Överdrifter

Jag har märkt att många rödgröna bloggare och debattörer är väldigt slarviga med siffrorna i sin iver att svartmåla svensk ekonomi och därmed regeringens insatser. Ett exempel hittar vi hos S-bloggaren Nina Drakfors. Hon hävdar att Sverige har Europas näst högsta tillväxtras efter Lettland. Mer felaktiga uppgifter är svåra att hitta. Konjunkturinstitutet spådde en nedgång i svensk ekonomi på - 3,9 %. I OECD:s siffror från den 31/3-09 ser vi att Tyskland beräknas få - 5,3 % och att Euroområdes snitt beräknas till - 4,1 %.

Med tanke på att Sverige är en av världens mest exportberoende ekonomier, så finner jag dessa svenska tillväxttal som skrämmande men ändå förvånasvärt goda. Storleken på det svenska BNP-fallet kan med andra ord inte användas som en hållbar kritik mot regeringen, även om hur man bemöter svåra tider kan vara en relevant fråga för debatt.

En annan aspekt kring svensk ekonomi som är värd att diskutera är just vårt stora exportberoende. Detta är resultatet av den långsiktiga Socialdemokratiska politiken. Man har kategoriskt gynnat och uppmuntrat de stora exportbolagen som har utvecklats gynnsamt. Problemet är att den inhemska konsumtionen, på grund av skattetrycket, har begränsat sig till offentlig konsumtion. I sin tur innebär det att man slagit undan benen för all produktion som sker inom den inhemska privatkonsumtionen som är extremt låg. En politik tvärtemot USA där den privata konsumtionen skapat tillväxt och exportindustrins brister skapat ett handelsunderskott.

Sveriges situation behöver inte vara någon långsiktig katastrof. Däremot bör vi vara medvetna om att vi blir extremt sårbara, vilket gör att inhemska stödpaket får högst marginell betydelse för att dämpa en konjunktur. Vår ensidiga ekonomi skapar problem på samma sätt som det lika begränsade amerikanska systemet. Jag tror att USA skulle må bra av en minskad privat konsumtion på samma sätt som det vore positivt om den sektorn kunde utvecklas och stimunleras i den svenska ekonomin. Ur det perspektivet är jag övertygad om att sänkta inkomstskatter för stora grupper i form av t ex jobbskatteavdrag långsiktigt är helt rätt väg att gå för svensk ekonomi. Det ger oss successivt ytterligare ett ben att stå på när exportindustrin går på knäna och vi slipper således lägga all tänkbar jobbtillväxt i samma korg.