklig konkurs sker vilket i sin tur leder till att omställningen till ny produktion och utveckling i samhället tar onödigt lång tid.

Problemen är således uppenbara, även om jag tror att det är rätt väg att gå just i det aktuella exemplet. Industrin har drabbats extremt mycket hårdare än andra branscher av krisen samtidigt som de metallanställda har så pass höga löner att det finns utrymme för flexibilitet. Metall har historiskt varit oerhört framgångsrika i sina lönerörelser, vilket gör att det finns utrymme för sänkningar på 20 procent utan att de anställda hamnar på bar backe. Att sänka lönen lika mycket för kommunalanställd vårdpersonal är i allra högsta grad såväl svårare som mer känsligt.

Metall agerar därmed rätt och tillvaratar sina medlemmars intressen på ett bra sätt. Samtidigt höjs kritiska röster från andra LO-förbund. I grund och botten har jag förståelse för detta och själv vill jag inte se att denna typ av företelse sprider sig i samhället på grund av de problem jag redogjort för. Faktum är att Metall drabbas hårt samtidigt som lönerna är så pass goda att det finns utrymme för sänkningar. Sedan kan man alltid undra hur det står till med lojaliteten och solidariteten inom LO. Hur förklarar man att en LO-anställd metallare har en lön som är 50 procent högre än LO-anställd vårdpersonal inom Kommunal?